Nä alla skall vara speciella, man skall vara se ut som alla andra, men ändå vara så där "speciell" som bara jag är. Personlighet liksom.  Ha likadana åsikter som alla andra men ändå inte. Göra som alla andra men ändå inte.

Vad är det för fult med att vara vanlig? Vanlig trebarnsmamma i ett vanligt hus, med en vanlig bil i en vanlig mellansvensk stad, med ett vanligt jobb, med en vanlig frisyr, vanliga kläder och vanliga sjukdomar.

Så jäkla VANLIG! Inget fel med det inte.

Jag är ju ändå jag. Jag blir varken bättre eller sämre av att ha speciella barn, eller ha en speciell bil, ett speciellt jobb eller leva i en speciell stad.

Jag är som jag är.

Precis som den här snubben. Han är en vanlig kanadensare. Nästan.

Typ.