ja, alltså olyckor har ju en tendens att inträffa när man inte riktigt är medveten, eller när man vänder ryggen till.

Jag skulle gå in och hämta plånboken, tänkte gå ner och köpa kyckling i affären då ungarna tjatat sig till detta medan vi var ute i lekparken,Småtrollen sitter kvar i vagnen och stortrollet larvar omkring. Det var då det.

När jag exakt trettio sekunder senare har hittat min plånbok och skall gå ut, så hör jag ett världens vrål utanför.
och som god mor som man är hann jag ut i den stund där stortrollet kramar om Gurkan som snyftar högt. Viktor sitter och håller en lång plomsterpinne av bambu som Hugo uppenbarligen hittat i buskarna.

-vad har hänt, säger jag, och Gustav gråter, Viktor ser bara frågande på mig med pinnen i högsta hugg och Hugo darrar på underläppen när han berättar att Gurkan fick pinnen i halsen.

-hur???undrar ju jag som en naturlig följd.

Ja, det verkade var oklart, men Hugo hade pinnen, Viktor skulle ta den och på något sätt så hamnade den i svalget på Gurkan.
Jag kan för mitt liv inte företälla mig hur det gick till, men faktum kvarstår att Gustav hade ett stort pet-märke i svalget och Hugo darrade fortfarande på underläppen.
något säger mig att det har ett samband.

Nåväl. Nu är kycklingen i ugnen, barnen tysta lekandes och jag kan pusa ut.
Inga resor till akuten idag. Än så länge.

Fast vi har ju ett bad att ta oss igenom också.

Vi håller tummarna.