...alla i familjen åkte ju i väg till Sälen, förutom jag och Viktor som är hemma. Jag är ju så sänkt av det där viruset, så ni anar inte. Det är ju som om man skulle upprepade gånger gått rakt in en björnfälla utan att se sig för.
Men så här i retrospektiv så gör det inte så mycket. Viktor är supernöjd att vara hemma, och jag, tja det är ju skönt att bara ta hand om ett barn.
Jag har varit rätt framgångsrik inom hemmets väggar i alla fall.
Håller på att fixar och donar så det står härliga till. Kan ju inte direkt avslöja för mycket men kan ju avslöja att det innebär ju en del fixande med pensel. För om jag skriver om alla mina projekt så blir det ju ingen överraskning åt hemvändarna sedan.

Idag, medan solen gassade på mitt bleka nylle, klev jag upp på stegen och ränsade hängrännorna.
Det skulle jag vilja se Blondinbella göra.
Nä varför smutsa ner sina flitiga skribentfingrar med sån slit och slavgöra.
Nåväl, i hängrännan fanns extremt gammal och förmultnad geggamoja. Luktade ungefär som en gammal blöja som befunnit sig nedkilad bakom ett gassande element i två veckor.
Tänk er lukten.

så, lev med det.

Nu så börjar dagen lida mot sitt slut, jag väntar in min vän grannen (som passligt nog är snickare) för han skall vara hemteknisk åt mig ett litet slag.
Juppidupp.

dax att pusta ut lite. Man har ju blivit gammal och seg på sistone.

nästan såhär: