Om man inte gillar nån på sin arbetsplats så kan man ju göra som det stod om i blaskan att ett par lärare gjorde på en skola (inte min). Där lät de helt enkelt eleverna rösta om vem som var jobbigast i klassen. Behöver man rösta om det? Det vet man väl utan omröstning.....

Men allvarligt, vad ger det för signaler till eleverna?

Skall man verkligen peka ut störande moment och göra det till en stor sak? Peka ut så att individen blir märkt för livet. för om alla säger att jag är stökig och dum, så då är jag väl det då.

Du blir ju det som andra tutar i dig att du är, och gärna det där negativa. Är du ständigt påmind om att du är ett störande moment i klassen, så ligger de orden som en osynlig hinna över dig, och något som är svårt att bli kvitt. Får du höra att du är dum i huvudet och att du inte kan något, så lägger sig den lilla trevliga meningen till slut som en våtvarm filt om dig so du inte kan ta dig ur, hur mycket man än försöker. Att trycka ner någon är lätt, och tämligen idiotsäkert. Det svåra är att bygga upp, och skapa ett inre förtroende hos den osäkre för sig själv och sina egenskaper. Det r det svåra. och det är det som kräver uthållighet och styrka, tro och en fingertoppskänsla ibland.


Kanske behöver den stökigaste eleven positiv uppmärksamhet istället för att man trycker på det negativa? Kanske man helt enkelt kan vara snäll istället. Jag tror på att bygga upp, inte att riva ner. Jag tror på människans inre förmåga att riva murar, att klara av stora hinder. Men ibland behöver vi någon som berättar för oss att vi kan, att vi vågar och att vi är modiga.

Gör sådant istället för att riva ner en människa. Då tror jag skolan skulle vara en bättre plats.

Låt folk få bli sina egna superhjältar.

Här är ett test förresten: Vilken superhjälte är du??

Jag blev Stålmannen:


You are mild-mannered, good,
strong and you love to help others.


testa själva.....