Alltså, vi har ju varit på Liseberg idag igen.  Jo det är sant. Men imorse när vi gick så såg det supermolningt ut och lite småkallt, och jag tog på mig den muntra färgen svart, byxor och tunika. Och eftersom jag var varm och skön idet, så slog natúrligtvis vädret om til att bli supervarmt. Kvavt. Och svettigt.

på förmiddagen gick vi i Slottskogen och barnen klappade grisarna och getterna och andra smådjur.

Sedan bar det till Liseberg, där det naturligtvis också var packat med folk. Och det var ju bara att svälja det sura klädäpplet och ställa sig i kö i strålande hetta när ungarna ville åka det ena, än det andra. Jupp.

Och när man var som varmast, och tröttast och ungarna var trötta, och alla vet ju hur roligt det är så att vara en storfamilj, så fick ju lilla jag en snilleblixt! FISKDAMM!!

Jättebra, för då får de ju med sig något också som de kan leka med hemma, och inte bara en upplevelse. (nu lät det som en Kinderägg)
Och vi ställer oss i kön. För det var KÖ.
varmt. Svettigt. Man står där med ett påklistrat leende, som ser lika pålimat ut som ens kläder gör, och man pratar med sammanbiten ton till sina barn som man försöker hålla i famnen, vilket är lika lätt som att hålla en inoljad ål med epilepsi.
Vi står i kö i tio minuter, vilket inte låter länge kanske, men just då var det mitt livs lääängsta tio minuter.

och äntligen var det vår tur. Och vad händer då? Då kommer en snorunge fram och knör sig. Och puckot bakom disken tar hans peng och så får han dra i snöret. -Men hallå, sa jag (och flera med mig) Kön går här!!! demonstrativt pekade vi med hela handen bakåt, men det var inget som gick hem hos lilla puckomamman som kom till sin son. -Ja men han hann ju lägga i sin pengar, säger hon som om det är den mest naturliga sak i världen att lära sina ungar att det är helt OK att gå före ett helt kösystem för att han kände för det. -Jag såg ju inte det, säger hon (nämen du kanske skall ha LITE bättre kolla på dina ungar då)
Då hade ju han fått sin leksak, och jag säger suckandes Ja men visst, gå före du bara då. och alla ni som känner mig IRL, vet att jag är SPYDIG. irononisk liksom.


Och pucko- mamman säger högt, -Ja men tack för den gentila gesten. Då hade jag lust att sopa till henne. -Jo. vi andra har ju bara stått i kö i över tio minuter, men hur du vill uppfostra dina barn är ju din ensak sa jag (och kände mig nöjd)...

Alltså, mina barn kan säkert också försöka tränga sig, men då får man ju förklara för dem, alternativt att man ber om ursäkt för barnets vägnar liksom, inte uppför sig som om det var den mest naturliga sak i världen att hennes unge inte behövde stå i kö med resten av pöbeln.

Och månadens mamma pris går till........

ja inte mig för jag vet att jag inte är topnotch liksom. Men jag försöker åtmisntone lära dem vad som är rätt och fel. och hur man INTE gör.
Och den ironiska tonen bjuder jag banne mig på!!