Nu har jag vaknat upp.

narkos i all ära, men visst är det skönare att vara vaken och kunna kontrollera det man gör.
drog till op igår, och sedan började de spruta saker i mina kärl, och jag gled som en glad och ganska trött lärka igenom operationsalen och in i dimman.

sedan vet jag inget förrän jag vaknade upp. Och det var ju bra det förstås.

men mardrömmen började igår när jag kom tillbaka till avdelningen. Trodde jag skulle få ligga ensam på tvåsalen, men ICKE.
In rullar de en annan nyopererad kvinna med okänt ursprung. hon har med sig maken och sonen i trettioårsåldern som tolkar. Högt.
Jag fattar inte varför man inte kan prata tyst när det ligger andra omkring en. Och på ett sjukhus.

hela kvällen satt de och pratade HÖGT och på okänt språk. Alltid trevlig med nya kulturella influenser men inte just då kände jag.
Sedan gick de hem. Skönt, tänkte jag. nu kan jag få sova.

Icke. Då börjar det stora oväsendet.

han kanske hade ont, vad vet jag, men oj vad det lät. Somnade till vid halv tre när jag hade varit ute och sagt til personalen att ; -snälla, ge henne nåt så det blir tyst!.
Och då blev det tyst. men då kunde jag inte somna i alla fall. Men det är tur att det finns en dator i matsalen så jag kunde gå och sköta mina jobbmejl i allfall mitt i natten.

Nu på morgonen tänkte jag; -Skönt, sova lite nu då.

Men då fick hon besök igen, och det Stora oväsendet började om igen.
Jag vill åka hem till min egen säng som är full av barn,  som springer och hoppar och skrattar.

För där kan jag sova.

Så, nu vet ni. Jag överlever.

Men med viss sömnbrist.

Men ibland undrar jag varför det är så: svenskar, tysta som små möss, säger inte till utan ligger och kvider i det tysta. Vill inet störa, vill inte vara till besvär.

Kanske vi skall ta efter andra kulturer där man anställer gråterskor vid begravningar för att vi i Sverige inte skall gråta så att någon ser, eller där man måste ropa högt om man har ont för att någon skall hjälpa en. det ingår liksom i kulturen. Och missförstå mig rätt nu, det kan bli en kulturKROCK. Om man liksom inte är med på noterna.

Och när man är nyopererad och sliten så är jag inte med på noterna. Då vill jag ha det lugnt. Och skönt. Och stilla.

men snart kommer ungarna och hämtar mig, tränga mig in i en bil och åka hem. Kanske käka pizza ikväll och bli pysslad med.
Skönt.

hemmet - here I come.