Måndag morgon.
Det är grått ute, kallt och så där vansinnigt deprimerande som bara en småländsk höst-vinter dag kan vara. Vaknade med huvudvärk och var så extremt trött att jag drömde(????) att min man väckte mig och reciterade en recension av Gardell som fanns i Smålandposten.
Eller var det sanning? Jag vet inte.
Jag skall läsa tidiningen sen så jag vet.
I alla fall så gäller det väl att försöka se positivt på allt. Vädret kan ju bli bättre, och tja, huvudvärken kan gå över.
Om jag bara fick dricka en kopp kaffe.
Då blir det bättre.
Idag så är jag hemma med mina små killar och i eftermiddag så skall vi åka hem till Simone, min egen lilla Amazonkvinna, för att fika.
Här är hon. (fast det är inte kaffe i glaset...)Snart kommer svärfar hit och skall tapetsera och måla i min lounge. Så jag måste flytta på alla möbler och täcka golvet, ta bort lister, och göra i ordning innan dess.
Jag hör av mig sen, när jag jobbat färdigt...
jag tycker du verkar ha vääääldigt snälla svärföräldrar!!!
amazonkvinnan tyckte det var trevlig med besök. Liv i luckan kan man säga med många småttingar. Var kul att se min son springa mellan dina för att uppfylla allas krav. Tror han lyckades ganska väl. Jag är såååå glad att jag har honom. Jag hade blivit en nervvrak med tre ungar varav två tvillingar. Nu har detta inget att göra med dina barn för de är underbara men jag hade verkligen känd mig som en stressad höna flaksande med vingarna för att komma undan räven. Hade inte klarat av det. Lotta du är bäst!!!!! men klart du har ju varit på gardell så du har fått energi honom. Undrar hur han är som pappa? Kram från en som fortfarande ligger i sängen och läser Camilla Läckberg klockan 10:34 en onsdagförmiddag. Som sagt varken hönekaka eller sweet chilichips hemma.
