Äh, jag vet inte.

Men när jag läser om Lasse  som "plötsligt" blivit av med massa pengar när han köpt en sms-tjänst så kan jag inte annat än att skaka på huvudet.
Jag rodnar, jag vrider på mig. För Lasses skull.

Hur kan man gå ut i tidningen och ge sig själv en stämpel som tyder på att man är ganska intelligensbefriad. Jag har blivit LURAD! Kan man inte läsa det finstilta när man beställer grejor så får man skylla sig själv. Då är man väl inte lurad? Det står ju faktiskt hur mycket det kostar, och sedan har man ju normalt något som kalls för common sense, alltså SUNT FÖRNUFT.
Och alla kan ju göra misstag. Det är helt klart. Och det är ju en sak att sitta och gräma sig på kammaren hemma över de pinsamma misstag man gjort, och sedan skärpa till sig och aldrig mera göra om det.

Men att ta steget därifrån till att faktiskt kontakta tidningen och berätta hur blåst man är/blivit. Jag vet inte. Jag slutar aldrig att förvånas över folk. Kan man inte bli ihågkommen och få 15 minuters rampljus för att man gjort något bra, så kan man ju alltid få det för att man har lite trögt för hissen att gå upp. Se bara på alla som söker sig till dokusåpor.

Trodde han att det var gratis? Trodde han att man inte skulle bli lurad av sådana företag? Att de skulle vara ärliga, och strunta i att ta in pengar från folk?

Snälla nån. Jag tycker synd om Lasse som blir utmålad som, tja jag vet inte vad. Han hade förtjänat bättre. Han hade förtjänat ett par riktigt bra läsglasögon så han ser det finstilta i annonserna.

Och kom ihåg; INGENTING är GRATIS.

Ingenting.

Fredag.
Mörka moln på himlen, men vi skal inte låta det överskugga vårt glada humör, skall vi?
Nej.

Gjorde gazpacho medan jag lyssnade på E-type. Mystisk kombo på nåt sätt. Vem vet, kanske kan bli modernt. Men nu är ju inte jag nån trendsetter. Jag är ju inte ens nån wanna-be, så jag kör mitt race.

Idag åker maken till Götet för att se på U2. Två gånger. Är man galen i den gruppen så är man. Jag får en lugn och stilla helg hemma i allafall. Skall väl på egen turne.

Nedåt Skåne i mitten av veckan. Sedan är ju för 17 semestern slut. fattar inte vad den tog vägen. Men det är väl likadant nästa år. En massa veckor som rullar på i rasande fart. Swisch - vad var det?? -Det var ditt liv. - Oj, kan jag få lite tillbaka? -Nej, jag är ledsen. Det är försent.   Jaha.

Gilla läget.

Nej, dags att servera lite gazpacho till ungarna. Håll tummarna att de gillar det.

idag startade vi dagen med att åka på "hemlig resa"
När jag var liten åkte vi ofta på hemlig resa. Det innebar OFTAST att mamma och pappa tog med oss till Antens järnväg utanför Alingsås. Vet inte varför . de gillade väl tåg.

I alla fall har jag velat föra vidare denna fantastiska reseupplevelse till mina egna knoddar. Man hittar på ett schysst ställe, det kan vara allt ifrån kompisar till Liseberg, andra städer i närheten, kanske lekland eller vad som helst. Så utropar jag förtjust; - Klä på er ungar nu blir det hemlig resa. Alla kissar och sedan  in i bilen. På 30 sekunder blankt så har alla gjort det de ska och sitter med förväntansfulla miner ute i bilen.

Sedan är det bara att åka.

Idag hade vi inte en aning om vart. Vi visste att vi skulle dra nedåt Karlskrona i allafall. Så dagen innehöll saker som att äta på Thaimatsbuffe, där ungarna åt groteska mängder av nåt som såg ut som snabbfriterad rissmet. som riskakor fast sprödare och mycket godare. Sedan åkte vi Axel - skärgårdsbåten som tog oss runt i skärgården i två timmar. Men de tyckte att det var superkul. Och det var ju bra.Själv tyckte jag att det mest var vacker utsikt, men ungarna tittade ju på lite annat än vad vi vuxna gillar att glo på. Det fanns tjocka tyskar som Viktor tyckte var lite otäcka, sedan var det propellrar och skepparen och flaggor och vatten, en fluga, vass och barn som åt glass.
Två timmar räckte mer än väl. De började faktiskt tröttna lite på tillbaka vägen så då fick man locka med glass när vi kom i land.

Av en händelse så träffade jag en gammal bekant sedan hundra år tillbaka, och han hade pratat med min kompis som är i frankrike i över ett år. Henne, Åsa hade jag inte pratat med på ett tag, och jag fick reda på att hon var i stan och då tänkte jag att jag skulle ringa till hennes mobil för att få kontakt. Komplicerat, jag vet, men när jag slår hennes nummer så kommer hon gående på gatan! Snacka om slumpen! Vad är oddsen för det då?

Men det var ett kärt återseende så nu har jag någon att bo hos i Paris (brevid Triumfbågen och inte långt ifrån Eiffeltornet) om jag vill åka dit. Alors....det vill jag ju. Tout de suites!

Nu sover alla monster, själv har jag fått en stund vid Spotify där jag återupptäckt tonårens hjältar - Howard Jones och Sisters of Mercy. Motsatser jag vet. Det ena utesluter inte det andra. Jag var lite yngre när jag gillade Howard Jones. Typ. Och lite deppigare när jag gillarde S.O.M. Yepp.

dags att krypa till kojs. Det är ju en dag imorgon också.

Då kan jag planera min hemliga resa till Paris. Och börja öva på skolboksfranskan.

...det är jag det.
Jag har alltså överlevt min lilla sjukhusvistelse, och själva operationen gick ju också bra. Har inte haft någon gaphals bredvid mig på rummet heller.

Så det har varit lugnt och tyst för mig. För utom att halva avdelningen har bestått av BB/förlossningen. Lite lustigt hur politiker väljer att organisera sommarens nedläggningar.
Jo, då stänger man gynavdelningen, och flyttar de patienterna till BB. kul för kvinnor som fått missfall/ är infertila och får behandling och vad som helst. Skall ligga på sammma avdelning som nyförlösta. Jättekäckt.

Ny hade jag ju fattat detta beslutet och det är helt OK för mig att inte kunna få flera barn. Men för den som inte har kunnat skaffa barn måste det vara en plåga att ligga på samma avdelning som små nyfödda skrikande barn.

Där har de inte tänkt till så långt, politikerna.

Men  nu är jag tillbaka i allafall.

hej hej.

tillbaka från semestern på min lilla egen lånade paradisö. Restenäs Ö utanför Ljungskile.

Västkusten har aldrig varit vackrare. Varmt och gött har det varit (första veckan) då var det sol och bad som gällde hela tiden. Gosh, vad gott.

Inga brännmaneter utan vattentemp på 22 grader och solen värmande strålar.

sedan kom det regn, blev lite kallare och de där brännmaneterna beslutade sig för att göra inträde på kusten. Veti17 vart de höll till innan men inte i vår lilla vik i alla fall. Men där kom de och slut var det på att kunna kasta sig i utan en blick på vad som rörde sig i vattnet.

Lite dagsresor runt om i Bohuslän, Uddevalla, Smögen, Fjällbacka, Kungälv osv. Det är ju så vackert att man kan gråta.

Men nu är vi hemma i alla fall.

Imorgon skall jag skrivas in på sjukhuset och bli av med lite organ. Nu är det slut på endometrioshelvetet. Och i samma veva förvinner ju förmågan att skaffa fler barn.

Det skall bli skönt i alla fall. Nu räcker det, på båda fronterna.

Så jag återkommer när doktorerna har skurit färdigt.

Ajöken Adjö.

Att västkusten är bästkusten. Varma västerhavsbad är ju bland det bästa som finns.