...fick en plats allra längst bak i morse. Det fanns en plats kvar där alla tuffingar brukar sitta.  Och där fick jag sitta. Nu var det visserligen ett fåtal tuffa ungdomar som satt där, och några som var äldre än mig.
Men den mannen som satt brevid mig var lite konstig, han satt och småskrattade hela tiden åt de gymnasieungdomarna som satt brevid oss.
vet inte vad det var som han tyckte var så roligt egentligen, men något var det uppenbarligen.

Eller så var han bara knepig. Antingen det eller så hade han en konstigt raffinerad form av humor.

Min humor var en gång så sjuk att den dog.

Imorgon är det en ny dag. Då kanske den vaknar till liv igen. Vem har en aning om sånt?
Tja,
Snart är det höstlov. Man har lov att ha höst. Men vem kan stoppa naturens gång? Vem säger nej till årstidernas skiftningar?
Nu blev det löjligt djupt.

Signing off.