Tisdag. Och hur skall det gå?

Jupp, idag skall jag på intervjuv. Har kammat till mig så gott det går, och har tagit med mig alla mina betygskopior så att de har nåt kul att läsa.
Man får ju hoppas att man har det de söker så jag slipper gå tillbaka till landstinget. Det vore döden, känns det som.
Alltså den privata arbetsmarknaden lockar mig oerhört mer, med större utvecklingsmöjligheter och allt annat.

Igår så fick Hugo och jag för oss att möblera om i hans rum, och det blev fint. Han var nöjd, men han tyckte att det var lite ovant att försöka somna när sängen står på ett annat håll.
Inatt har det varit en superjobbig natt.
Kunde ju inte somna som vanligt så jag gick och la mig vid 23, somnade vid tolv och tio över vaknade Gurkan (första gången) gick in och sövde ner honom igen. Halv ett vaknade han igen, superlessen och skulle absolut ligga i min säng.... så det var ju bara att knalla in med honom. Sen låg han och vred sig en bra stund innan han somnade och följdaktligen jag med. Vid två vaknade Ville. Gick in och sövde... vid halv fyra vaknade han igen.... och skulle sova brevid mig.
Så då gör man ju som alla självutplånande morsor gör, försöker få plats mellan två små killar som mer än gärna breder ut sig. Och försök att sova gott där du.
Vad gjorde Pär ? Han sov.
Gott.
Så klart, med öronproppar. Så han hörde ju inget, eller så låtsades han bara att han sov. vem vet. Sicken luring.
men han skulle vara hemma med barnen idag för han är ledig.
Nähä, dags att börja jobba.
Klickeliklick
vi hörs

Vad tycker du då?...

Skriv vad du tycker (snällt tack):

Jag heter så mycket som:
Glöm aldrig mig!?

E-post: (syns inte)

URL/Bloggadress:

Vad jag vill ha sagt är...:

Trackback
RSS 2.0