Det är en sån där fråga som man kan ställa sig när man tvingas gå ut, och man möts av ett sånt därnt snett regn som går upp i näsan på nåt sätt och gör en ledsen.
Inget kul alls.
Men det är väl en av livet jävligheter antar jag att så fort man är ledig så är det skitväder.

Men sånt är då livet antar jag.
Det är därför jag avskyr julen egentligen.
Vad säger hon, avskyr hon julen?

Ja, det säger hon.
Mina föräldrar dog på julen, så det finns en naturlig förklaring till varför jag inte riktigt uppskattar högtiden.
Men alla sa; -Det komer att bli bättre när du själv fått barn, då kommer du se glädjen i barnens ögon och då känns det lättare.

Jasså?

Ja, glädjen i barnens ögon går ju inte att ta miste på men jag tycker fortfrande att julen inte är så kul.
'Mår rent av illa att se barn kasta sig över sina julklappar och slita upp dem, utan att reflektera över vad man fått. Att man skall ha 2 miljoner paket var, att alla rusar omkring på stan i jakten på den perfekta klappen.
Ingen tid för eftertanke alltså.

Det är då jag bara vill krypa in i ett fluffigt duntäcke och lyssna på när Håkan Hagegård som sjunger O Helga natt. Det var ju den låten som pappa alltid spelade varje julaftons morgon.
Gråter alltid när den kommer på.

Det spelar ingen roll att det nu är  femton år sen de gick bort, det gör ont ändå.

Jag saknar dem något oerhört. Men behöver sina föräldrar, vare sig man tror det eller ej.
Därför mår jag rent av illa när jag ser folk som inte uppskattar sina föräldrar. En dag så är de borta och då är det för sent att ångra sig.

Visst alla föräldrar borde inte ha blivit föräldrar, det kan erkännas.
Men för det mesta så gör man allt vad man kan för sina barn.
Och om jag skulle dö nu, då skulle jag hoppas att mina barn minns mig med värme, och att de skulle veta att jag gjorde allt för dem. Att jag skulle dö för mina barn.