Söndagar är ju ganska trista egentligen....

...för man går ju bara och väntar på att det skall bli Måndag och för att veckan skall komma igång.
Trist, men sant.

och igår var ju trist med. Eller trist och trist var den ju inte, men natten blev trist, för jag fick gå upp med Viktor flera gånger och inhalera, för självklart fick han den där trista astmahostan.

Host, host. Så det var ju bara att sitta där och se glad ut och småsjunga lite. Sen kunde man ju inte gå och lägga sig direkt för han skulle ju förhoppningsvis sluta hosta oxå.

Så då fick jag sitta och glo på tevemitt i natten. flera gånger ju. Och det var ju inte några direkt uppyftande program runt 04-snåret.



Men så kan det vara.

Nu hoppas jag förstås  på att natten blir bättre. I alla fall på att jag slipper gå upp.

Vad tycker du då?...

Skriv vad du tycker (snällt tack):

Jag heter så mycket som:
Glöm aldrig mig!?

E-post: (syns inte)

URL/Bloggadress:

Vad jag vill ha sagt är...:

Trackback
RSS 2.0