nu har jag hållt detta inom mig alldels för länge. Det är dags att kommaut.
Inget mera smygande, inget mera hemligheter.

jag skall säga som det är. Utan omsvep och krusiduller. Rätt ut bara.

Inget skall hållas i skymundan längre. Jag har blivit såpass gammal att jag kan stå för den jag egentligen är.

Och som dagt. Nu är det dags. Jag är inte den osm jag utger mig för att vara.
Jag gillar inte svår musik egentligen. jag ....jag....

....nu kommer det .......

jag gillar att (i hemlighet) lyssna på Backstreet Boys, Britney Spears, E-type ( vilken partykille), Boyzone, take that, westlife.
alltså sånt därnt smörigt, sentimentalt och allmänt fjårtisaktigt.

För det är trallvänligt och mina öron klarar av det. jag blir på gott humör. jag kan sjunga med.

Och räcker inte de skälen så vet inte jag...
men nu är det ute till allmän beskådan. Nu behöver jag inte skicka in kompisar att köpa "best of Backstreet Boys" (jo det är sant).

Nu skall jag med stolta steg gå in i skivaffären och säga högt och tydligt. "-Har du någon tidig Britney??" utan att skämmas, behöva rodna eller på annat sätt göra bort mig.

Så nu vet ni.

Nu behöver jag inte låtsas mera.