tomt, kallt och meningslöst.

Söndagen den 1 november blev en ledsen dag. En sorgens dag. En dag när sorgens vindar blåste isande kalla runt knuten och värmen aldrig tycktes komma innanför dörrarna till mitt enkla tjäll.

Idag förlorade vi ett SM-guld. PÅ hemmaplan också. Det svider. Det svider ännu mera att det var mot AIK som vi förlorade.

Suck.

Men om man spelar första halvlek som om det gällde livet, får in ett mål och går ut i halvlek för att vila och sedan kommer in som ett helt annat lag (typ ett korplag i div 18) och bara ger upp så blir det som det blir...

Skit alltså.

Sedan har jag ett svagt minne att jag skulle äta upp min mössa om Blåvitt förlorade men jag tror jag  har drömt det...

Men så här är det.

Blåvitt är alltid i mitt hjärta. De är alltid nummer ett för mig.







Nu kommer vi tillbaka nästa år.

Nu tar vi nya tag.



Vad tycker du då?...

Skriv vad du tycker (snällt tack):

Jag heter så mycket som:
Glöm aldrig mig!?

E-post: (syns inte)

URL/Bloggadress:

Vad jag vill ha sagt är...:

Trackback
RSS 2.0