Idag är det Fars dag.
Självklart gratulerar man alla levade fädrer.

Men jag vill hylla en man som inte lever längre. Min far.
Min pappa Åke.

Min pappa åke var en ganska tyst man, som inte sa mycket. Men, som en kompis sa, när Åke talade, då lyssnade man.

Otaliga var gångerna då vi satt vid köksbordet, min far och jag, och lät tystnaden tala. Så bröt han av ibland genom att säga;-Jasså, det säger du. -mmmm. svarade jag så.  men det var en skön tystnad, det var ingen påtvingad sak.
han babblade inte rätt ut för ingen att höra.

Min pappa var målare, Min pappa hade alltid färgfläckar på fingrarna. Jag minns hans underarmar när han varit och målat, de var småprickiga, oftast av vit färg, när han hade rollat en tak. Min pappa tapetserade taket på 80-talet. Det var inne då och var fräckt. Han sprudlade av ideér och tankar om hur man kunde förbättra en rum med färg.
Min pappa lärde mig om färger, om olika penslar och någonstans där inne i min hjärnstam så ligger alla dessa ord kvar,
moddlare, alkyd, bredspackling,hornsugga, idragare, att patronera.

Min pappa satte alltid familjen främst. Min pappa älskade oss, men ibland hade han svårt att säga de där orden. Ord var inte pappas vän ibland. Han kunde ha svårt att hantera dem, och istället så visade han oss kärlek genom att finnas, och att göra saker tillsammans med oss.

Min pappa var en jäkel på att fiska. Han älskade att gå på maskerad, och både mamma och pappa klädde ut sig med liv och lust. Min pappa var trygg, stark och modig. Pappa lagade mat som om han aldrig har gjort annat. Han gjorde allt från inbakad oxfilé till pannkakor.

Det är pappa som lärt mig att göra pannkakor.

Min pappa saknade sin pappa. Farfar hade svårt med spriten och den tog hans liv. Pappa tog hand om farfar och körde honom till diverse ställen så att farfar skulle få hjälp. Men det räckte inte för farfar. Och min farmor, ja hon kändes alltid frånvarande.

Pappa hade dåligt självförtroende. Pappa trodde att han inte kunde någonting, fast han var bra. Jag var ibland ledsen över att pappa inte kunde se hur bra han var. Det gjorde mig ont att se att han trodde att han var underlägsen andra, att han inte kunde saker och ting. Kanske var det därför han alltid höll sig i bakgrunden. jag vet inte. Jag önskar att fler kunde fått se min pappas alla goda kvaliteér.

Varje julaftonsmorgon väckte pappa oss i familjen genom att gå upp tidigt, och sedan sätta igång skivspelaren, och spela "O helga natt" med Håkan Hagegård (det MÅSTE vara Håkan Hagegård) upprepat tills vi alla hade vaknat och kommit upp och satt oss runt honom.
 Det var en fin tradition tycker jag. Jag för vidare den till min barn. Jag tvingar dem att lyssna på Håkan Hagegård (samma LP) och så gråter jag. Jag gråter varje jul, för jag saknar mina föräldrar så enormt mycket.

Jag vill hylla min pappa för att han skulle ha älskat sina barnbarn. han skulle ha flyttat hit för deras skull. jag visar mina barn bilder på morfar Åke. Jag vill att han skall vara en del i deras liv, fast han och mormor inte finns. men jag känner att han och mamma är här. de finns hos mig. de försöker guida mig i livet.

Ögonblick:

Pappas varma och trygga famn, när jag hade fått somna i deras säng när jag var liten, och pappa bar mig tillbaka til mig egen säng. Pappa och mammas sångröster när de sjöng tvåstämmigt "härlig är jorden" i köket.
Pappa som kramar om mig och säger att han är stolt över mig när han har fått en teckning som jag ritat i skolan. Han tyckte den var så fin att han satte upp den på "finväggen", och jag växte flera meter av stolthet och värme.

Pappa, min pappa.Jag hyllar dig. Jag saknar dig. jag älskar dig.

hoppas att du sitter på molnkanten med mamma och tittar ner på oss. led mig rätt, och besök mig i mina drömmar.
Jag önskar att jag kunde få höra din mörka stämma igen, jag önskar att telefonen kunde ringa och det var du eller mamma, och att jag kunde få berätta alla de saker som jag sparat på under åren som har gått sedan ni dog. Jag behöver en guidning. Jag behöver era råd.                                 jag behöver er.

Ditt svaga hjärta som gick itu när mamma dog. 362 dagar efter mammas död klarade ditt hjärta inte av den här världen längre. den 22 dec 1991 dog du. Och då dog samtigt en bit av mig.

Vi ses igen någon dag, pappa.   Du finns i mitt hjärta så länge

Snart skall jag berätta om min mamma.


Glad Fars dag, farsan!