Nu har vi kommit hem. En lång resa med mycket hit och dit.

Tog planet från Ottawa med Air Canada efter jag upptäckte att jag glömt min mobiltelefon hemma hos syrra, men med lite medvind och motorhjälp hann hon åka hem till sig och tillbaka.....TACK!
Fast bilen rykte ordentligt sen.....

Vi tog farväl och klev igenom säkerhetskontrollen, och bort till vår gate. Jag köpte en flaska whiskey till maken, och Hugo ville ha ett halsband med en björntand och lite indiantecken på.  I vilket fall klev vi på flyget och hittade våra säten och det var bra. Sedan blev vi förstås en timme försenade för det var en åskvarning så man ville inte lyfta då. (för vem vill ha en blixt i turbinen??) Så där satt vi.

Och när vi väl kom upp i luften så var ju Hugo superhungrig, och så typiskt att de inte fick igång värmeungarna till maten så maten blev ännu senare...men när den väl kom så åt han med liv och lust!

Landade i frankfurt kl 0630 och när vi skulle gå igenom säkerhetskontrollen så påstår de att det är olagligt att ta med sig 1 liter whiskey från Canada. Puckon!!!!

Så de tar den! Och slänger den i soporna!

Jäkla tyska som var helt rabiat.

-NOT ALLOWED, NOT ALLOWED skrek hon med tysk accent. Jag lovar, hon brukade säker jobba för Stasi innan hon fick jobb på flygplatsen.

Irriterad till en ganska hög grad kom vi till SAS planet som skulle ta oss til Köpenhamn, och som vanligt så fick man inget på planet, utan man fick KÖPA vatten. SNÅL-SAS!!!!!!!!!

Jag sov som en stock och Hugo kollade på en film.
Landade och tog oss tillslut till tågen och hamnade i Alvesta vid halvtre tiden på eftermiddagen...trötta som få. Både jag och Hugo sov som små grisar hela vägen upp. Hugo gick knappt att väcka så trött var han...

Men det var skönt att komma hem, och vilka kramar man fick av smågrabbarna när vi kom hem!!!

Så är det.

Och om en vecka så drar vi nog till Västkusten....

Härligt. Bara jag slipper åka med SAS.

Jag har shoppat färdigt.

En väska är packad. Full.
Två väntar.
Hugo har resfeber tror jag. Svårt att somna ikväll.

Fast jag är trött. För det är en låååång resa som väntar.

Kommer hem på fredag, får se om man kan koppla upp sig under vägen.

Jag återkommer....

Bon Voyage.....

nu har jag äntligen hittat en av mina favvosar från Morgonsoffan på SVT:

Modern dans.



Vad kan jag säga.....

Sitt inte i den vita soffan tack....

Vi har slängt över lite bilder från syrrans kamera. Håll tillgodo.



< Här är hugo på Museeum of Civilzation, Ottawa.



 > här är kusinerna framför Indianernas masker. De försöker se allvarliga ut, men jag vet inte om det lyckas riktigt...



< Snyggingarna på Museet....



 < Dans på museet....Sarah och Hugo svänger på!



 < teaterdags! Sarah är en solros, Michael vinden och Hugo spelar Kungen (som vanligt!!)



 Nu spelar Hugo Herr Uggla (klok som en bok)

---

 Här fick de pröva fiskelyckan på Barnens museeum. Lyckat!!



 < här har de fått bygga sin egen segelbåt. Jag var bara med som konstruktör.... fniss. Det visade sig att hon som jobbade på den delen av museet hade jobbat som barnflicka i Lund och kunde lite lite svenska. Hugo blev impad....



 < Här håller Kung Hugo hov med sin dockteater som handlade om en delfin som blev uppäten av en haj. Och sedan var en bläckfisk inblandad, men vad han hade för roll i dramat är jag osäker på.....


 <Här är vi på lekplatsen och Hugo åker omkring i en linbana...



< Hugo åker på brandmannastången som en mästare....



 < Här är kusin Michael på solskenshumör i rutchkanan



Mera kommer när jag är hemma på fredag för att slänga in lite bilder.....

Igår kväll efter att ungarna hade somnat sött efter att vi var på äventyrsbadet med vågpoolen hela dagen, och jag fick världens migränanfall och blev otrevlig, så slappade vi på soffan, syrran och jag.

Kollade på teve. Jag bläddrade. över tvåhundra kanaler och inte nåt att se.
Vilket dagens i-landsproblem va?
Jag hittade inget jag ville glo på, utan till sist hittade jag ett CSI:Miami som jag tänkte glo på. Och när progammet startar ser jag att det är ett avsnitt som jag redan sett.

200 program och jag väljer ett som jag redan sett.
Suck.

Idag har vi åkt till en loppmarknad som låg lååångt bort. Och när vi väl kom dit så hade de flesta av säljarna inte kommit för det hade regnat på morgonen så det struntade i det. trist, för den brukar vara jättefull av grejor.
Men Hugo var lycklig ialla fall.

Han hittade en säljare som sålde Pokémon.

Lyckan var fullständig. 6 stycken för 5 dollar.

Han lekte hela vägen hem.

Nu skall vi gå till vattenparken och bada......

bara i Canada, barn, bara i Canada.

Eller ja, nästan i alla fall.

Vi var och bowlade igår, första gången för Hugo. Han gick hela dagen och undrade NÄR vi skulle åka dit, och han frågade var tionde minut ungefär.
Sedan när vi kom dit allihopa så skulle vi bara äta lite, och det tyckte Hugo var helt meningslöst för han vill bowla NU!

I vilket fall, upp på barnbanorna och Hugo skulle slänga klotet och så långt allt väl. Men klotet åkte ju gärna ner i rännan hela tiden och det tyckte ju inte han var så roligt. Trumpen.

En snubbe komm och lyfte upp som en spärr / vägg innan rännan så att kloten inte föll ner i rännan utan ramlade vidare till käglorna. Nu blev resultatet bättre, och även för mig kan jag säga.....!

I vilket fall, det var inte optimalt för min fot att bowla så tillslut fick Hugo ta över mina rundor oxå och då blev han glad!
Så islutet så blev han bättre och bättre och blev enormt besiken när det var dags att åka hem.

Men då var klockan 8 på kvällen och han var ju jättetrött och somnade som en stock när vi kom hem.
Samma gällde mig, jag höll ut till kl 22 och sedan så somnade jag ifrån alla andra....

Och ni som undrar varför jag inte har några bildbevis på nåt; DE kommer! Jag glömde överföringskabeln hemma i Sweden. så de kommer sedan..... Men en schysst liten liten webcamera har jag skaffat mig i alla fall. Från microsoft, som man bara klipsar på laptopen och som kostade 20 dollar.  (vilket är 120 spänn) och det priset får man inte i Sverige!!

Hehehehehe.

ps idag skall vi fira midsommar genom att åka till ett äventyrsbad....

Syrran har ett marsvin. Ett ganska gulligt men illaluktande.
Det heter egentligen Giselle men kallas för Stinky.

Undrar varför.

Stinky bits. Stinky luktar. Dessutom nyser jag varenda gång jag går förbi Stinkys bur.....

Hugo fick syn på Stinky och sa: -Han ser så förvånad ut. Han kanske föddes sån.

Ja, hade jag upptäckt att jag var illaluktande och bitig så hade jag ockås varit förvånad.

Så det kanske inte är så konstigt att den ser ut som den gör.

Här i Canada regnar det.
hela tiden. Fast det är varmt.

Jag måste skaffa regnkläder till Huog för det tog jag inte med mig, men å andra sidan så skall han ändå ha nya till hösten. Så då kan ju ju skaffa tuffa kläder somingen på hans skola har....

Men idag var det faktiskt rätt kallt ute. Som en normal svensk sommar kan tänka.

Till helgen skall vi dra til Niagarafallen och kolla, det tycker Hugo skall bli intressant. Han gillar vattenfall.

Idag skall vi åka till Museum of civilzation och det kommer nog Hugo gilla.  Det ligger på andra sidan så vi måste åka över bron till Quebec.

Nu får jag slipa på min franska.......

läste i tidningen om fötter som flutit i land vid Canadas kust.

Uppenbarligen är det någon med fotfobi, men för att lugna alla så vill jag bara meddela att både jag och Hugo har våra fötter kvar.

Bra, va? Det är bara att chilla.

Äntligen. En lååång resa som nbörjade igår kl 04 på morgonen.

Svärfar Leif körde in mig och Hugo till tåget som vi hoppade på och som tog oss mot kastrup. Efter en halvtimme på tåget tyckte Hugo att vi skulle vara framme.
Men det tog ju lite tid liksom.

Ner till Kastrup och checkade in väskan och gick till första flighten till london.
hugo var jju lite hungrig och det var jag med men tänk er min besvikelse och förvåning när man fick KÖPA en macka på fluget till London. Inte ens kaffe kunde de bjuda på- vad dåligt!!!
Men jag köpte en liten äcklig macka till Hugo (som han förövrigt vägrade att äta för den var ju st - läskig) för femtio spänn, men när vi kom till London så var vi ju såklart lite försenade....

MAT!

Vi gick bort till TGIF matstället och Hugo beställde en jättemåltid och jag med....
Tick tack. Vi hade typ 5 minuter på oss tills boardingen skulle börja så vi skyndade oss att äta maten (Hugo åt upp nästan allt!!!) och sedan var det dags att ta oss bort till vår gate.

den låg såklart längst bort.
Och så mycket att titta på på vägen, tyckte Hugo.
Men ila ila ila, kissa lite och när vi kom fram så hade folk börjat gå på planet så vi kom perfekt!!!

In påplanet, och till Hugos stora besvikelse så fick vi mitten säten (tresäte) i mitten av planet, och inget fönster....
Hugo deppade, tills jag fick tag på en flygvärd som såg övertalningsbar ut, och jag berättade om min ledsna 6-åring och han "hittade" ett säte för två längst bak i planet med fönster!!

Hugo överlycklig! Dessutom så fanns det ju en teveskärm till varje säte så lyckan var fullständig...

Ett tag...

tills det meddelades i högtalaren att President Bush var på besök och att han minsann skulle flyga först.

Så vi fick vänta. och vänta...............och vänta..................

och vänta...............

Vi somnade. Vi väntade. Varje gång piloten talade i radion sa han med spydig röst att President Bush vill åka först.

två timmar satt vi fast.
Sedan fick vi klartecken. Då....bara för att vi hade stått så länge och väntat så blev det ett elfel, och Mr Airplane-repairman skulle komma.

Och det gjorde han. Och reparerade, de försökte starta, reparerade och försökte. Tillslut!!!!! Så kunde vi ge oss av. Bra försenade.

I vilket fall. När vi åkt halvvägs och när Hugo hade ätit upp maten, som han förövrigt fann vara "delicious" så tyckte han att nu kunde vi vara framme.

Hm. Jag fick honom att sova en stund och han var trött och grining och ville inget anna än att hoppa av. Han joggade ett par rundor runt planet för att röra på dig medan jag tog min(a) obligatoriska Bloody Mary.

Två timmar försenade kommer vi av i Ottawa!! Tack och lov, Hugo var så trött och mådde illa, och var yr. Igenom tullen, och allt vad det innebär, hämtade väskan (som faktiskt hade kommit med) och ut till Syrran!!!

Köpte världens största vaniljlatte och så ar det av hemåt.
Nästan hemma här så blev Hugo åksjuk och fick hoppa ur och kräkas lite vid vägkanten, men sen kunde vi åka vidare.

Fick isäng honom kl nio i går kväll, då hade han ju varit uppe länge.

Sov lite. Vaknade 03.44 och tyckte att han var vaken nu. Han lekte med sina nya Pokémon som han hade fått och jag slumrade lite till.
Kvart i sex imorse var det dags att gå upp för då var han "helvaken" som han sa.

Det var bara att gå upp och gör frulle.

Nu har vi fått igång datorn, skall åka till leksaksaffären som Hugo har velat sedan han kom.

sedan väntar dagar i Canada.
Jag återkommer snarast....

den är full. Får knappt plats med något mera. Den är full med sill.
full med kaviar. Och inte minst lösgodis.

3 kg lösgodis. Gött.
Och 4 kg sill, i varierade smaker.

Ja det är sånt man tar med sig när man har en syrra som bor i canada där de liksom på något konstigt sätt inte äter sill som vi gör. Eller kaviar. Eller lösgodis.

Tja, de har ju så mycket annat gött, men det har de inte.
Så jag tar med mig en väska med svensk midsommarkultur (öl köper jag på plats).

Så imorgon kl 04.30 åker vi in till stan för att ta tåget till Kastrup, och kl 10 sätter vi oss på tåget till London där vi byter till flight till Ottawa.

det blir till att somna tidigt ikväll.......

Jag hör av mig från färden....

Idag var det avslutning x två.
Dessutom hade vi trettonårskalas för barnens kusin Anton.

Dagen började lite lätt kaotiskt med att Hugo först inte ville ha på sig fina kläder till avslutningen, men det lyckades vi övertala honom till.  En snygg skjorta fick jag på honom, och småkillarna iklädde vi också skjorta och fina kläder.

Sedan bar det iväg till kyrkan. Och det var mig en riktig avsutning det.
utanför var det dekorerat med bjrkläv, blommor och färglada sommarkläder.
Vi klev in och fick plats allra längst bak i kyrkan.  Och sedan kommer klasserna intågande, med svenska fanan i täten, så tjusigt så.
Sedan var det sång, dikter och den blomstertid för hela slanten.
Jag blev lite tårögd, men det lät jag ingen se. För hur skulle det se ut?

Här sitter jag och lipar medan min äldste son firar sin första skolavslutning här i kyrkan och jag minns min egen första. hur spännande det var, och vad finklädd man tyckte att man var,och ens föräldrar stod och såg stolt ut.
precis som idag.

 < här kommer Hugo i svart skjorta.

< här är de i klassrummet....

I alla fall så var jag tvungen att smita iväg till min egen avslutning i Domkyrkan där min klass väntade på mig.
Det var en superfin avslutning, samma där med vackra klänningar och blommor och högt i tak. Och vacker körsång.
Enormt välarbetat.

Efter så träffades klassen utanför och de vill säga till mig, efter som jag inte får ha dem nästa läsår utan skall byta klass.
De ville kramas och så fick jag en blomma och de var så GULLIGA så jag ville bara ta med mig dem hem allihopa.

Men allt roligt har ett slut och även den här avslutningen. Vi lärare knallade upp till skolan igen för en god lunch tillsammans.

Åt gott, umgicks och sedan drog jag hem för vi skulle på kalas för Anton.
Och det var god mat, god tårta och god dricka.

Och nu..... ungarna sover. Hugo sitter med sin fader och ser på Sunes sommar.

Och jag? Tja, jag skall njuta av mitt sommarlov. Alla  nio veckor......

jodå.
nu är skolan slut, och igår kastades eleverna ut på rutchkanan ut i livet.
vi hade måga tårfyllda avsked och glädjetjut och det var trevligt.

När jag stod i fönstret och kollade på alla elevernas släkt och vänner som stod där ute, väntandes så kom jag ihåg när jag tog studenten.
jag räknade snabbt bakåt och insåg att när jag tog examen så var mina elever precis födda. Hm. hur gammal är jag nu då???

i alla fall, det var sommaren 1990, det var varmt och gött och vi skulle avsluta vår treåriga samhällsvetenskapliga (hette det då) utbildning på Sigrid Rubebecksgymnasium i Göteborg.
Självklart hade vi haft champagnefrukost på morgonen, och sedan knallade vi till skolan för att ta kort och annat.
Minns när vi skule gå ut till våra väntandes föräldrar och släkt som stod ute i hagaparken. Vi knallade ut, klass efter klass och vi i S3b ropade och kastade våra mössar, allt enligt tradition. ut på planen överröst med saker runt halsen, fixk sitta på ett bilflak på vägen hem och min bror satt och tutade med en oerhört irriterande tuta hela vägen hem. (Tills den gick sönder och jag blev glad)
.
Men när vi gick ut så såg lärarna såg på nåt sätt stolta ut och det är först idag som jag fattar varför.

För igår så stod jag där, stolt som en tupp, och lite ängslig kanske för vissa, hur kommer det att gå för dem.
de har jobbat och slitit, de flesta har haft det tufft och ändå gjort det bästa, och utvecklats och mognat.
Och det är den där mognaden som är rolig att se.

jag fick många kramar, glada av skumpa så utropade de klassiska " Öhhh du är det bästa läraren asså".....och i nästa sekund så var det Studentsången som var på tapeten.

och sedan åkte de.

och kvarlämnade en tystand och tomhet som jag nu förstår att mina gamla lärare kände.

Och innan jag vet ordet av så kommer jag själv står där ute och vänta på att mina pojkar kommer utspringandes i livet, ur skolans trygga famn.

Cirkeln sluts.

idag när jag var ute så kom en man gående.
En vanlig man i 45-50 år åldern.
Inget märkvärdigt med honom.

han så ut som vem som helst. vanligt hår. vanliga glasögon. ingen utmärkande gångstil, eller missbildning eller något.

men det konstiga var att han hade ett par röda byxor. och de var för korta.

det så jättekonstigt ut. Som om man hade klippt ihop Peter siepens underkropp och övre delen på nördigaste kostymnissen.

  +    = FEL

Det blev så konstigt. han menade säkert så rätt (?) men det blev bara fel.

Jag har fallit för en ny serie. Det är hopplöst.
Nu måste jag ju kolla varenda avsnitt, så igår klämde jag 4 avsnitt på raken.

Dexter.

Sån bra serie alltså.
och såklart så handlar den om en massmördare. Men inte vilken massmördare som helts, utan Dexter jobbar som rättsmedicinare och finner ibland människor som lyckas komma undan rättvisan. Men inte Dexters rättvisa.
Så han tar livet av dem som tror att de kommit undan.

Han är så där härligt oempatisk, fast han spelar "normal" Man hör hans egna tankar om hur han borde göra på ett visst eller annat sätt för att passa in.

"Nu borde jag säga att......." Nu skall jag nog gå till.......så att inte någon...."

Så att ingen skall misstänka att han faktiskt är en tom människa som mördar för att känna sig levande. Och för att då göra det "etiskt" riktigt så riktar han då in sig på brottslingar....

Etiskt rätt ja. han tar inte vem som helst som han tror har begått grova brott. Nej, han letar bevis och grundläggande argument. Jag gillar honom. Han är inte alltigenom ond, utan sin ondska kanaliserar han ut i egen rättvisa. Ja visst, det är HANS rättvisa. Men ändå....

Ibland är det som om man hittar en person eller karaktär, och man kan på något sätt tänka som den personen skulle tänkt. Inte så att jag tänker som en massmördare, utan mera den biten att man katalogiserar människor, sätter in dem i olika fack och avgör vem som hör till vad. det gör vi alla.

Medvetet eller omedvetet. Vi har alla fördomar eller så faller vi för stereotyper som vi tror stämmer.

Vi dömer människor, även om vi inte vill tro det. Vi kanske tror att vi är så liberala och öppna mot alla människor, men banne mig, det är vi inte. och när man väl har kommit till den insikten så kan man jobba vidare på ens egna fördomar. Men då måste man som sagt erkänna att man kanske har fördomar.....

Jag har en sak som jag jobbar med. Jag kanske dömer folk alldeles för snabbt. Jag går mycket efter första intrycket, och ibland får man revidera.
Men ibland stämmer ju första intrycket precis.

Därför gillar jag också Dexter. Han skaffar bevis för att någon har förbrukat sin rätt att existera. Och vi andra, tja vi kanske skall skaffa bevis så att vi inte dömer ut någon på förlösa grunder.

Lär av Dexter.
Sedan mår man bättre.

Är det så?
Är det så att jag har blivit för gammal när man inte tycker om värmen längre. Tja, det är ju skönt när det är varmt och gott, men jag fixar liksom inte längre att ligga och sola, eller för den skull bara vara ute i solen utan att det fläktar.

betyder det att jag har blivit medelålders? När jag svettas som en gris, orkar inte ta mig efter ungarna som inte verkar ett dugg påverkade av värmen. Nej, de springer runt och leker som aldrig förr. Att de bara orkar hoppa på studsmattan i värmen. och då snackar jag 30 grader i skuggan. Och inte står studsmattan i skuggan inte. Nej, mitt i solen, hoppar de glatt och piggt. Och de har ju kläder på sig,, och solhattar och hela millevitten....

Själv sitter jag i skuggan i en stol och svettas. Flämtar med hela tungan utanför munnen. Svetten rinner. Håret hänger, jag ser ut som en slafsa.
Lyfter på armen ibland och tycker att det kommer svettpustar därifrån. Och varför funkar inte deon?? Man tvättar sig och duschar och gör sig trevlig, smörar på sig fjorton lager deo och ändå så stinker man. Kan det vara nåt medicinskt??

Eller är det åldern?? Man vet ju hur vissa äldre i befolkningen luktar mycket svett, det kan ju inte förnekas. Men jag trodde det berodde på att de har blivit för senila så att de inte kommer ihåg att tvätta sig och byta kläder.
Men nu vet jag.

det beror säkert på åldern.

troligtvis.

och vänta bara tills vi komer till Canada... DÄR är det varmt.....

Idag har jag äntligen fått ihop mina sladdar och apparater, enkelt som en plätt när man har tid. Och med benäget bistånd av  Svenska karaokefabriken förstås!!!.
Och ungarna stod redo med var sin mikrofon i handen, väntades på att få sjunga....

Och jag slänger in barnvisor karaokedvd
 och Gustav och Viktor sjunger så högt de kan!!

 Här står G i  kallingarna och kör solo på Bäbä Vita lamm..


  Nu får Ville komma in i spelet!! Han sjunger Imse Vimse spindel. mest slickandes på micken förstås.........

Men en sak som jag såg att de hade på Karaokefabriken är ett spel som heter D´jay.
 det är ett lagspel där man ska känna igen flest låtar, sköna hits från 60-talet och fram till idag.... VILL HA!! Heheheh, jag skulle kunna piska alla i det spelet. (tror jag själv)

men vi får se. Skall ta och allvarligt fundera på det. Sällskapsspel är kul.

men nu; dags att slappa lite. Jag är trött och allt sjungande har tagit slut på krafterna....

har haft betygsvecka en här veckan och det innebär ju då förstås att jag har inte kunnat göra annat än att jobba jobba och sätta betyg på betyg....
men nu är det klart och jag kan återgå till livet. skönt.

idag kändes värmen extremt tryckande.
Tog med mig ungarna til badstranden och de lekte i vattenbrynet och grävde i sanden och plaskade och jag kunde sitta och titta ut över vattnet och bränna mig på ryggen.

det var skönt. hugo tog på sig cyklopet och snorkeln och undersökte botten. grävde upp stenar och lade dem i sin medhavda grävskopa och Gustav grävde stora hål.

Sedan belv det en fika då alla kexen åts upp, äppelbitarna trillade nedför struparna och saften tog slut. Varför blir man alltid så hungrig när man är på stranden??