...jag har överlevt.

Foten sitter kvar. Nästan allt av den. Vissa saker är bortsågade.

Hungrig och rätt nervös kom jag till operation. Fick checka in, och ombads byta om till en lite tjusig omlottklänning i blått.(mycket modernt)

Satt i mitt lilla rum och stirrade ut genom fönstret.
Då kom Ortopeden in och ritade en pil på foten. Rätt fot!!

Sedan kom min gamle vän och kollega Anita och tar hand om mig. In på op.
In på salen, vänta på narkosläkaren som skulle lägga blockad.

Tiddidam-tididam. Vänta vänta.

Tillslut kommer han, och skall börja köra in stora nålar i min fot.
Då får jag lite sederande. Den blir jag inte påverkad av. De ger lite till.
Då blir jag påverkad och tycker att livet är rätt skönt.
Sedan säger narkosläkaren; ge lite Rapifen (smärtlindring) för nu blir det obehagligt.

Skjuts in med lite knark.
Livet är behagligt.

Tumdiddelidum.

Jag är faktiskt vaken hela tiden och pratar med mina gamla kollegor. Min gamla devis "en bra patient är en sövd patient" gäller inte längre. Jag är ju vaken! Jag vill prata.

Ortopeden karvar, och borrar och skruvar och hyvlar och sågar.
Livet är gott.

Och plötsligt är det klart.
Gipset ligger på och jag rullas ut som ett kolli (ett glatt kolli) till uppvakningen där jag genast vill ha macka och kaffe vilket jag får.

Aldrig har en macka smakat så gott. och jag lyckades sno till mig två stycken. Två kopparkaffe, en yoghurt och ett äpple, sedan var jag nöjd.

och sedan kom syster med knark och det var ju bra.

Sedan kunde jag helt sonika åka hem. Och här sitter jag nu, foten uppe iluften, och bedövningen håller på att släppa. Tårna har svullnat lite, så det gäller att sitta här som en pascha och äta choklad med foten i högläge!!

Malin, min darlinggranne kom hit förut med en 200grammare choklad och en skvallertidning.

Hm, det blir perfekt.
Jag sa ju till jobbet att jag skulle bara vara hemma i 2 veckor men jag är sjukskriven i 1 månad., Minst, som doktorn sa.
Oj då.

Fast omtvå veckor så skall gipset av och det blir ju skönt.
Livet leker.

För jag har fortfarande bedövning.
Vänta tills inatt när den släpper.

...och hammaren, sågen och mejslen.

Allt vad en bra ortoped behöver.

De ringde. Från operation. Fick en tid imorgon kl 10.00 skall jag infinna mig.

Pigg och nyter. Inte onykter eller på annat sätt drogad. Hel och ren. nyfriserad och deodorantiserad.

Sedan skall de börja skära, hacka fila och på annat sätt utföra konsthanverk på min fot.

Och på jobbet idag så har alla peppeat mig på det sättet folk kunde.
-Den där operationen gör ju JÄTTEONT!!!!
Ja men tack. det var upplyftande. Det var precis vad jag behöver höra.

Jag behöver höra att - Du kommer vara jättesexig i operationmössa..... , -Du klär i operationsduk. - Gips ÄR snyggt.OCH funktionellt.

Det är sånt jag vill höra. Så hör ni inte av mig imorgon så innebär det att jag ligger och kvider med en misshandlad fot, inpackad i gips, välpumpad med droger som gör att jag inte kan tänka rakt på flera veckor. Råkar jag säga nåt som känns lite tokigt, så ha överseende.

Skicka en tanke. Eller pengar. Eller choklad.

marsipan går också bra.

Tror ni jag kommer att sova inatt? 
-

Imorse körde jag till jobbet.
hade lämnat av ungarna på dagis, de vinkade glatt i fönstret, och storkillen hade sprungit in på skolan.

Körde inåt stan.

Kom att tänka på att jag saknade bakfickan.

Där samlas vi hos Pappa C och diskuterar väsentligheter och oväsentligheter. Mest oviktiga saker, men som ändå blir så fantastiskt beroendefamkallande så det är inte klokt.

jag brukar hänga där. och plötsligt fick jag mycket mindra tid här i världen. Hinner inte vika tvätt. hinner inte med jobbet. hinner inte med något.
Hinner inte ens med att läsa alla inlägg.

;Men ändå så är det så kul. Och många likasinnade träffar man. tack vara bakficka har jag stött på KaraokePrinsessan. Neumann. Pappa C själv.

Solen kan lysa, himlen må vara blå. Glassen kanske rinner och barnen försvinner till skogs. Hinner inte.
Måste till bakfickan.
är det det som är att vara beroende? Finns det någon avgiftning?
Nåt piller man kan ta?

jag skall börja att flytta mig ifrån datorn och dricka kaffe.

Tudiloo

ja, alltså olyckor har ju en tendens att inträffa när man inte riktigt är medveten, eller när man vänder ryggen till.

Jag skulle gå in och hämta plånboken, tänkte gå ner och köpa kyckling i affären då ungarna tjatat sig till detta medan vi var ute i lekparken,Småtrollen sitter kvar i vagnen och stortrollet larvar omkring. Det var då det.

När jag exakt trettio sekunder senare har hittat min plånbok och skall gå ut, så hör jag ett världens vrål utanför.
och som god mor som man är hann jag ut i den stund där stortrollet kramar om Gurkan som snyftar högt. Viktor sitter och håller en lång plomsterpinne av bambu som Hugo uppenbarligen hittat i buskarna.

-vad har hänt, säger jag, och Gustav gråter, Viktor ser bara frågande på mig med pinnen i högsta hugg och Hugo darrar på underläppen när han berättar att Gurkan fick pinnen i halsen.

-hur???undrar ju jag som en naturlig följd.

Ja, det verkade var oklart, men Hugo hade pinnen, Viktor skulle ta den och på något sätt så hamnade den i svalget på Gurkan.
Jag kan för mitt liv inte företälla mig hur det gick till, men faktum kvarstår att Gustav hade ett stort pet-märke i svalget och Hugo darrade fortfarande på underläppen.
något säger mig att det har ett samband.

Nåväl. Nu är kycklingen i ugnen, barnen tysta lekandes och jag kan pusa ut.
Inga resor till akuten idag. Än så länge.

Fast vi har ju ett bad att ta oss igenom också.

Vi håller tummarna.

Nu har jag äntligen fått fram min dator ur byrålådan. Samtidigt försöker jag förklara för min ena 2½åring att det inte finns monster bakom dörren, vilket han försöker inbilla mig.
Den här unge mannen är oförklarligt rädd för myror också, ja egentligen alla slags småkryp.
Man vet att han har fått syn på en myra när han kommer springande snabbare än carolina klüft och vrålar;
-Muuuuuraaaa, muuuura mamma!!!

Tja, jag vet inte hur det gick till men småkryp gillar han ICKE.

Idag har vi bakat kladdkaka. det gick bra. Inte mycket på golvet. det mesta av smeten hoppade på nåt mystiskt sätt in i munnen på ungarna....

Nu är det lite morgon film som gäller, mjukstart liksom.

undrar någon varför jag har döpt min blogg till  Tre Amigos??

Tja, när man har tre pojkar och  en gammal favvofilm som passar bra så tar man namnet därifrån.
Tre Amigos.

kolla här.


may the world never forget .......the legend.... about the Three Amigos!

nu fattar inte jag vart helgen tog vägen.
Sist jag skrev så satt jag uppenbarligen på jobbet och hade 65 uppsatser att läsa.

Och nu? Lördag natt.
Vad har hänt därimellan? Jo det kan jag berätta.
Grillfest.
I fredag så träffades vi och våra grannar utanför. Vi lät ungarna spela fotboll, Ville lekte mullvad som vanligt, Gurkan gick omkring och snorade, och allt var happy happy happy.
Sedan blev det en och en annan cider och plötsligt; ja plötsligt satt vi och åt pizza.
Jättegod pizza, med bearnaisesås i en burk.

Ja det var inte dumt, men idag så hade jag liiite svårt att knäppa byxorna. Jag tog fram ett par gamla sommar brallor sedan förra året (man är ju inte som Kenza och kan köpa nya kläder varje dag) och de satt som en smäck. Notera att jag var lite rundare förra sommaren.
Lite nedslagen av detta faktum så åkte jag och grannfrun (låter hemskt gammalt men hon är yngre än vad jag är) till stan med var sitt barn och drällde omkring där. Till min förvåning hamnade vi å McDonalds (hemska ställe) och där klämde jag i mig en sk. "Chicken DeLux blablabla".

Ja. det gjorde jag. Suck.

Och ikväll har vi grillat, ätit och druckit gott. men nu är jag trött och barnen sover vilket är ganska skönt.
Så nu kanske man skulle kunna på att sova.
Men sova. Jag vet inte. Ä inte det lite överskattat? Måste man sova? Bör man sova?
Svaren på dessa frågor är ett enhälligt JA.

jag borde sova.
Borde få styrkan att orka gå upp imorgon, ge barnen frukost och hinna med tvätten.

Hm. Så jag ger mig.
Sova. Bra idé.
Tudiloo.

..alltså, har jag bett 65 elever skicka in en skriven uppgift så får jag ju skylla mig själv.
Nu måste jag sitta här och läsa.
och läsa.
och läsa.
och rätta.

Suck. Dumma mig.

Men jag kan glädjas över att det är fredag. Och jag kan glädjas över att jag har ledigt på måndag, och det är ju inte dumt alltså.
Långhelg på något sätt. Men det enda som skulle kinna ge lite smolk i glädjebägaren är ju regnet. Nu, nu är det fint och varmt. Solen skiner och man kan gå i t-shirt om man vill.
men det är väl klart att om man har ledigt så tvingas man hasa runt i regnställ och galonmössa.

på med ullstrumporna bara, göm sandalerna och tro för allt i världen inte att du bara kan ha tanken på att visa dig i kortärmat för då får du gåshud bara du tittar ut genom fönstret.

hugo, den gamle knämarodören, lyckades med konsttycket igår i skolan att rusa som en vild kalv på grönbete, med resultatet att han fick vara hemma idag. Jodå, det blödde en del.
Inte tal om någon arteriell blödning som sprutar, utan ett stilla sipprande som blötte ner alla slags förband jag än lade på.

men nu är det som det är. Och jag har 65 uppstser att gå igenom.
Ni ser att jag försöker förhala igångsättandet så fort som möjligt va?....

jag återkommer, om jag överlever.
Kanske kvävs av det damm som kommer utifrån alla pappershögar jag har på mitt skrivbord.
 

pst jag har ju förstås inte slips. Och jag är inte man heller. Nu förstår jag inte ens varför jag tog med bilden.
jag skyller på fredagen.

tack syrran för att jag fick sno av dig.

Ibland sitter jag och funderar på det här med fylla.
Och tonårsfylla.

Snart är det ju valborg. Och vid ett svagt ögonblick så har jag lovat att jobba extra på intensiven. Glömde liksom av att det var Valborg. Eller om jag hade förträngt det kanske.

Men det innebär att jag komer att få ta hand om fylla, fylla och åter fylla. SUCK: varför skall man hälla i sig så enormt mycket sprit att man hamnar på sjukhuset?

Omman står utanför parken så ser man de små tonåringarna komma raglande. De stapplar fram med ostadiga ben, och vilt stirrande blick. En pava med en liten slatt dinglar i ena handen. Kläderna som var så fina och vita när de lämnade sitt hem, har fått en solkig look, gräsfläckar, vinstänk och en och annan kräkfläck.

De stannar up, får glasartad blick som stirrar långt bort i fjärran, och sedan kommer det. Kräket.
När de spytt färdigt så raglar de vidare, och sköljer ur munnen med den sista slatten.
Sedan stapplar de in i parken, bort i natten.

Och det är inte 18åringar vi pratar om.Det är 12-13 åringar.
jag har bara en sak att säga
SUCK.

jaha.
uppenbarligen så kommer jag få epitetet "LIPSILLEN" i skolkorridoren imorgon.

Låt aldrig pressen få tag på er!!!

Till mitt försvar säger jag bara; Den var mycket bra, boken alltså.

...vem vet,
Inte jag.
Hugo med det klena knäet fick åka till akuten idag och tejpa till sitt sår. Stygnen räckte inte, för det glipade.

Han var rätt nervis för han trodde  ju att han skulle få sätta mera stygn. Men icke sa Nicke.
Själv satt jag med några elever som skulle göra ett muntligt seminarium. låter ju fint på pappret uppenbarligen, men de satt där och följande dialog kunde höras:

-kan du berätta lite grann om vad du har skrivit om? frågar jag.
-öh, ja, typ, jag har skrivit om, typ om man går till en kiropraktor, typ.
-Berätta lite om vad du har kommit fram till.
-Typ, det är att han knäcker, typ, och liksom då blir det bra liksom, änna då va typ.
-jaha. Ok. Vad har det för ursprung?
-Eh, typ för JÄTTEmånga år sen som typ i Kina liksom.Det var liksom en snubbe där.

osv osv.
Om ni funderar er i   min sits så undertryckte jag en impuls att säga typ efter det som eleven sa.
Typ.

Men härligast var ändå morgon lektionen. Börjar 8.30. För en annan så är det ju dags för första mellanmålet. Eleverna satt och gäspade och en sa: -Du är rätt morgonpigg va?
-Tja, sade jag, har man tre barn som bestämt sig för att gå upp klockan sexså är det ju brar att gilla läget.
De stirrade på mig med tomma glasartade ögon.
De såg ut att tänka saker som "fy fan, typ", "kl 06???? Då har jag ju knappt somnat" och annat som kanske inte lämpar sig i tryck.
Jag tror inte att de tänker sig att skaffa barn just nu i alla fall.

Inte efter mitt überpigga ansiktsutryck i alla fall.
 

..ikväll har jag och svärmor varit och tittat på BIG Comedy.

Jag har skrattat så jag höll på att kissa på mig. Vilka genier.
Att se Andre Wickström göra en imitation av ett dansbands flirtande med publiken var obetalbart!!  Jag kippade efter luft till slut, tårarna rann så jag kunde knappt se honom där på scenen.

Ja, det var så jäkla bra. En sak som jag däremot blev besviken av var Magnus Betnér. vad har hänt? Inte en kul grej kunda han klämma ur sig, det kändes som om han tyckte att det var pest och pina att stå där och uppträda. För det var inte vad han gjorde. Uppträdde alltså.

Magnus Härenstam var med, och han var superskön kille, berättade om hur det känns att bli gammal. till och med jag kunde känna igen mig....

Rekommenderas verkligen..
En trevlig avslutning på en solig dagsom varit ganska fartfyllt. Tanken var väl egentligen att jag skulle pluggat idag, men när jag hade tränat lite på morgonen, druckit kaffe, dammsugit, hängt upp tvätten, och precis hade satt mig vid datorn så ringde telefonen.
Hugos fröken som meddelade att HUgo hade skadat sig i knät när de var i skogen. Det såg inte bra ut, sa hon....
På väg till vårdcentralen.
För mitt inre öga så låg benet antingen helt av, eller luxerat, eller betedde sig på nåt annat konstigt sätt.
Det var en pinne, visade det sig, som på någon sätt hade letat sig fram till knät, och slagit upp ett stort jack.
Detta fick sys med tre stygn, under stora högljudda protester från den lille mannen.
Sedan fick vi trösta lite genom att åka till leksaksaffären.

Nu ligger han på soffan och kan inte sova....ont gör det. Nu skall vi göra handpåläggning och läsa en TinTin-bok så går det säkert över...


 

...till korrekt pris.



när Leif Silberski tar uppdraget att försvara barnamördaren (tänker inte ens nämna hans namn) så läser man i artikeln:

"- Det är min skyldighet som försvarare att gå in och ge honom allt stöd. Anders Eklund är en av de mest hatade och avskydda människorna i landet för ögonblicket, men samhället betalar mig för att försvara honom. "

JA precis. SAMHÄLLET betalar honom för att försvara. Men SAMHÄLLET (alltså VI ALLA) vill inte betala för hans försvar. Inte jag i alla fall.
Är det dit mina skattepengar går? Då slutar jag snart att betala skatt.

Han fortsätter: -"Jag kräver respekt för det jag sysslar med och man ska ha klart för sig att jag inte försvarar brott, utan människan bakom brottet. Jag avskyr gärningarna lika mycket som någon annan, men det innebär inte att man inte ska kunna försvara människan bakom gärningarna".   

Men kan man försvara ett odjur? han är ingen människa, han är en best. Skall ett odjur ha ett dyrt försvar? En kändis- och publiceringsgalen jurist som tar enormt mycket pengar för att försvara och få odjur som den här killen lösa ut på gatorna igen.

Är han värd det???

NEJ.

Ja.
det är ju så typiskt.
hade lektion, drog ut på tiden.

Och nu sitter jag här. Bussen har gått. Jag måste vänta. Och vad gör man under tiden?

Bloggar. Vad annars skall jag göra. har redan satt betyg. har redan ringt mina samtal. Har redan läst igenom alla projektarbeten.
Suck.
jag ville ju åka hem och ta helg. grabbarna grus sitter ju hemma och väntar på mig. Vi skulle ju fika på altanen. men lagom tills jag kommer hem så är det väl snöstorm och mörkt.

Men jag fick ett roligt mejl i alla fall. Med saker söm är nödvändiga att ha. Kolla här.

---

<<sjunga i duschen

---

<< smart trappa. VILL HA

---

den här hade jag behövt. Rättvist? Svårt att ha en unge på var arm och ändå bara hålla sig till sin sida...*fniss*

---

Den bästa av allt.



det skall böjas i tid.

nu kan jag äntligen gå till bussen.
Tudiloo.

Har precis läst ut min nya favvoförfattare Dennis Lehane Gone baby Gone.
 ...och plötsligt förlorar världen sin charm. Världen är grym, det kan jag tycka ibland. Och när man läser en sån här bok samtidigt som små tioåringar inte kan cykla från fotbollsmatchen utan att bli mördade och andra små barn blir brutalt mördade av (kanske) en puckad svartsjuk tyska så blandas allt ihop och jag känner att varför VARFÖR finns det så grymma mäniskor.

LÅT barnen vara. Ge er på nån i er egen storlek. Annars skall ni få med mig att göra.

Har någon läst den? Jag rekommenderar den verkligen, men var beredd på otäckheter. Men den får en att stanna upp, och tänka på hur jäkla bra man har det egentligen.

Josh Groban.

...tror inte det men kanske.
Idag har Hugo börjat i fotboll. Maken gick ner med honom iförd sin nya stass bestående av nya träningskläder och fotbollsskor, silvriga benskydd. Hugo alltså, inte maken.
Jag fick åka på föräldramötet på Ingelvi (alltså stora fotbollsplanen) där de gick igenom olika saker.

Åkte sedan ner efter mötet och smygkollade på de små där de sprang, yra i mössan, alla på bollen och rusa på. Det såg kul ut. Men kallt. I alla fall för oss som stod och tittade på. Skitkallt.
Fattar inte var våren tog vägen.

I alla fall så tyckte han att det var suuuperkul och ville fortsätta spela. -Kan jag spela imorgon oxå, sa han. Nej bara en gång i veckan.  Det tyckte han var synd.

Så nu blir det fotboll på onsdagar.

Måste väl bli medlemmar i Ingelstad IK.


man får väl bli lokalpatriot.

Men aldrig ALDRIG går ränderna ut ur mitt hjärta:

Man kan plocka Lotta ifrån Götet, men aldrig plocka Götet ifrån Lotta.

(klokt sagt va?)

Idag har jag  varit hos naprapaten med min klena rygg,

Det är alltid lika läskigt. först får man klä av sig. Bara det är otrevligt. Sedan får man lägga sig ner på det det papperslakanet som de har på britsen, och då får man lägga sig nääääära kanten.

Sedan, på något sätt, så när han hade böjt mig så jag såg ut som en hybrid mellan gummimannen och en ballonghund, så säger han;- Ta ett djuuuupt andetag och slappna av.

Slappna av??? När jag vet vad som komma skall?

Ok jag tar ett djuuupt andetag, ber en sista bön, stirrar upp i taket och andas ut.

Då, utan förvarning tar han i med hela sin styrka och på nåt sätt gör en rörelse som skulle göra en wrestlingartist grön av avund och knycklar ihop mig.

Och det är det där ljudet som gör mig undrande. Det där ljudet av ihopknölade kotor och lossryckta senor, som når mitt öra och jag undrar -Lever jag? -Är jag totalförlamad? -Behöver jag gipsvagga?-kan jag någonsin mer röra mig?

jag rörde försiktigt på mina tår. jodå, det gick bra. Jag kunde till och med vända sig på britsen. (under stora smärtor)
-Nu kan du ha lite ont några dagar, säger han.

-Nej men vad menar du? tänker jag och ler tappert.

Sedan kunde jag klä på mig, men det tog lite tid. sedan tackade jag, betalade mina hundralappar (vilken timpenning!!!) jag räknade ut att han tog 28 kronor i minuten. över 1700 spänn i timmen.

Ok, stapplade ut i friska luften och var glad över att ha överlevt. Skall tillbaka på måndag.

Problemet är att jag skall undvika att sitta.

Vet ni hur vårt det är att stå vid ett vanligt skrivbord och skriva på datorn? Tar ju en evighet.
men nu vill jag ha kaffe.

behöver stärka mig lite. dessutom fick jag inte träna nu. En lätt promenad sa han.
Shit. ingen aerobics då.... (yohooooo)

Jo, tack. denna italienske katt väger 15 kg, och matte, som för övrigt ser glad ut fast att hon är en djurplågare, säger att hon kan inte neka honom mat, för att han är så matglad.

Hon har uppenbarligen inte tänkt på att hon kan ge MINDRE portioner. Jag menar kattjäkeln har ju knappast öppnat kylskåpet själv och druckit grädde.
Hoppas matte inte har barn som hon sköter på samma sätt. För dem vill jag inte se hur de ser ut.

Det känns som om jag har fullständigt tappat tron på mänskligheten idag. Jag tror att jag skall gå ut i solen istället.

....för döden vore alleles för enkelt straff för den s.k. 42-åringen som mördade lilla Engla.

Ibland tappar jag tron på mänskligheten. Man tror ju någonstans innerst inne att människan är god, men så är det nog inte. Inte  alla i allafall.

Jag tänker inte skriva så mycket om detta, förutom att jag kan dock sätta mig in i hur Englas mamma och anhöriga känner sig. Kan kan oxå göra mig en mental bild av hur jag skulle gjort med den människan som skulle gjort något mot mina barn.
Det är ingen vacker bild.

hotar någon mina barn, blir jag som en tiger. Rosenrasande tiger med en gigantisk reptilhjärna.

.... jag hade ju lovat Hugo att cykla med honom til Mulle imorse.
Och det var jag ju tvingad  till då. Har man lovat så har man lovat. Så jag stapplade ut med alla ungarna (se olyckan i går kväll) och stoppade in dem i cykelvagnen och tampade iväg. Fy f-n vad ont det gjorde i ryggen, men vad skall man göra det är ju bara att bita ihop liksom.
Nåväl, kommer fram dit där de brukar mötas.
Ingen där.
nähä.

Cyklar ner til samhället, ingen där. Möter en tant som tydligen hör att jag säger till Hugo att jag inte vet vart Mulle är, och hon säger att de är på väg till Sikabacken. Och det är en bit kan man säga.....
Så jag fick bara bita ihop ännu mera och trampa dit.

Och när vi kommer dit;
Ingen där.

Nähä. då sket vi i det och fikade själva i en kohage och jagade katter och plockadepåskliljor.
Ungarna lekte på lekplatsen ett tag tills det var dags att åka hem och göra lunch.
Min rygg hatade mig hela vägen hem, och gör det fortfarande.

Så nu är man här. JAg kan inte sitta, det gör ont att stå och jag är på ett bedrövligt humör.
Men tre barn att leka med.
Tack för DVD.

...ja men visst är det så typiskt.
Det välbekanta bulret v hemglassbilen hördes plötsligt utanför fömstret. jag kan ge fan på att han plingade extra många gånger bara för att väcka upp mina barn ur lördagskoman. Och alla tre knattarna ropade unisont; GLASS.
Och som den mesige mamman jag är så klev vi ut på altanen, gick bort till glassbilen och köpte glass.
De skulle ju ha allt, men som tur är så är utbudet för låglaktosglass inte jättestort så det blev en låda.

Lille Ville hade jag på armen, Gurkan och Hugo sprang snabbt tillbaka med glassen och jag travade efter som en ardenner på grönbete.
Och för att spar tid (verkligen jättebra)så klev jag upp på rutchkanetrappan som står precis brevid altanen och skulle fortsätta upp. Problemet blev bara att det visade sig när jag stod på översta trappsteget (ca 75 cm upp) att den hade ruttnat sönder och jag pangade ner i marken, rakt på fötterna men jag blev nog tjugo centimeter kortare.

Kotkompression, jag lovar.
Så nu halvligger jag i soffan, kommen knappt upp, kan inte sitta, och går som ett gammalt troll.

Snälla tyck lite synd om mig nu.
DET GÖR ONT.
Därför är jag tvingad att äta lite chips, som kompensation liksom.

Och tidigare igår så ringde min kära syster från "over there" och hade ramlat i trappan och slagit upp svanskotan.
AJ.

Så man kan säga att jag gjorde detta i rent sympatisyfte. Syster och syster i mellan liksom.

Nä, nu skall jag tycka synd om mig en stund. Sedan får det vara bra.

Hittade till och med en passande bild. Men efter det tog energin slut.

...att vara ute i regnet med alla barnen. Vi åt lunch, vi klädde på oss alla regnkläder som tänkas kan och så gick vi ut.
jaha, och där stod man som ett fån. Ja, ungarna tyckte att det var superkul att hoppa i den gigantiska vattenpölen på framsidan, men själv kände jag bara att humöret sjönk ju blötare kläderna blev. Ja, jag hade riktigt regnställ och gummistövlar, men det var kallt, och regnet hade en sån där sned bana så det åkte liksom upp i näsan och gjorde mig så där lessen.
Och trött. Och lite småförbannad.
Att sedan ungarna blev blöta på ungefär 2,5 sekunder gjorde ju inte saken bättre.
Men vi var ju tvunga att gå till affären och handla mjölk och annat livsnödvändigt, typ lördagsgodis.

Så det var ju bara att rycka ner ungarna i vagnen, Hugo gick snällt brevid och så bar det iväg. Mata ankorna först, med de gamla överblivna kanterna som ungarna bara vägrar att äta.
Kommer ner till ån, och i ösregnet så kan man ju undra vart alla fåglar tagit vägen. Ja inte var de där de brukar  alla fall.
Men tappert slängde vi i det stenhårda brödkanterna och då kom det lite   skrattmåsar (av alla fåglar) och kastade i sig brödet som om de aldrig hade sett mat förr. Tja, det kanske de inte hade.

<<<<<KOLLA en gammal bröd bit!!!

Tja, och snart var ju brödet slut och vi kunde ÄNTLIGEN gå in i affären.
Och tillslut så gick vi ut. Hugo ville ta en lott för några som satt och samlade ihop till någon klassresa eller vad detvasr och tror eller ej, han vann två vinster.  Ett paket bullar och en paket med kolakakor.
Så där ja, fikat var fixat.

Hem, försökte få ungarna att leka ute lite och RUSA av sig så att de kan somna gott ikväll, men ICKE. "VIll gå in " "kallt" och "fryser" var sånt som kom ur munnen på tre amigos.
Jaha, men jag var ju inte jättelessen för att vi gick in.... inte lessen alls faktiskt.

Skönt.

Och nu, lunget har lägrat sig, med hjälp av en film och lördagsgodis. Tänk om klockan kunde bli 18 så Bolibompa börjar också...

tack blommaland

...när jag tittar ut.
Över mina nyplanterade små gullebulleblommor, över mitt nyplanterade plommonträd och min trollhassel. Över gator och torg, över allt.
Över allt.
SNÖ. och inte vilken snö om helst, utan den förrädiska "blötsnön" som inuiterna säger. Det dåliga slädförets tid.
Slask på svenska.

Jag kväver ett gutturalt läte, drar en djup suck och tappar tron på klimatet. Jag skakar på huvudet. mina mungipor dras nedåt den blöta jorden.

positiv twist; jag slipper vattna.

Ja, och idag från världens vackraste stad (jag är partiskt) men det känns ju som o klämkäckheten har fått ett nytt ansikte.
Det börjar med en "kill-kör". Barbershop liknande. De är i övre tonåren, har frackliknade klädsel och röda, jag repeterar RÖDA flugor.
Mmmjjjjaaaahaaaa.
Men visst, det var väl .....kul.

"att kalla det där Line-dance är att säga som att Bert Karlsson är snygg" det kan väl sammanfatta akt 2.
De åkte ut snabbt.

Fast det här känns ju pinsamt väre. Varför plågar jag mig genom att titta???? Varför????
För att uppenbarligen vill jag plåga mig själv.

Nu skall Ola sjunga. Han skall sjunga en egen sång om hans granne i Malmö. "Dö, jävla gubbe,dö" är med i refrängen.
Ja.
(obs, uttalas med en stor fet suck)
Jag menar NEJ.
Och det värsta är; han gick vidare?

Och varför refererar Peppe Eng (och VARFÖR väljer man honom som programledare?) hela tiden Götet med en räkmacka?
Suck. Var lite mer innovativ, gubbjävel.
Dö, jävla gubbe.

Nu vill jag inte mer.

Kanske återkommer jag, kanske inte.

Här är det såta paret.
<<<< Crack i väskan

Rausing. Skitrik.

Men mycket vill ha mer....man vill ha knark oxå.
Tycker nästan att det är lite roligt att även de rika, de kan bli riktiga pundare.
...och det som är ännu roligare är att de träffades på rehab.
Knarkrehab alltså.
Men det är klart, är man snorrik så känner man väl att man kan knarka hur mycket man vill. Den enda skillnaden från en vanlig pundare är ju att Rausing inte behöver göra inbrott för att finansiera sitt missbruk.
han snor farsans pengar istället!

Känns som om arvet kommer att ryka.....

Världens skitigaste tår. det kan 6-åringen stolsera med efter att ha upptäckt ett litet hål på strumpan, beslutat sig för att vidga det mauellt med tårna, och sedan gå ut och leka i sandlådan där det kom in ungefär två ton sand i skon. Följdaktligen såg foten ut som en hybrid mellan en mullvad och en binikemaskfamilj.

Gurkan luktade gammal sur leverpastej i håret (?) och det var antagligen gammal sur leverpastej.
Viktor så ut som om han hade försökt äta sig igenom dagisstaketet under dagen.
Så det var bara att stoppa ner dem i badet, hälla på badskum och låta dem ligga i blöt.

Så nu ligger de där. Långkok på nåt sätt.

Själv skall jag sedan inmundiga lite chips. Jajag vet. Men det är gott, och banne mig; jag är värd det.
Because I´m worth it. Typ.
Jag lyssnar alltid på vad reklamen säger.
Och sedan hoppas jag (förgäves???) att ungarna skall somna tidigt så jag bara kan sträcka ut mig och blicka upp i taket.

Vad gör man inte för husfridens skull?
Nu låter det som om de håller på att dränka varandra. Bäst att gå dit.

Jag bävar....

Nu harjag skickat hem eleverna, packat ihop, lämnat in betyg, och gjort annat som står i en lärares makt och himmelska härlighet.
Så nu tänker jag banne mig ta fredag.
och åka hem och träffa mina barn. Ikväll skall vi ha fredagsmys, barnfamiljernas eviga förhoppning att kvällen blir liiiite kortare så att ungarna kan somna tidigare och att man som förälder kan utmattad få somna på soffan med ett halvdrucket glas vin skvimpandes i nypan.

Kaninkaffe.
Smakar kiss. Kaninkiss.

jo det är Linda rosing.
Jo han har beslutat sig för att bli flygvärdinna. det är hennes dröm.

men vad är det för fel på bilden? Jo.  linda Rosig med knytblus.

jag repeterar; knytblus.
det är som att sätta på en nunna ett raffset. En kanin ett plommonstop. En vegetarian ett par köttbyxor.

det går liksom inte ihop. Inte för mig i alla fall.
Och nu kan jag plötsligt se en bild när Linda går omkring i flygplanet och serverar kaffe. Silikonläpparna vajjar i vinden, håret lägger sig i drivor runt kanelbullarna.

Flygvärdinna. jo då.
-Fly me - utbrister hon lite väsande och på nåt märkligt osexigt sätt och putar med sillisarna.

jodå. kanske. kanske INTE.

Förlåt Linda. jag tror inte på den idén.

i en grå dimma utan slut så färdades jag imorse till jobbet. Man skulle ju inte ens se om det sprang fram en gigant mammut på vägen, för man hade kört alldeles för fort och krockat rakt in i mammutens smutsiga päls.
Urk. Inget kul.

men jag gjorde som en ansvarsfull medborgare, och körde försiktigt (nåja) så jag orsakade ingen masskrock med tvåhundra bilar i alla fall.
Men nu sitter jag här i säkerhet på jobbet, och tittar ut genom den grå smutsiga fönsterrutan.
Äh, nu känner jag att det här är ett trist blogginlägg.
bara grått och tråkigt.
nej jag skall verkligen skärpa till mig. Bara jag hinner dricka lite kaffe innan jag skall ut och anstormas av eleverna.

mot fikarummet (och gör det som lärare gör hahahahaha)

Tidigare ikväll sa  Hugo som är 6 år.
-Mamma, vet du vad NN (klasskompis) kallade mig?
-Njaeeee sade jag och började ana oråd.
-BÖ och slutar på G.  (de är SEX ÅR!!!!!)

-Vet NN vad bög betyder sa jag?
-Nej. och det visste inte ju Hugo heller
Så jag satte mig på huk och förklarade att pojkar kan tycka om flickor, och flickor kan tycka om pojkar, och flickor kan tycka om flickor och pojkar kan tycka om pojkar.
-Jaha, sa han.
- Och bög kan vara ett litet taskigt ord om killar som tycker om killar, sa jag.
-Jaha, sa han , och så lät det som om det var den självklaraste sak i världen att man kan gilla vem man vill.
-Jag tycker om Emil, sa han.
-Ja det finns ingen som kan säga till dig vem du får tycka om eller inte.

Och tänk om det kunde vara så enkelt. men nästa gång NN kallar nån för det så skulle hugo fråga honom om NN vet vad det ordet betyder. "För då kan du säga till NN att du vet vad ordet bög betyder. Jag tror inte att NN vet vad ordet betyder egentligen. Tänk, då vet du mera än vad han gör", sa jag.

Ibland undrar jag vart de får allt ifrån.
Men det gäller nog bara att vara tydlig som förälder och visa på en mycket större vidsynthet än det trångsynthet som de säkerligen drabbas av ett otal gånger i livet.

Led vägen!

...en tecknad serie som var i nån serietidning, oklart vilken. Det var någon gång i början av nittiotalet (tror jag)
Den handlade om djur i skogen, som hade lite olika liv, det var bl.a en Uggla  som brukade hänga i en bar som fanns uppe i ett träd. han var småfet. Tror han kallades för Professorn. Hade stora glasögon i alla fall.

Är det NÅGON där ute som kommer ihåg vad den heter???
Jag blir galen om jag inte kommer på det.....

HJÄLP!

Jupp,
Ungarna har somnat, och jag är väl inte långt ifrån heller.
Är rätt sliten. Men vad annars är nytt.

Tjaha. Och nu är det det "Grannfejden" på trea. Inbecilla grannar utan nåt vettigt att göra på dagarna utom att bråla om en pinne här eller där.
Så jäkla kul att se hur de bara orkar hålla på. Sandlådenivå på det mesta som sägs. I dag är det en "lappdjävel" som har en älskarinna och så är det några stolpar som plogas bort och så slåss man och så plogar man bort snö och soptunnor och fan vet allt.

Nä orkar nog inte se.

Kanske är så att jag skall slagga istället. För att spara krafter på nåt sätt. hur det nu skall gå till.

... i eftermiddag har vi ju fika i lärarlaget......

Och vi vet ju alla vad det innebär.

KAKOR

Kan detta ha med min förpluffade kropp att göra?

Nej.

jag är ICKE fet. Jag är FLUFFIG.

Japp, sitter på jobbet, skall snart ha lektion igen.

men jag har blivit mystiskt trött. det beror nog på att jag har fått springa upp och ner för några trappor här i huset och hämta elever som inte kan hålla reda på vart de skall vara någonstans.
Tröttsamt, inte minst när jag kom upp igen, flåsande som en blåsbälg, och då säger de som sitter där; -har du sprungit eller?
ja. Typ. Nä jag gick upp för två trappor, men eftersom man varit sjuk i ett par veckor så försvann min elegant upptränade lekamen  tillsammans med min mödosamt ihoptränade kondition.
den kan man ju undra vart den har tagit vägen. tyckte själv att balansbollsträningen och min crosstrainer och aerobics hade börjat strama upp min blekfeta kropp och så händer det här.
jordens dragningskrat drabbade mig med full kraft och på nåt märkligt sätt drog ner både rynkor och underhusfett till ett sällsamt plågsam tydlighet.

Hrm.
om det tycker vi ICKE.
Och allt godis som jag har lyckats smälla i mig under påsk har INGET med saken att göra.
typ.
Äsch. Nu skall jag gå till mina små elever. de är för söta. Ibland.

...eller åtminstone hyra ut dem ett litet tag.
Igår blev jag så trött på dem, de hade varit gnälliga hela dagen, tetas med varandra, struntat fullständigt i vad jag säger och ¨så står man där och ser ut som ett pucko och ingen bryr sig.

Jag fick ett bryt i alla fall när Viktor bland annat tyckte att allt saft skulle vara på golvet, att kladdkakan skulle kletas in i kläderna istälet för att stoppas i munnen, när han tyckte att alla små jävla prydnadsstenar (varför varför varför har jag sånt?) som låg i en blomkruka skulle inte vara där, utan på golvet istället. Sedan gick han och rev ut ALLA sina leksaker på golvet och rev sönder böcker.
Hugo tyckte det var kul att hela tiden hålla på och tetas med sina småbröder, genom att peta på dem och retas och larva sig. Sedan underlättar ju det inte att han har en motormun för tillfället och låter munnen gå hela tiden. Är aldrig tyst.
Gustav gick omkring och var extremt mammig hela tiden, klängde sig fast i ett byxben, och när de andra såg vad han satt fast någonstans var de ju oxå tvugna att göra exakt det samma. Så där stod jag och försökte se tapper ut.

Satte de i badet. Bad bad bad tänkte jag, bra idé då blir de både trötta och rena!! Oslagbar kombination!
Men det var väl snarast så att de tyckte det var bättre att slänga ut allt vatten på golvet i stället. Och på varandra.

OK, upp med dem ur badet, och då blev det ju bråk för det. Inte vill man ha pyjamas heller. varför skall man göra NÅT som mamma vill?
Nä, bättre att ställa sig på soffbordet och hoppa till soffan fast mamma får ett utbrott och blir arg till slut.

Och arg det blev jag. Droppen kom när jag försökte desperatfå dem till att somna, och de ville de ICKE.
Då svor jag (en del) och tog på mig jackan, skorna och gick ut.Kvar ratt resten av familjen och såg frågande ut.

jag gick ut i skogen. Det var tyst, lugnt och jag satte mig på en sten och lyssnade på fågelsången.
Det lät som ett par påtända ADHD-bofinkar som hade rejvfest.
Men det var trevligt ialla fall.

Hem och sedan tog det låååång tid (20.30) tills Ville somnade.
Jag var då som ett utskitet äpple. Eller varför inte vilken frukt som helst. En skugga av mitt forna starka jag.

Men när de sover så är de ju söta.Och jag vill inte bli av med dem för allt smör i Småland. Tänkte på den stackars 10-åriga tjejjen som är bortrövad.
Då tar jag hellre dagar som de här. 
Ibland, bara ibland.

Imorgon får de skärpa till sig annars blir det andra bullar. kanelbullar.

Läste i AF  om en gubbe som lämnade sin dotter när hon var ett år. När de sågs efter typ trettio år så blev de ihop. Direkt. Och skaffar barn tillsammans.
Men hallå, jag trodde naturen hade en genetiskt urval där man skulle försöka att undvika sånt här?
Men så kan det bli. deras stackars dotter kommer väl sitta utmobbad i ett skjul i skogen och spela banjo medan hennes skelande ögon glor ut över nejden och hennes stora blomkålsöron inte hör ett dugg, för hon har blivit döv oxå.

Men hur puckad rent ut sagt får man vara att man hoppar i säng med sin dotter???? Även om man inte sett henne på över trettio år. URK. Jag blir nästan lite illamående. Inte bara nästan utan mycket.
Stackars barn säger jag. Där får man snacka om att få bära en arvsynd.

om det existerar nåt sånt. Men nej, jag skall inte vara moralens väktare. Men här går det ju ut över tredje person, ett oskyldigt barn. Onnars kan de väl hålla på tills de tar ihjäl varandra, om det bara gick ut över dem själva.

Hrm. *indignerad*

...nu hade maken sett vem det var som hoppade från Västerbron.. Fast det har inte stått någonstans i nån tidning vad jag har sett, men har hade läste det i en liiiten liiiiten notis på textteve.Det var tydligen nåb gitarrist eller basist eller nåt i Broder Daniel.

Så "kändis" är ju relativt, men trist att han hatade sitt liv så att han bara parkerade på bron och hoppade.

Så nu vet ni.

...och min energinivå slog i botten.
Var hemma hos Malin & Mattias igår kväll, jag och Viktor. Han somnade som en slagen hjälte under Bolibompa medan jag och Malin sippade drinkar, som riktiga hollywood-mammor.

Och sedan blev det liksom så att jag sattt kvar i soffan och blev matade med drinkar, och eftersom det var Mattias som gjorde dem så var de ju inte svaga heller. hehehehe.

Nåväl vid 22 tiden kom plötsligt maken in genom dörren. Då hade de kommit hem och jag klev upp ur soffan, la Viktor på armen och knallade hem.
Alla barnen var vakna, isäng med alla och sedan stöp vi i säng.

Sov ända till kl 07 när Gustav blev törstig och ville gå upp. Jag var också något lik ett grustag i munnen och blev genast sugen på frulle. Så det var bara att äta.
Inget som ett par hederliga knäckisar inte kunde bota.
Sedan har det varit full fräs i trädgården, har lekt Martin Timell och snickrat lite på mitt vedskjul
Jo, har bakat två kladdkakor i morse oxå. De har vi mumsat på. Gjorde ett litet experiment. Lade mandelmassa i botten på den ena. Blev gott. Skall utveckla det lite senare.

Nu är jag så trött att jag knappt vet vad jag heter eller vart jag bor. Så det är ju tur att jag befinner mig inomhus nu så jag inte villar bort mig alldeles.
maken har knallat över till Mattias för att hjälpa honom med grundläggningen för altanbygget.

Gräv på ni, gräv på. Så vilar jag lite under tiden....

...ja det påstår maken i allafall när han ringde innan. Att det var nån kändis i Fjollträsk som hade stnnat sin bil på Söderbron och hoppat. Gift med barn. Ja de var ju inte med men... fast jag har letat på aftonbladet, och där står inget. Står det inte i Aftonbladet har det inte hänt. Så är det bara.
Men jag tror att det kanske var ett aprilskämt.

Eller är det nån annan som vet nåt? Jag som är så extremt skvallergalen vill höra allt.


och det där med kändis och kändis..... ibland skriver de ju kändis när det är nån som hade 15 minuters berömmelse 1982, och för något som man inte minns. fast det brukar ju stå "folkkär". Vad menas med det då?
4 personer i "kändisens" hemby gillade honom. Då är man kvalificerad som folkkär.

Det var kanske nån som har hittat en sko som tillhörde Gene Pitney när han 1974 sjöng "Your my woman" i Bengtsfors folkets park.

just det. kan vara så.

måste grunna lite på det ett slag.

...vart tog våren vägen då?
 Jag som gick här och inbillade mig igår att sommaren stod för dörren, och hade ju tänkt att plocka fram barnpoolen, solstolarna och bikinin.

Men vad händer? Jo regn och kallt. Jag började dagen lite käck med min livsuppgift just nu ; att ordna till hemmet. Och det går framåt. Men det blev skitkallt att vara ute och fixa. så jag gav upp den ideén och klev in.
Och min kompis snickaren har varit här precis och gjort sitt!!!
Det kommer bli SÅÅÅÅ bra!
Skall lägga ut kort sen så ni får se hur händig och flitig jag faktiskt har hunnit att vara nu.

Men nu är det film som lockar. Känner för skräckis. Skall glo på Boogeyman.
Ja, inte tänker jag glo i garderoben sen. Och jag tänker absolut inte låta Hugo få nys om den här filmen, han som redan är rädd när garderobsdörren är öppen.....

MMMOOOOOAHHAAAHHHAAAA

(ja, jag är en sådan pedagogisk förälder)
Tudiloo

....välkommen tillbaka till Bloggosfären.

Puss

...på samma gång. Det var i allafall vad min äldste son sa förut när han ringde (en av gångerna)
Han hade stått på sina skidor och så hade det kommit en lavin och han hade åkt som sjutton och sedan hade det varit jordbävning och ett hus hade ramlat ner och han hade klarat sig (pust).
jag utbrast i ett:-Åh, nä, Oj, Puh, Nämen, Ojojoj..... sedan kom det som jag hörde han ville ropa redan från början; -April April!

Jodå, det är ju första april idag!

PÅ fm var jag och svärmor hemma hos min svägerska för att hjälpa henne med hennes dator som hennes barn har lyckats pajja. Inte ens jag fick igång den. Blir nog till att ominstallera där du...
Eller ett bootsektorvirus. Misstänkt likt ett sånt.

Åkte hem, tog vägen om Mickis leksaker i Gemla och hittade INGENTING. Viktor ville deperat ha en buss. Fanns ingen buss, och som den genommesige mamman man är så letade jag igenom hela lagret. Ingen buss.
Nähä. Men har var glad ändå.

I eftermiddag, vackert väder men det vet ni redan, så fixade vi i trädgården (tack gittan - världens bästa svärmor).
finfint.
sedan har jag gått fram med min pensel, men min snickare han inte kommit  (än) han har väl somnat, han håller ju på att bygga egen altan stackaren.

Ville dansade som 17 i eftermiddags. Stojjade och stimmade, han älskar ju att dansa till "känner en bååååt" (Boten Anna obs hatobjekt).
Fattar inte varför han  tycker att den är så bra, men visst, whatever makes you happy. Skutt, hopp dans. Och ni som sett Ville dansa vet ju att det är en ...tja...speciell skuttdans.

Sedan var det BoliBoliBompa och på med pyjamas och allt medicinbestyr, sedan kollade han på Byggare Bob och somnade. Halv sju. I min famn.
Jaha.

Och jag har det lugnt å skönt.

Tudiloo.

...alla i familjen åkte ju i väg till Sälen, förutom jag och Viktor som är hemma. Jag är ju så sänkt av det där viruset, så ni anar inte. Det är ju som om man skulle upprepade gånger gått rakt in en björnfälla utan att se sig för.
Men så här i retrospektiv så gör det inte så mycket. Viktor är supernöjd att vara hemma, och jag, tja det är ju skönt att bara ta hand om ett barn.
Jag har varit rätt framgångsrik inom hemmets väggar i alla fall.
Håller på att fixar och donar så det står härliga till. Kan ju inte direkt avslöja för mycket men kan ju avslöja att det innebär ju en del fixande med pensel. För om jag skriver om alla mina projekt så blir det ju ingen överraskning åt hemvändarna sedan.

Idag, medan solen gassade på mitt bleka nylle, klev jag upp på stegen och ränsade hängrännorna.
Det skulle jag vilja se Blondinbella göra.
Nä varför smutsa ner sina flitiga skribentfingrar med sån slit och slavgöra.
Nåväl, i hängrännan fanns extremt gammal och förmultnad geggamoja. Luktade ungefär som en gammal blöja som befunnit sig nedkilad bakom ett gassande element i två veckor.
Tänk er lukten.

så, lev med det.

Nu så börjar dagen lida mot sitt slut, jag väntar in min vän grannen (som passligt nog är snickare) för han skall vara hemteknisk åt mig ett litet slag.
Juppidupp.

dax att pusta ut lite. Man har ju blivit gammal och seg på sistone.

nästan såhär:

åh vad jag har våndats.
jag har gått som på tå, som på glasskärvor.
Jag har prövat och prövat och prövat men ingen inloggning i världen har lyckats forcera blogg.se strikta skydd......

jag har gråtit blod. (njae inte riktigt)
men nu, idag, just nu:
ÄNTLIGEN inne!
 Flytten uppenbarligen en succe. jag har ingen aning, men glad att vara tillbka i bloggosfären.
Tack!

Nu har jag en massa uppdämda bloggbehov som måste stillas....

återkommer snarast!