Idag har jag  varit hos naprapaten med min klena rygg,

Det är alltid lika läskigt. först får man klä av sig. Bara det är otrevligt. Sedan får man lägga sig ner på det det papperslakanet som de har på britsen, och då får man lägga sig nääääära kanten.

Sedan, på något sätt, så när han hade böjt mig så jag såg ut som en hybrid mellan gummimannen och en ballonghund, så säger han;- Ta ett djuuuupt andetag och slappna av.

Slappna av??? När jag vet vad som komma skall?

Ok jag tar ett djuuupt andetag, ber en sista bön, stirrar upp i taket och andas ut.

Då, utan förvarning tar han i med hela sin styrka och på nåt sätt gör en rörelse som skulle göra en wrestlingartist grön av avund och knycklar ihop mig.

Och det är det där ljudet som gör mig undrande. Det där ljudet av ihopknölade kotor och lossryckta senor, som når mitt öra och jag undrar -Lever jag? -Är jag totalförlamad? -Behöver jag gipsvagga?-kan jag någonsin mer röra mig?

jag rörde försiktigt på mina tår. jodå, det gick bra. Jag kunde till och med vända sig på britsen. (under stora smärtor)
-Nu kan du ha lite ont några dagar, säger han.

-Nej men vad menar du? tänker jag och ler tappert.

Sedan kunde jag klä på mig, men det tog lite tid. sedan tackade jag, betalade mina hundralappar (vilken timpenning!!!) jag räknade ut att han tog 28 kronor i minuten. över 1700 spänn i timmen.

Ok, stapplade ut i friska luften och var glad över att ha överlevt. Skall tillbaka på måndag.

Problemet är att jag skall undvika att sitta.

Vet ni hur vårt det är att stå vid ett vanligt skrivbord och skriva på datorn? Tar ju en evighet.
men nu vill jag ha kaffe.

behöver stärka mig lite. dessutom fick jag inte träna nu. En lätt promenad sa han.
Shit. ingen aerobics då.... (yohooooo)