Jag anropar.....

Hugo har fått en ny leksak.
(Eller om det är maken, jag vet inte riktigt på den punkten).

En walkie-talkie.
Så nu när Hugo och jag skulle gå till affären skulle han ha det med sig och ropa hem till pappa hela tiden.
-Hallå hallå pappa. Kom.
-Jag hör dig bra Hugo.
-jag hör dig utmärkt. Nu är vi snart vid blomsteraffären. Slut kom. Punkt.
-Ok, det är bra, Hugo. Säg till när du är vid affären.
-Okej, slut punkt, hej.

Och så här höll det på- Hela tiden.  Även inne i affären sprakade det till i apparaten och han skulle meddela att vi stod i kön och så vidare.

Men men låt grabbarna leka säger jag.
Nu skall jag göra mat. Är hungrig.

Kaffe har jag ju redan druckit, denna livsnödvändiga vara.



Vad tycker du då?...

Skriv vad du tycker (snällt tack):

Jag heter så mycket som:
Glöm aldrig mig!?

E-post: (syns inte)

URL/Bloggadress:

Vad jag vill ha sagt är...:

Trackback
RSS 2.0