men du. alltså.

Suck.
Läste i aftonblaskan att det var en kvinna i Luleå som rusade in på vaccinationsmottagningen och snodde tre doser vaccin. Sedan sprang hon ut, och kastade sig in i en väntande bil som drog iväg.

Men alltså,
vore det inte enklare att bara sätta sig ner och vänta på sin tur i vaccinationskön?

Enklare och framför allt lagligt. Och så slipper man få en skock argsinta pensionärer efter sig när man knör sig före.....

Eller?

Fick tag i tre doser.


galen granne

Var ute för att försöka räfsa upp alla löv som ligger på tomten. Men, säger vän av ordning, ni har ju inga stora träd på er tomt?
Nej just det. Det är det som är problemet.

Men grannkärringen har.

Och dessa stora träd sprider sina fallande löv över vår tomt. Nåja, hade kunnat vara en naturlig del av livet, och av husägande att få räfsa ibland.

Men idag, när vi var ute och försökte bringa ordning i kaos så ser jag honom..... sonen.
Grannens son som hon har skickat ut för att ta bort de få löv som faktiskt faller på sin egen tomt.

han tar bort löven, lägger dem i en skottkärra, går längst ner i trädgården, och häller dem i VÅR kompost.
Eller kompost och kompost, bakom buskarna där jag har min jordhög som skall skyfflas ut till våren. Där över häller han sina löv. Själv fraktar jag dem till tippen.
Helt ogenerat så går han med sin skottkärra och skyfflar över dem till min tomt.

Sa till. "Men löven blir ju ändå jord." ja tillslut, sa jag. Men jag behöver min jord innan det har hunnit att förmultna. Egentligen hann jag tänka en massa elaka saker, men inget som smet ut ur munnen.

Inte nog med att löven i min trädgård kommer från HENNES träd, skall JAG behöva ta hand om hennes avfall också?

Hämnd-aktionstips någon? Gärna något subtilt så hon inte märker att det är jag. Hade tänk att smita ut någon mörk natt och använda lövblåsen och blåsa över dem till hennes tomt igen där det hör hemma, problemet är att blåsen låter så högt.

Annat tips?


 

 




tomt, kallt och meningslöst.

Söndagen den 1 november blev en ledsen dag. En sorgens dag. En dag när sorgens vindar blåste isande kalla runt knuten och värmen aldrig tycktes komma innanför dörrarna till mitt enkla tjäll.

Idag förlorade vi ett SM-guld. PÅ hemmaplan också. Det svider. Det svider ännu mera att det var mot AIK som vi förlorade.

Suck.

Men om man spelar första halvlek som om det gällde livet, får in ett mål och går ut i halvlek för att vila och sedan kommer in som ett helt annat lag (typ ett korplag i div 18) och bara ger upp så blir det som det blir...

Skit alltså.

Sedan har jag ett svagt minne att jag skulle äta upp min mössa om Blåvitt förlorade men jag tror jag  har drömt det...

Men så här är det.

Blåvitt är alltid i mitt hjärta. De är alltid nummer ett för mig.







Nu kommer vi tillbaka nästa år.

Nu tar vi nya tag.



RSS 2.0