Alltså, ibland kan ju konst vara rätt konstig. Man fattar inte vad konstnären har velat säga med bilden på nåt sätt. Och ofta är det kanske så att det är de nyskapande typerna där tavlan/bilden/verket ser ut som en massaker i slakterifabriken, färgad i rött.
Och man står och kliar sig i huvudet och fatar ingenting, medan kritikerna ler i mjugg och jublar och klappar golfapplåder och sippar champagne och menar på att verket är  sååååå individuellt, såååå presdiponerande, enormt välverserat och bla bla bla. Orden rinner ur munnen på dem och man fattar hälften.

Men ibland stöter man på människor som gör verk som fastnar direkt i själen bara.
Jag råkade surfa inpå en blogg och uppenbarligen har hon en enorm framtid inom detta.
Hon vill att man skall rösta på vilka verk som hon skall skicka in för att komma in på någon sorts konstskola.

jag tar mig friheten att lägga ut den bilden som jag kände var fantastisk. Den talade till mig, och sedan behöver jag inte slänga mig med svåra ord.




Kolla där.