...vem vet,
Inte jag.
Hugo med det klena knäet fick åka till akuten idag och tejpa till sitt sår. Stygnen räckte inte, för det glipade.

Han var rätt nervis för han trodde  ju att han skulle få sätta mera stygn. Men icke sa Nicke.
Själv satt jag med några elever som skulle göra ett muntligt seminarium. låter ju fint på pappret uppenbarligen, men de satt där och följande dialog kunde höras:

-kan du berätta lite grann om vad du har skrivit om? frågar jag.
-öh, ja, typ, jag har skrivit om, typ om man går till en kiropraktor, typ.
-Berätta lite om vad du har kommit fram till.
-Typ, det är att han knäcker, typ, och liksom då blir det bra liksom, änna då va typ.
-jaha. Ok. Vad har det för ursprung?
-Eh, typ för JÄTTEmånga år sen som typ i Kina liksom.Det var liksom en snubbe där.

osv osv.
Om ni funderar er i   min sits så undertryckte jag en impuls att säga typ efter det som eleven sa.
Typ.

Men härligast var ändå morgon lektionen. Börjar 8.30. För en annan så är det ju dags för första mellanmålet. Eleverna satt och gäspade och en sa: -Du är rätt morgonpigg va?
-Tja, sade jag, har man tre barn som bestämt sig för att gå upp klockan sexså är det ju brar att gilla läget.
De stirrade på mig med tomma glasartade ögon.
De såg ut att tänka saker som "fy fan, typ", "kl 06???? Då har jag ju knappt somnat" och annat som kanske inte lämpar sig i tryck.
Jag tror inte att de tänker sig att skaffa barn just nu i alla fall.

Inte efter mitt überpigga ansiktsutryck i alla fall.