klimakteriekossa. Inget annat.
Alltså, sitter i godan ro och läsermorgontidningen vid frullen. Och kommer över dagens värsta reportage.
Vadå nyhetstorka??
och vaddå - "oj jag vill gärna komma i tidningen så jag ringer dem och gnäller...."
Kolla på artikeln här. Läs NOGA sista meningen som klimakteriekossakärringen säger.
Men vad är det med henne? sitta därmed näsan i vädret och se snipnäst ut och gnälla. "Trodde att det var grönområde" "Kan nog inte bo kvar" "boendemiljön förstörd".......
Egentligen skall man ju inte ge sådan här puckon som henne utrymme i media, men är det nyhetstorka så är det.
Och hon skulle bara kunna flytta ut i skogen utan grannar på fem mils avståndså hade kanske folk sluppit henne. Jag antar, bara gissar att hon är en sån där gnällkärring som gnäller och irriterar sig på allt och alla sominte passar in i hennes och makens lilla mall.
men nu skall jag släppa henne, och hennes lilla petitessproblem, och koncentrera mig på att skriva nåt positivt.
Bakade äppelpaj på egna äpplen idag.Gott, och positivt.
dessutom har jag och min överhettade hjärna kokat ihop en "master plan" för trädgården.
Jag skall plantera bambu.
Snyggt, rasslande och ger skugga (vilket jag saknar efter att eken föll till marken). dessutom så kan man använda det som "berså" och ungarna kan leka kurragömma. Tre (minst) funktioner i en. Som ett kinderägg ungerfär.
och skulle det komma förbi en panda så kan ju den bara äta i lugn och ro.
Då känns det som om man stödjer djuren också......
Vadå nyhetstorka??
och vaddå - "oj jag vill gärna komma i tidningen så jag ringer dem och gnäller...."
Kolla på artikeln här. Läs NOGA sista meningen som klimakteriekossakärringen säger.
Men vad är det med henne? sitta därmed näsan i vädret och se snipnäst ut och gnälla. "Trodde att det var grönområde" "Kan nog inte bo kvar" "boendemiljön förstörd".......
Egentligen skall man ju inte ge sådan här puckon som henne utrymme i media, men är det nyhetstorka så är det.
Och hon skulle bara kunna flytta ut i skogen utan grannar på fem mils avståndså hade kanske folk sluppit henne. Jag antar, bara gissar att hon är en sån där gnällkärring som gnäller och irriterar sig på allt och alla sominte passar in i hennes och makens lilla mall.
men nu skall jag släppa henne, och hennes lilla petitessproblem, och koncentrera mig på att skriva nåt positivt.
Bakade äppelpaj på egna äpplen idag.Gott, och positivt.
dessutom har jag och min överhettade hjärna kokat ihop en "master plan" för trädgården.
Jag skall plantera bambu.
Snyggt, rasslande och ger skugga (vilket jag saknar efter att eken föll till marken). dessutom så kan man använda det som "berså" och ungarna kan leka kurragömma. Tre (minst) funktioner i en. Som ett kinderägg ungerfär.
och skulle det komma förbi en panda så kan ju den bara äta i lugn och ro. Då känns det som om man stödjer djuren också......
varmt och svettigt, men vad är nytt?
...förutom att jag idag upptäckte att jag skall snart börja jobba. Jag har på ett undermedvetet sätt förtängt att jag faktiskt har ett jobb att gå till fter sommarlovet. Och idag upptäckte jag att det bara är två veckor (typ) dit....
Suck. Aldrig får man vara glad.
Men idag har jag trotsat värmen och varit hemteknisk.
Jag har gjort iordning ytterdörrsentrefarstubron eller vad man skall kalla det. Har satt upp skydd under trappen som jag sen målat, och så har vi målat resten oxå som bara var grundm¨lat.
Lite kroppsarbete stärker , har jag förstått. Ja, ni som är nyfikna kan ju kolla förbi.
och sedan blev jag lite fundersam när jag läste huvudrubriken på aftonbladet. REGN i helgen. Alla suckar och tycker att TYPISKT, och svensk sommar och tjohoohahah.
Och sendan, längst ner på sidan så kommer näste nyhet. 14 stycken människor har drunknat senaste veckan.
Kommer verkligen regn före död? Eller är det så att vi liksom inte tänka på död och elände på sommaren, så då känns det bättre att oja sig över vädret.
Men för min del kan det väl regna lite om det vill. Bönderna behöver också sitt....
Nu skall jag glo på Irene Huss. Och ni som inte sett de filmerna, så handlar det om en kvinnlig polis (i Götet!) som slår Beck på fingrarna.....
Kolla på.
Tudiloo. Nu måste kroppen vila och hjärnan få sitt....
Suck. Aldrig får man vara glad.
Men idag har jag trotsat värmen och varit hemteknisk.
Jag har gjort iordning ytterdörrsentrefarstubron eller vad man skall kalla det. Har satt upp skydd under trappen som jag sen målat, och så har vi målat resten oxå som bara var grundm¨lat.
Lite kroppsarbete stärker , har jag förstått. Ja, ni som är nyfikna kan ju kolla förbi.
och sedan blev jag lite fundersam när jag läste huvudrubriken på aftonbladet. REGN i helgen. Alla suckar och tycker att TYPISKT, och svensk sommar och tjohoohahah.
Och sendan, längst ner på sidan så kommer näste nyhet. 14 stycken människor har drunknat senaste veckan.
Kommer verkligen regn före död? Eller är det så att vi liksom inte tänka på död och elände på sommaren, så då känns det bättre att oja sig över vädret.
Men för min del kan det väl regna lite om det vill. Bönderna behöver också sitt....
Nu skall jag glo på Irene Huss. Och ni som inte sett de filmerna, så handlar det om en kvinnlig polis (i Götet!) som slår Beck på fingrarna.....
Kolla på.
Tudiloo. Nu måste kroppen vila och hjärnan få sitt....
vad man inte skall lära sina barn.
Alltså, vi har ju varit på Liseberg idag igen. Jo det är sant. Men imorse när vi gick så såg det supermolningt ut och lite småkallt, och jag tog på mig den muntra färgen svart, byxor och tunika. Och eftersom jag var varm och skön idet, så slog natúrligtvis vädret om til att bli supervarmt. Kvavt. Och svettigt.
på förmiddagen gick vi i Slottskogen och barnen klappade grisarna och getterna och andra smådjur.
Sedan bar det till Liseberg, där det naturligtvis också var packat med folk. Och det var ju bara att svälja det sura klädäpplet och ställa sig i kö i strålande hetta när ungarna ville åka det ena, än det andra. Jupp.
Och när man var som varmast, och tröttast och ungarna var trötta, och alla vet ju hur roligt det är så att vara en storfamilj, så fick ju lilla jag en snilleblixt! FISKDAMM!!
Jättebra, för då får de ju med sig något också som de kan leka med hemma, och inte bara en upplevelse. (nu lät det som en Kinderägg)
Och vi ställer oss i kön. För det var KÖ.
varmt. Svettigt. Man står där med ett påklistrat leende, som ser lika pålimat ut som ens kläder gör, och man pratar med sammanbiten ton till sina barn som man försöker hålla i famnen, vilket är lika lätt som att hålla en inoljad ål med epilepsi.
Vi står i kö i tio minuter, vilket inte låter länge kanske, men just då var det mitt livs lääängsta tio minuter.
och äntligen var det vår tur. Och vad händer då? Då kommer en snorunge fram och knör sig. Och puckot bakom disken tar hans peng och så får han dra i snöret. -Men hallå, sa jag (och flera med mig) Kön går här!!! demonstrativt pekade vi med hela handen bakåt, men det var inget som gick hem hos lilla puckomamman som kom till sin son. -Ja men han hann ju lägga i sin pengar, säger hon som om det är den mest naturliga sak i världen att lära sina ungar att det är helt OK att gå före ett helt kösystem för att han kände för det. -Jag såg ju inte det, säger hon (nämen du kanske skall ha LITE bättre kolla på dina ungar då)
Då hade ju han fått sin leksak, och jag säger suckandes Ja men visst, gå före du bara då. och alla ni som känner mig IRL, vet att jag är SPYDIG. irononisk liksom.
Och pucko- mamman säger högt, -Ja men tack för den gentila gesten. Då hade jag lust att sopa till henne. -Jo. vi andra har ju bara stått i kö i över tio minuter, men hur du vill uppfostra dina barn är ju din ensak sa jag (och kände mig nöjd)...
Alltså, mina barn kan säkert också försöka tränga sig, men då får man ju förklara för dem, alternativt att man ber om ursäkt för barnets vägnar liksom, inte uppför sig som om det var den mest naturliga sak i världen att hennes unge inte behövde stå i kö med resten av pöbeln.
Och månadens mamma pris går till........
ja inte mig för jag vet att jag inte är topnotch liksom. Men jag försöker åtmisntone lära dem vad som är rätt och fel. och hur man INTE gör.
Och den ironiska tonen bjuder jag banne mig på!!
på förmiddagen gick vi i Slottskogen och barnen klappade grisarna och getterna och andra smådjur.
Sedan bar det till Liseberg, där det naturligtvis också var packat med folk. Och det var ju bara att svälja det sura klädäpplet och ställa sig i kö i strålande hetta när ungarna ville åka det ena, än det andra. Jupp.
Och när man var som varmast, och tröttast och ungarna var trötta, och alla vet ju hur roligt det är så att vara en storfamilj, så fick ju lilla jag en snilleblixt! FISKDAMM!!
Jättebra, för då får de ju med sig något också som de kan leka med hemma, och inte bara en upplevelse. (nu lät det som en Kinderägg)
Och vi ställer oss i kön. För det var KÖ.
varmt. Svettigt. Man står där med ett påklistrat leende, som ser lika pålimat ut som ens kläder gör, och man pratar med sammanbiten ton till sina barn som man försöker hålla i famnen, vilket är lika lätt som att hålla en inoljad ål med epilepsi.
Vi står i kö i tio minuter, vilket inte låter länge kanske, men just då var det mitt livs lääängsta tio minuter.
och äntligen var det vår tur. Och vad händer då? Då kommer en snorunge fram och knör sig. Och puckot bakom disken tar hans peng och så får han dra i snöret. -Men hallå, sa jag (och flera med mig) Kön går här!!! demonstrativt pekade vi med hela handen bakåt, men det var inget som gick hem hos lilla puckomamman som kom till sin son. -Ja men han hann ju lägga i sin pengar, säger hon som om det är den mest naturliga sak i världen att lära sina ungar att det är helt OK att gå före ett helt kösystem för att han kände för det. -Jag såg ju inte det, säger hon (nämen du kanske skall ha LITE bättre kolla på dina ungar då)
Då hade ju han fått sin leksak, och jag säger suckandes Ja men visst, gå före du bara då. och alla ni som känner mig IRL, vet att jag är SPYDIG. irononisk liksom.
Och pucko- mamman säger högt, -Ja men tack för den gentila gesten. Då hade jag lust att sopa till henne. -Jo. vi andra har ju bara stått i kö i över tio minuter, men hur du vill uppfostra dina barn är ju din ensak sa jag (och kände mig nöjd)...
Alltså, mina barn kan säkert också försöka tränga sig, men då får man ju förklara för dem, alternativt att man ber om ursäkt för barnets vägnar liksom, inte uppför sig som om det var den mest naturliga sak i världen att hennes unge inte behövde stå i kö med resten av pöbeln.
Och månadens mamma pris går till........
ja inte mig för jag vet att jag inte är topnotch liksom. Men jag försöker åtmisntone lära dem vad som är rätt och fel. och hur man INTE gör.
Och den ironiska tonen bjuder jag banne mig på!!
Lägesrapport:
Västkusten.
Eller skall jag säga Bästkusten? Ja det kan jag...
Har nu befunnit mig på en ö utanför Ljungskile i två veckor. Underbart, sol och salta dopp. En och annan manet har simmat förbi men det har inte gjort något.
Jag har haft det gott. Och ungarna har badat, grävt i sanden, byggt sandslott och kastat maneter på varandra. Inga brännmaneter dock.
Vi har haft sån otrolig tur med vädret och haft sol och varmt, en och annan liten regnskur som knappast märkts. Fast igår och odag när vi åkte till Götet så ÖSregnade det. Och då skall jag säga ösregn.
Så vi kom till den egentligen huvustaden idag och har rdan hunnit gå på Liseberg där Hugo vann stjärnvinst på Kexchoklad hjulet.
Mums. Och nu har vi lånat brorsans lägen het i några dagar (och hans dator!!!!) så vi skall göra Götet några dagar.
edan bär det av hemåt. När??
Det vet jag inte än...
men jag hiner någ updatera mig någon gång till.
men nu skall jag gå och ta en låååång varmt dusch. På ön har det varit sparbeting på vattnet, så nu.........
Eller skall jag säga Bästkusten? Ja det kan jag...
Har nu befunnit mig på en ö utanför Ljungskile i två veckor. Underbart, sol och salta dopp. En och annan manet har simmat förbi men det har inte gjort något.
Jag har haft det gott. Och ungarna har badat, grävt i sanden, byggt sandslott och kastat maneter på varandra. Inga brännmaneter dock.
Vi har haft sån otrolig tur med vädret och haft sol och varmt, en och annan liten regnskur som knappast märkts. Fast igår och odag när vi åkte till Götet så ÖSregnade det. Och då skall jag säga ösregn.
Så vi kom till den egentligen huvustaden idag och har rdan hunnit gå på Liseberg där Hugo vann stjärnvinst på Kexchoklad hjulet.
Mums. Och nu har vi lånat brorsans lägen het i några dagar (och hans dator!!!!) så vi skall göra Götet några dagar.
edan bär det av hemåt. När??
Det vet jag inte än...
men jag hiner någ updatera mig någon gång till.
men nu skall jag gå och ta en låååång varmt dusch. På ön har det varit sparbeting på vattnet, så nu.........
Semesterstängt pga. sjukdom
Nu bär det av till Västerhavet.
Äntligen skall jag få andas in tånglukt, uppleva salta bad och höra måsarna skria innan de skiter på mig.
Men jag vill ända åka på en välförtjänt semster och lämna er med en liten Göteborgsparlör. Så att ni vet vad som menas om ni kommer och hälsar på....
Äntligen skall jag få andas in tånglukt, uppleva salta bad och höra måsarna skria innan de skiter på mig.
Men jag vill ända åka på en välförtjänt semster och lämna er med en liten Göteborgsparlör. Så att ni vet vad som menas om ni kommer och hälsar på....
Götebosska uttryck
Svenska = Götebosska
Samarbetsvillig = Go gôbbe
Utåtriktad = Tjôtig
Socialt kompetent = Käck
Expansiv = Bré
Seriös = Änna téti
Dynamisk = Brôtig
Resultatinriktad = Åpen
Självgående = Knô sig
Lyhörd = Go gôbbe
Kreativ = Go i hôvvet
Ansvarskännande = Tjallebôtta
Entusiasmerande = Go gôbbe
Strategisk = Gôrfiffi
Handlingskraftig = Tôff
Serviceminded = Bôdig
Säljande = Tyken tjomme
Framgångsrik = Måcklig
Representativ = Riggad
Stresstålig = Stôddi
Tända eld = Lunta
Springa = Kubba/Lubba
Kommunicera = Tjôta
Föra liv = Brôta
Ta plats = Knô
Flytta = Flô
Till exempel = Änna/Änna dåva
Väl = La
Person = Tjomme/Fomme/Jeppe/Gôbbe
Exempel på meningar:
'Kan ni vara vänlig att bereda plats, till exempel genom att flytta
dig en aning?' = 'Ô dô, flô däj, änna!!'
'Har du verkligen tänkt igenom det där?' = 'É du go elle?'
Jupp. Det var det.
Och nu mina vänner......
I bid you farewell. Adios Amigos.
För på kobben har jag ingen Internetuppkoppling, hur fruktansvärt det än låter....
Men jag lovar att överleva, I will survive, och jag säger som Arnold Swartzeneggereggeregger:
I´ll be back.
(brun och saltstänkt)
barnfritt? tack för att vi får finnas till
Alltså, om man läser artikeln i Aftonbladet om att svenskarna inte tycker att det behövs barnfria zoner, så säger jag Tack Sverige.
Man kan ju visserligen förstå att man vill ha det lugnt och skönt ibland, jag menar jag som trebarnsmamma tycker att det är underbart att få ha det tyst och lugnt. Så egentligen kanske vi skulle få ha barnfira zoner hema. Jag skulle kunna tänka mig att införa på, tex en fredagskväll, barnfritt hemma i min soffa.
Då kanske jag vill ha det lugnt och tyst. Inga barn, och hur det än är, jag älskar mina barn över allt annat, men det är förbannat skönt när de har gått och lagt sig för att sova.
Då har jag, som jag brukar säga, mammatid. Det betyder att nu skall jag ha det lugnt och skönt. Och det verkar ungarna fatta. Skönt säger jag.
Och visst är det inte alltid så kul att hamna brevid en skrikande barnfamilj, där ungarna hoppar upp och ner i sätena och drar mössan av folk, och skriker, springer och pillar på allt och alla. Det kan jag stå ut med till en viss gräns. Vad jag INTE står ut med är när föräldrarna inte gör något åt sina bråkiga barn.
De småler lite till mig, precis som om jag skulle ha överseende med deras barns dåliga uppfostran?! Nej, du. Då brukar jag höja på ena ögonbrynet.
Men att därifrån ha ett barn som skriker för att det är en liten bebis, eller att den har slagit sig eller ont i magen (ni vet en av de två miljoner anledningarna till varför ett barn kan skrika) så är det OK: det har jag absolut överseende med.
Men när föräldrarna sitter på sitt arsle och bara (kanske) tittar på när deras ungar förpestar luft och omgivning där man är, vare sig det är på en restaurang, cafe, eller tåg så sätter jag stopp.
Det skulle jag inte låta mina ungar göra.
de ungarna skulle jag kunna vrida om örat på, men det är förbjudet. Så jag får göra det i fantasin medan jag ler mot slappeföräldrarna med en ögonbryn höjt.
Man kan ju visserligen förstå att man vill ha det lugnt och skönt ibland, jag menar jag som trebarnsmamma tycker att det är underbart att få ha det tyst och lugnt. Så egentligen kanske vi skulle få ha barnfira zoner hema. Jag skulle kunna tänka mig att införa på, tex en fredagskväll, barnfritt hemma i min soffa.
Då kanske jag vill ha det lugnt och tyst. Inga barn, och hur det än är, jag älskar mina barn över allt annat, men det är förbannat skönt när de har gått och lagt sig för att sova.
Då har jag, som jag brukar säga, mammatid. Det betyder att nu skall jag ha det lugnt och skönt. Och det verkar ungarna fatta. Skönt säger jag.
Och visst är det inte alltid så kul att hamna brevid en skrikande barnfamilj, där ungarna hoppar upp och ner i sätena och drar mössan av folk, och skriker, springer och pillar på allt och alla. Det kan jag stå ut med till en viss gräns. Vad jag INTE står ut med är när föräldrarna inte gör något åt sina bråkiga barn.
De småler lite till mig, precis som om jag skulle ha överseende med deras barns dåliga uppfostran?! Nej, du. Då brukar jag höja på ena ögonbrynet.
Men att därifrån ha ett barn som skriker för att det är en liten bebis, eller att den har slagit sig eller ont i magen (ni vet en av de två miljoner anledningarna till varför ett barn kan skrika) så är det OK: det har jag absolut överseende med.
Men när föräldrarna sitter på sitt arsle och bara (kanske) tittar på när deras ungar förpestar luft och omgivning där man är, vare sig det är på en restaurang, cafe, eller tåg så sätter jag stopp.
Det skulle jag inte låta mina ungar göra.
de ungarna skulle jag kunna vrida om örat på, men det är förbjudet. Så jag får göra det i fantasin medan jag ler mot slappeföräldrarna med en ögonbryn höjt.
