Ja, mitt i natten alltså.
Då siytter jag här, på jobbet och tittar på mina sovande patienter. Skönt att de kan vila lite, och jag kan få ta en välbehövlig paus.
Har varit nere på akuten på ett traumalarm, en som hade krockat med en älg. Men det hade gått bra som tur var.
Däremot fick jag se en fripassagerare, en sån där älglus. Vad stora de är, och äckliga framför allt. Urk.

Det är tyst, bara surret av olika apparater som ger en sövande verkan. En och annan respirator larmar till ibland, och någon sprutpump måste bytas, annars så är det rätt stilla just nu.
Peppar peppar.

Så många olika öden samlade i samma  sal. Så olika människor, med den enda sak gemensamt; de behöver vår hjälp för att överleva.
Jag tittar ut över Växjösjön. Den ligger mörk och stilla. Halvmåne som glimmar därborta.

Imorgon skall jag sova en stund. Fram till lunch i alla fall.
Sen får vi se.
Nä tillbaka til jobbet.
hej.
/Lotta (ganska trött)