Halloween. Passerade utan större missöden. Inga mindre för den delen heller. Ingen knackade på dörren för att våga skrämmas. Haha, jag tror inte ungarna vågar. Jag är ju hemsk. Barsk på nåt sätt.

Eller?

Nej men jodå. Så det bästa var att jag fick äta upp godiset själv. Mumsigt värre. Hade en lugn kväll i soffan. Inte för att det fanns nåt att titta på men ändå.
Fäjsbookade som vanligt. Slösurfa. Fick ungarna att sova, och antar att det är min tur nu. Att slagga alltså.

Hm. Vet inte om jag orkar. Jobbigt att ta sig till sängen. Enklare att sitta kvar här och trycka på lite tangenter. Roligare också.

Söndag imorgon. Det innebär att måndag är på väg med stora steg och det i sin tur betyder att höstlovet har försvunnit. Utan att sätta stora spår. Eller nåt spår överhuvud taget. Suck.


Måndag-fredag, måndag-fredag. Så rullar det runt. Vecka ut och vecka in. År ut och år i. Nu måste nåt hända. Det måste sättas stopp.

En sak som kommer att hända är ju matchen imorgon. The BIG game liksom. Matchernas match. Giganternas kamp. Blåvitt kommer att piska skiten ur AIK. Ja, det är så sant som om jag sagt det själv. Och det har jag.
Nu gäller det. Tänk nu (gud förbjude) om IFK INTE blir svenska mästare igen. Då lär jag få äta upp det, det kan jag lova. Här har jag gått och skrutit för alla om vårat finfiiiina lag. Hånat andra. Blint trott på IFK.

Nåväl. Det kommer jag fortsätta att göra. Bara så att ni vet. IFK är ju Sverigens bästa lag. Punkt slut. Sedan är det skit samma om vi tar SM-guld eller inte. I mitt hjärta är det alltid nr. 1.

Men om vi inte vinner skall jag äta upp min mössa.

Det är så sant som om jag sagt det själv!

Nu måste jag vila, så jag orkar heja hela eftermiddagen, öva på ramsor och vifta med flaggor. PÅ med matchstället, engagera ungarna och piska upp stämningen. Heja heja heja!