Igår när vi kom så var det strålande sol och klarblå himmel.  Jag tänkte att det här kan bli en helt härlig och uthärdlig vecka. Jag menar kan man få lite sol i nyllet när man tvingas dra två snowracrar upp och ner för backen så kan jag ju bli både smal och brun.

Imorse när jag drog undan gardinerna så fattade jag inte vad jag såg. Snö. Ja, vi är i fjällen,men snö i massor. Fallande från himlen. Plus en massa otäck vind, som efter att man fått på sig alla kläderna och klätt på ungarna visade sig vara av den äckligt stickiga sorten. Alltså en sk snö-is-vind. En piskande vind som känns som om någon sticker in nålar i nyllet.

Tja. Inte ens det lilla roliga fick man ha. Solen alltså.

Men jag har i allafall lärt Hugo att snurra med skidorna. Alltså att i nedförsbacke med full fart snurra 360 grader. Lite trix skall man väl kunna passera över till den nästa generationen. Nu hoppas jag på att solen skall komma tillbaka så jag kan skryta med lite bränna när jag kommer hem.

Mer reserapport återkommer.