hemliga resor

idag startade vi dagen med att åka på "hemlig resa"
När jag var liten åkte vi ofta på hemlig resa. Det innebar OFTAST att mamma och pappa tog med oss till Antens järnväg utanför Alingsås. Vet inte varför . de gillade väl tåg.

I alla fall har jag velat föra vidare denna fantastiska reseupplevelse till mina egna knoddar. Man hittar på ett schysst ställe, det kan vara allt ifrån kompisar till Liseberg, andra städer i närheten, kanske lekland eller vad som helst. Så utropar jag förtjust; - Klä på er ungar nu blir det hemlig resa. Alla kissar och sedan  in i bilen. På 30 sekunder blankt så har alla gjort det de ska och sitter med förväntansfulla miner ute i bilen.

Sedan är det bara att åka.

Idag hade vi inte en aning om vart. Vi visste att vi skulle dra nedåt Karlskrona i allafall. Så dagen innehöll saker som att äta på Thaimatsbuffe, där ungarna åt groteska mängder av nåt som såg ut som snabbfriterad rissmet. som riskakor fast sprödare och mycket godare. Sedan åkte vi Axel - skärgårdsbåten som tog oss runt i skärgården i två timmar. Men de tyckte att det var superkul. Och det var ju bra.Själv tyckte jag att det mest var vacker utsikt, men ungarna tittade ju på lite annat än vad vi vuxna gillar att glo på. Det fanns tjocka tyskar som Viktor tyckte var lite otäcka, sedan var det propellrar och skepparen och flaggor och vatten, en fluga, vass och barn som åt glass.
Två timmar räckte mer än väl. De började faktiskt tröttna lite på tillbaka vägen så då fick man locka med glass när vi kom i land.

Av en händelse så träffade jag en gammal bekant sedan hundra år tillbaka, och han hade pratat med min kompis som är i frankrike i över ett år. Henne, Åsa hade jag inte pratat med på ett tag, och jag fick reda på att hon var i stan och då tänkte jag att jag skulle ringa till hennes mobil för att få kontakt. Komplicerat, jag vet, men när jag slår hennes nummer så kommer hon gående på gatan! Snacka om slumpen! Vad är oddsen för det då?

Men det var ett kärt återseende så nu har jag någon att bo hos i Paris (brevid Triumfbågen och inte långt ifrån Eiffeltornet) om jag vill åka dit. Alors....det vill jag ju. Tout de suites!

Nu sover alla monster, själv har jag fått en stund vid Spotify där jag återupptäckt tonårens hjältar - Howard Jones och Sisters of Mercy. Motsatser jag vet. Det ena utesluter inte det andra. Jag var lite yngre när jag gillade Howard Jones. Typ. Och lite deppigare när jag gillarde S.O.M. Yepp.

dags att krypa till kojs. Det är ju en dag imorgon också.

Då kan jag planera min hemliga resa till Paris. Och börja öva på skolboksfranskan.


Vad tycker du då?...

Skriv vad du tycker (snällt tack):

Jag heter så mycket som:
Glöm aldrig mig!?

E-post: (syns inte)

URL/Bloggadress:

Vad jag vill ha sagt är...:

Trackback
RSS 2.0