ujujuj, kan man sälja sina barn?

...eller åtminstone hyra ut dem ett litet tag.
Igår blev jag så trött på dem, de hade varit gnälliga hela dagen, tetas med varandra, struntat fullständigt i vad jag säger och ¨så står man där och ser ut som ett pucko och ingen bryr sig.

Jag fick ett bryt i alla fall när Viktor bland annat tyckte att allt saft skulle vara på golvet, att kladdkakan skulle kletas in i kläderna istälet för att stoppas i munnen, när han tyckte att alla små jävla prydnadsstenar (varför varför varför har jag sånt?) som låg i en blomkruka skulle inte vara där, utan på golvet istället. Sedan gick han och rev ut ALLA sina leksaker på golvet och rev sönder böcker.
Hugo tyckte det var kul att hela tiden hålla på och tetas med sina småbröder, genom att peta på dem och retas och larva sig. Sedan underlättar ju det inte att han har en motormun för tillfället och låter munnen gå hela tiden. Är aldrig tyst.
Gustav gick omkring och var extremt mammig hela tiden, klängde sig fast i ett byxben, och när de andra såg vad han satt fast någonstans var de ju oxå tvugna att göra exakt det samma. Så där stod jag och försökte se tapper ut.

Satte de i badet. Bad bad bad tänkte jag, bra idé då blir de både trötta och rena!! Oslagbar kombination!
Men det var väl snarast så att de tyckte det var bättre att slänga ut allt vatten på golvet i stället. Och på varandra.

OK, upp med dem ur badet, och då blev det ju bråk för det. Inte vill man ha pyjamas heller. varför skall man göra NÅT som mamma vill?
Nä, bättre att ställa sig på soffbordet och hoppa till soffan fast mamma får ett utbrott och blir arg till slut.

Och arg det blev jag. Droppen kom när jag försökte desperatfå dem till att somna, och de ville de ICKE.
Då svor jag (en del) och tog på mig jackan, skorna och gick ut.Kvar ratt resten av familjen och såg frågande ut.

jag gick ut i skogen. Det var tyst, lugnt och jag satte mig på en sten och lyssnade på fågelsången.
Det lät som ett par påtända ADHD-bofinkar som hade rejvfest.
Men det var trevligt ialla fall.

Hem och sedan tog det låååång tid (20.30) tills Ville somnade.
Jag var då som ett utskitet äpple. Eller varför inte vilken frukt som helst. En skugga av mitt forna starka jag.

Men när de sover så är de ju söta.Och jag vill inte bli av med dem för allt smör i Småland. Tänkte på den stackars 10-åriga tjejjen som är bortrövad.
Då tar jag hellre dagar som de här. 
Ibland, bara ibland.

Imorgon får de skärpa till sig annars blir det andra bullar. kanelbullar.

Vad tycker du då?...
>Jag som skrev: Kattis

Förhoppningsvis är det inte så ofta det är sådär.
Jag kommer ihåg hur det var och tycker idag att det är skönt att de är lite större. Var sak har sin tid, eller vad man ska säga.
Men de är ju bra gosiga i den åldern också.
Ha det gott!

2008-04-08 @ 09:33:30
URL: http://kattis11.blogg.se

Skriv vad du tycker (snällt tack):

Jag heter så mycket som:
Glöm aldrig mig!?

E-post: (syns inte)

URL/Bloggadress:

Vad jag vill ha sagt är...:

Trackback
RSS 2.0