Varför somnar inte mina barn?

Nu är det dags.
Att sluta sova på dagen, alltså. För barnen (inte för mig, gud förbjude). Det ärså svårt att få dem att somna numera, de ligger och vrider och vänder på sig och håller på, upp och ner, fram och tillbaka, tjibbelitjabb, blubbleiblabb. Bubbelibibb.
Så imrogn är det jag som säger till dagis att hålla tillbaka sovandet. de har ju bara sovit i typ 20 minuter nu i alla fall, så det blir ju inte någon dramatisk förändring liksom.
Men det kommer nog att gå bra.
i alla fall.
Jag lovade ju att berätta nån anekdot från min vilda tonårstid. Men jag sitter här och kommer inte ihåg ett dugg av den tiden. Eller så är det en undermedveten försvarsmekanism för att slippa berätta nåt, hahahahaha- nä jag skojjar bara.

Så, tyst nu alla barn och sätt er väl till rätta, så skall tant Lotta berätta en liten saga om en liten flicka som var så tuff så tuff att hon, tillsammans med sitt tuffa gäng, drog omkring på Göteborgs gator och torg och skrämde gamla tanter. Iklädd svarta kläder och med tuffa frisyrer så satt de på sitt gamla café (T-rex) och drack te. Ja, men på fester så drack de inte té, nä då inmundigades det vin i form av den gamla klassikern (och billigast på Systemet) Diamant, eller varför inte en flaska Kir.

En gång, en vacker och fin sommarkväll, när det inte fanns nåt ställe att gå på, så satt den tufftuffa flickan tillsammans med sin om möjligt ännu tuffare polare Maria i en trappuppgång och drack glögg. Kall.

ibland omgavs gänget av små pojkar och flickor som också så gärna så gärna ville bli lika tuffa. De tittade med stora beundrande ögon på de tufftuffa syntharna och önskade och drömde om att en gång få tillhöra samma gång. Men då brukade det tufftuffa gänget bara väsa: -Poppers, och så fick de små pojkarna och flickorna bjuda på fest som straff för att de var så mesiga.

Illa illa. Men nu lämnar vi den tufftuffa flickan och går vidare till något helt annat.
Men vi kommer säkert återkomma till denna tidsperiod en annan gång.

Nu skall jag glo på Idol.
HaHA.

Ha det gött, vi hörs imorgon.
Sussa sött
//L. Eller LL.  Och vad det står för skall jag berätta en annan gång.

Vad tycker du då?...

Skriv vad du tycker (snällt tack):

Jag heter så mycket som:
Glöm aldrig mig!?

E-post: (syns inte)

URL/Bloggadress:

Vad jag vill ha sagt är...:

Trackback
RSS 2.0