på jobbet.

Men snart är det ju dags för lunch. det hade ju variit gott. För hungrig det blir man. helst om man har hållt på att köra pantomim hela dagen.
Vilket jag  inte har förresten, men jag är hungrig ändå.

Så kan det vara. Men jag är mest godissugen.
När man var liten så tyckte man att det skulle vara roligt att vara stor för då kunde man äta godis när som helst man ville.
Och nu när man är stor så tycker man att det var skönt när någon sa till när man fick äta godis. Jag menar, annars är det ju så lätt att stoppa i sig. hela tiden.

Vilket jag inte skall göra.
Men visst är det så lätt att slinka bort till kiosken och köpa bara en liiiiten liiiten godis....

Nej! Smäll på fingrarna.

Mat först. Godis sen.

Eller tvärtom (jag är vuxen nu)

Vad tycker du då?...

Skriv vad du tycker (snällt tack):

Jag heter så mycket som:
Glöm aldrig mig!?

E-post: (syns inte)

URL/Bloggadress:

Vad jag vill ha sagt är...:

Trackback
RSS 2.0