Imorse körde jag till jobbet.
hade lämnat av ungarna på dagis, de vinkade glatt i fönstret, och storkillen hade sprungit in på skolan.

Körde inåt stan.

Kom att tänka på att jag saknade bakfickan.

Där samlas vi hos Pappa C och diskuterar väsentligheter och oväsentligheter. Mest oviktiga saker, men som ändå blir så fantastiskt beroendefamkallande så det är inte klokt.

jag brukar hänga där. och plötsligt fick jag mycket mindra tid här i världen. Hinner inte vika tvätt. hinner inte med jobbet. hinner inte med något.
Hinner inte ens med att läsa alla inlägg.

;Men ändå så är det så kul. Och många likasinnade träffar man. tack vara bakficka har jag stött på KaraokePrinsessan. Neumann. Pappa C själv.

Solen kan lysa, himlen må vara blå. Glassen kanske rinner och barnen försvinner till skogs. Hinner inte.
Måste till bakfickan.
är det det som är att vara beroende? Finns det någon avgiftning?
Nåt piller man kan ta?

jag skall börja att flytta mig ifrån datorn och dricka kaffe.

Tudiloo