Läste i AF  om en gubbe som lämnade sin dotter när hon var ett år. När de sågs efter typ trettio år så blev de ihop. Direkt. Och skaffar barn tillsammans.
Men hallå, jag trodde naturen hade en genetiskt urval där man skulle försöka att undvika sånt här?
Men så kan det bli. deras stackars dotter kommer väl sitta utmobbad i ett skjul i skogen och spela banjo medan hennes skelande ögon glor ut över nejden och hennes stora blomkålsöron inte hör ett dugg, för hon har blivit döv oxå.

Men hur puckad rent ut sagt får man vara att man hoppar i säng med sin dotter???? Även om man inte sett henne på över trettio år. URK. Jag blir nästan lite illamående. Inte bara nästan utan mycket.
Stackars barn säger jag. Där får man snacka om att få bära en arvsynd.

om det existerar nåt sånt. Men nej, jag skall inte vara moralens väktare. Men här går det ju ut över tredje person, ett oskyldigt barn. Onnars kan de väl hålla på tills de tar ihjäl varandra, om det bara gick ut över dem själva.

Hrm. *indignerad*