Jag bara skojjade kände jag. Vi satt på jobbet och var med om en upplevelse. Det var en snubbe som skulle föreläsa om ADHD.
Det var ju sådär, kan jag ju säga. Han slutade aldrig. Men sedan väntade ju en trevlig lunchbuffé och till och med efterrätt fick vi. Inte dumt. Det är ju inte så vanligt att man blir bjuden på lunch och hela konkarongen.
Fast något saknades. Men det bjöds det på när jag kom hem.

Då fick jag tag på min kära granne Malin som fått helt nytt jobb. På ett mycket kvalificerat jobb, och jag fick äran att vara referens. nu visade det sig att hon fick jobbet, så vi firade med ett par flaskor champagne på den solindränkta altanen.

trevligt och vansinnigt gott.

Sedan grillade vi mat och nu så är det barnens sängstund. Så det gäller att få dem i säng så att man kan få ha det lugnt och skönt sedan.

För så är det bara - de är söta är de sover.   Och lugna.

Men som tur är hittade jag inga gemensamma beröringspunkter med de symtom på ADHD som jag fick mig till livs idag och barnen.. Så jag antar att de kan få rusa lite. Turboungar.

Förresten. Trevlig valborg! Vi får inte elda i vår kommun för det är så torrt, men jag tänker mig barndomens brasor.

Vaknade upp imorse med en feberhet Gurkan brevid mig. 39 grader och trött kille, så det blev ju bara att ringa runt och meddela att jag stannar hemma idag.

Och på jobbet så tror jag att det hade varit full fart. Idag är nämligen sista inlämningsdag för elevernas projektarbeten. Och jag antar att en del tror att man kan komma sista dagen och begära stora ändringar, men icke sa nicke.

har man haft två terminer på sig så.... lite sent sista dagen..
så lite synd att det inte var så soligt idag för då hade man ju kunnat jobba på brännan. Nu blir det till att jobba hemma samt ta tvätten och sånt trist. suck.

bara att bita ihop.

Gurkan ligger i soffan under filten, med Apan (gossedjuret) i handen, och slötittar på film. Själv har jag fått mig en kopp kaffe och sitter och svarar på elevernas mejl. Undrar om det borde räknas som arbetstid då? Eller hur gör man?

på att uppdatera mig.
Fy och usch. Jag har bl a varit i Götet där jag och elever har varit på Friendsutbildning.  Åkte Stena-båten till Fredrikshamn fam och tillbaka och dess emellan gjorde en massa goa övningar och diskuterade så jag blev hes.

När jag gick omkring i Götet, så var det enormt vackert, alla körsbärsträd stod i blom och jag tyckte att livet var rätt gött liksom. Eftersom vi kom dagen innan konferensen  så hann jag åka hem till min kära bror Martin och hans blivande fru Carina där jag inmundigade en excellent middag och ett gott glas vin med tillhörande samtal innan jag med bestämda kliv stegade ner mot spårvagnen för att ta mig bort till Masthuggstorget där vi bodde.

Jag längtar hem. Till Götet., Bara så ni vet liksom.

Sedan har det bara rullat på, och nu i helgen så har vi besök av goa släktingar. makens kusin med familj. De är helsköna. Men skönt nog är de lika kvällströtta som vi så nu är det dags att efter en god grill och gott vin, samt efterföljande sällskapsspel tacka för ikväll och krypa til kojs. Barnen sover, men man vet ju aldrig när det vaknar någon.

Så sorry för mitt blogguppehåll om någon märkte att jag var borta..... jag tappade liksom lusten ett par dagar. Men jag kommer tillbaka. Och då kanske jag kan berätta om någon rolig anekdot eller nåt amuserande.

Sån är jag. Inget konstigt med det!

Tudiloo.

Imorse fick jag en idé. Eller idé jag kände mig ganska tvingad. Vi får besök nästa helg. Det skall bli supernajs.
Problemet är bara att de måste bo nånstans. Vi  har ett gästrum.  Ett gästrum som är fullt av skräp.
Efter vår badrumsrenovering där vi byggde nytt badrum av våra två gamla förrråd så hamnade allt som fanns där i gästrummet. Och nu behövdes det rensas. Saneras.

Men vart skulle jag ställa allt? I vårt gamla pannrum som också behövde rensas.

Så det var bara att sätta igång. Jag har städat, sopat, rengjort, slängt, slängt,slängt och sedan har jag slängt lite till. Gammalt skräp som jag inte använt på säkert tio år. Jag kommer inte att sakna det, Nu är det uppstyrt och ordning. Till och med groventren fick sig en omgång så att man kommer numera åt barnens alla utekläder, regnkläder och annat nyttigt.
Men man kan ju säga att när man bilar upp golv så blir det mycket damm. Så det har varit och rensat det.
Nu är det bara rengöringen kvar av gästrummet. Sedan kommer det lukta gott och se trevligt ut, ungefär som jag nu när jag duschat.

Men man blir ju lite trött liksom, och det var tur att maken tog med sig ungarna till Karlskronas Marinmuseum över dagen så jag fick gå här och plocka ifred.

Nu har jag drabbats av poststädningströtthet. Jag smakar fortfarande damm i munnen. Ser skräp i ögonvrån.

Annars ikväll:
Filip och Fredriks Söndagsparty på teve. Roliga killar som dessutom får vara i NY. Lyllosar.

kan bli ett stående inslag. Inte städet. F&F.

Jag tänkte komma ut om min hemliga fobi. Det är ingen som vet att jag den, eller att jag tycker att detta är otäckt.

Konstigt nog får jag alltid rysningar av stora bilar, som amerikanska vans. Typ en gammal chevavan.
 Typ en sån här.


När jag hör att de kommer (för de har ett mycket distinkt ljud) så ryser hela jag.

Varför?

För jag tror att det ären massmördare i dem. Löljigt, tänker ni, och skrattar åt mig i lönndom.

Men jag har drabbats av en produktplacering som jag inte får bort. Jag gillar ju att titta på skräckfilmer. Och i de flesta skräckfilmer så är det en ondskefull mördare. Och denna mördare måste ta sig fram på något sätt och dessutom transportera alla sina otäcka tortyrinstrument.

och det gör de i en van.

ALLTID. Så när det kommer en sån bil (och tack o lov är de ju inte SÅ vanliga i Sverige....) så ryser jag och tänker att; när som helst blir jag indragen där bak och sedan försvinner jag från jordens yta.

Tänk hur det var när jag var i Canada sist. Där har ALLA en sån. Tillslut blir man ju så trött på att titta över axeln så man orkar liksom inte bry sig om man skulle bli bortrövad.

Brrrrr.


Nu vet ni. Kom inte körandes med en sån bara.

Me NOT like.

Det sägs att ingen är intresserad av att läsa riksdagsmännens/kvinnornas bloggar. 
Beror väl på hur de skriver kanske.


Här några utdrag jag skulle vilja hitta.


"Gömde mig inne i talarstolen i plenisalen. Fniss. Under tiden Lars O stod och babblade kletade jag senap på hans skor. Låg och fnissade för mig själv under tiden. Lars var så inne i sitt brandtal för vad-det-nu-var så han märkte inget. Haha. När han sedan hade snackat färdigt så var det dags för Mona att säga nåt. Jag lade av världens brakare precis innan hon kom så det luktade röva. Hon glodde efter Lars som om det var han som hade lämnat ett litet minne. log förnöjt! När det var dags att fika, smet jag ut och ställde mig i fikakön som resten av gänget. Alla diskuterade hur de skulle rösta, men jag hade ju missat lite av själva debatten så jag kollade sedan vad min kompis röstade och tryckte samma. Förslaget gick igenom. Vet inte vad det var det gällde, men det var nåt med IPPE lag eller nåt.  Nej, nu är det dags att gå hem. Skall ladda ner nån bra film idag. Orkar inte gå till videoaffären."

---

"vaknade. hade tydligen drägglat över min kavaj.Fredrik tittade under lugg (HAHA!) på mig och jag log lite ursäktande. Herrejösses vad bakis jag är. Och så måste jag sitta här. Gick på toa under debatten. läste DN på dass i en timme, sedan kunde jag gå ut. Orkar inte höra på allt. Tog en dubbel latte med mig in. Lyckades sno till mig TVÅ muffins också. En skall jag ha i eftermiddag"

---

"Gömde mig på mitt rum. Jag hade hört att det är några studiebesök på gång, så jag knäppte på UPPTAGET knappen på dörren och löste korsord. Men plötsligt knackade det. Jag hörde chefens röst utanför. Sjutton också, har han kommit på mig? Jag tog upp luren och låtsades tala i telefon medan han kom in i rummet. Han hade några vilsna delegater från nånstans i sydeuropa med sig. Snygg tjej minns jag.Jag blev lite distrahetad av hennes urringning medan jag pratade. Snackade business. Blabla.

Till slut låtsades jag avsluta samtalet, allt medan chefen och delegaterna stod tysta och väntade. Sedan skulle jag gå med dem och visa runt, eller hur det var. Har vi inga anställda till det?
När vi gick ut ur rummet så jag att telefonsladden inte var ikopplad i telefonen. Den hade jag ju dragit ur igår när jag behövde en tupplur. Hoppas inte att de märkte nåt."

---

"Idag blir vi bjudna på lunch. Kungen skulle komma och öppna riksdagen så det är fullt med pompa och ståt. Jag har tagit på mig finslipsen dagen till ära. En massa säpoagenter irrar runt. Tänkte dra ett av mina terroristskämt men insåg att de inte hade gått hem. De har ju ingen humor de där säpo. För några veckor sedan skulle jag ju åka på nåt besök till en verkstad och talar med arbetare. Då skulle de tvunget med och jag tänkte spela dem ett spratt så jag gömde mig inne på fabriken istället när jag hade talat. HIhi.

De fick leta och leta. Jag tyckte att det var roligt att leka kurragömma, men de var så trista. De kunde inte ens räkna högt till 100. De hittade mig bakom en massa stålrör där jag hade suttit så länge så jag hade somnat. Jag sov jättegott och hade drägglat lite som vanligt. Men det gjorde inget för de körde mig direkt hem. Nåväl, under lunchen satt jag och kastade körsbärstomater på Maud, hon blev jätte arg och röd i ansiktet som bara hon kan bli. Hahaha. dagens roligaste händelse."

det är rumsrent att gripa in nu.

Om man ser ett barn som blir slaget eller blir illa behandlat. Och jag välkomnar de tips som alla kanbehöva för att våga gripa in när man ser något som gör att det skär i maggropen. och skär det i magen, då behöver man gripa in. Så tänker jag.

Man är rädd för vad man skall säga. har jag rätt att säga till? Har jag rätt att lägga mig i? Du har bara inte rätt - du har en förbannad skyldighet att göra det.

Skit samma sedan om någon förälder blir förorättad. Det får de ta. Det kanske kan bli en liten väckning om hur man behandlar sitt barn. Man kanske gör det per automatik, man tänker inte längre på hur man möter sitt barn. Det kanske är det vanliga tillståndet att barnet blir hånat, slaget och nedtryckt.

Om jag någongång skulle fastna i den fällan, så skulle jag säkerligen bli förbannad om någon sa till mig. Men sedan skulle jag vända blicken inåt. till mig själv. Vad gör jag? Hur mår mitt barn när jag gör såhär?

Jag hoppas att folk skulle säga till mig, för att jag skall få en chans att ändra mig, en chans att tänka till.

Barn föds inte onda, de föds inte besvärliga. De blir det pga sina föräldrar. När mina barn är helt hopplösa brukar jag tänka vad vad det är i  mitt beteende som får dem till detta. Hur kan JAG hjälpa dem till lugnet?

När man sitter här på Leos Lekland ser man mycket. Jag observerar. Jag noterar. Jag tittar. En del föräldrar har respekt för sina barn, och barnen respekt för dem. Och blanda nu inte ihop respekt med rädsla. Med respekt menar jag att man accepterar varandra för dem de är, att man behandlar dem på trevligt och bra sätt.
En del föräldrar talar nedsättande om och till sina barn. En del ser inte sina barn, de ser bara ett problem.

"Att du alltid skall....."
 "Det är likadant varenda gång som vi....."
"Du är ju dum i huvudet. Att du inte fattar...."

Jag vill gå dit, sätta mig på knä framför barnet och säga; Vad bra du är! och sedan ge barnet en kram. Jag vill se en stjärna tändas i ögonen på barnet som har fått itutat sig att det inte duger nåt till. Att det är klumpigt, värdelöst och dåligt.

För barnet lyssnar på sina föräldrar. Oavsettt om vi har fel eller inte. Vad vi än säger och gör så står barnet fast vid vår sida. Troget. Täckandes för våra fel och brister. Tror att det är de själva som orsakat problemen.

När jag ser ut över alla barn, så tänker jag på hur många slockande drömmar det finns här. Hur många små varma hjärtan som sakta håller på att förvandlas till sten. För varje ont ord, för varje slag så blir barnets hjärta till sten, bit för bit. Tillslut fins inget kvar.


den varma lilla handen kommer inte att tillitsfullt krama en vuxens hand mera. Den blir kall och hårt. Kommer att själv slå och bespotta de svaga.

det är dags att vi alla säger stopp. Vi måste stå på barnens sida.

Visste ni att var femte barn (VAR FEMTE) lever i risk/missbruk eller med beroendeföräldrar? Var femte. Det är många det. Räkna själva.
Många barn lever med hot, hot om våld, utsatta. Vi vill knappt tänka på det för vi vill se barnen som de oskuldsfulla, springandes fria på en äng. Lite Emil i Lönneberga.

fast Emil fick också stryk.

Dags att säga till. har jag fel, då kommer jag be om ursäkt. Men hellre säga till en gång för mycket än att inte göra något. För den gången som jag räddar ett barn, då är allt värt det.

ledigt. Lov. panik över att man måste aktivera ungarna. Inte kan de vara inne och spela PS3 hela lovet.
Nej tack. Då kommer den där lilla gubben som kallas det dåliga samvetet och bankar på med sin stora slägga.

Så vi har åkt till Leos Lekland. Hugo och hans kompis E springer som galningar upp och ner, klättrar som små apor, åker som små racerförare, och låter adrenalinet fullständigt flöda över.  Småkillarna är faktiskt (och varför skriver jag ordet faktiskt, precis som om det skulle vara absolut förbjudet att de skall vara där) på dagis för idag skall de gå till ålderdomshemmet och sjunga för "de gamla" som Gurkan säger. De har övat och övat på en massa sånger, så de är redo för uppträde. Hämtar dem tidigt istället. de skall ju inte missa sin scendebut. Även om den är på ett ålderdomshem. Lite fint så där, kan jag ta upp när de söker till Idol om sisådär tjugo år. Började sin karriär som påsksångare på ålderdomshemmet....

Så. Aktivitet. Springa ha det så himla roligt. Göra en massa saker. bara för att det är lov. Men annars då?
Jag försöker att sprida ut det lite istället över året. Det skall ju inte bara vara på lov-veckorna som alla saker skall ske. Vi var ju faktiskt i Sälen förra veckan.

Och nu?

Sedan kommer de tillbaka til skolan, så frågar de varandra: Vad har du gjort på lovet. Som om det vore nån jäkla tävling liksom. Den somhar varit på långresa i Karibien vinner. (enligt vem) och den som bara har varit hemma är det lite synd om. stackars barn som fått vara hemma med sina föräldrar. Det finns många barn som får åka på resor och semestrar och får skidor och saker som ändå  får STRYK. och det finns barn som inte har möjlighet att åka på en massa resor som är hemma men som har tusen gånger bättre kvalitets med sina föräldrar.

Det skall aktiveras hela tiden. När får barn vara barn? Hinna vara barn? Barn måste få ha det lite tråkigt också. Det anser jag. Barn måste lära sig att aktivera sig själv. Att kunna se att livet kan vara trist ibland, men då får man det inte roligare än vad man gör sig.

Vissa håller på hela tiden. Minsta lilla stund barnen är "lediga" så skall det pysslas, det skall idrottas, det skall spelas instrument, det skall bakas, det skall läsas, det skall spelas, det skall aktiveras till förbannelse. En liten moderation är inte av ondo, anser jag.

ta det lugnt! Barn mår bra av att bara få vara med sig själva en stund. Att hinna fundera lite på livet, och att man sedan finns där för att möta deras frågor. Självklart. 

jag får prestationsångest för mindre. Urk.

nej. mera eftertanke och mindre aktivitet. planerade aktiviteter alltså. Man behöver inte ha att göra hela tiden.
 

Satt och testade min koncentration på det här testet. Jösses jag måste nog öva lite till.
Eller se till att det inte finns barn som vill en massa saker samtidigt som man testar...

kolla själva. Vad för resultat får ni?

....men de kan inte få till en schysst medicin mot kruppande barn, Ja, alltså inte mot barnen, men mot kruppet. Eller vad man säger.

Det är ju så trevligt och uppfriskande att sitta på altanen mitt i natten. Inte alls kallt eller så. LillKillen sveper man ju in i diverse filtar och mössor och hela isbjörnsutstyrseln. Men själv glömmer man ju att ta på sig. Så sitter man där och huttrar och får skylla sig själv. LillKillen ser ut att ligga skönt inne i sin igloo och andas lugnt och hesfritt.

Men vad gör man inte för ungarna. Sitter gärna ute i kylan och får rimfrost på ryggen för att de skall kunna andas fritt.

Checklista till nästa gång:
* pälsmössa
* vinterpäls
* baden - baden
* värmeflaska
* uppfinna vaccin för krupp

....kom hem från Sälen igår kväll.

Där var det varmt och gott. Solen sken och snön smälte. Gubbkonferensgängen som slemmade ner hela Högis backar låg och sov när vi packade bilen full av allt skräp man hade med sig upp.

Vi hade hört att det var 20 plus hemma i Småland. Solen sken och folk gick i kortärmat. GÖTT, tänkte vi och drog söderöver.

Körde hela dagen. Lyckades till största delen hålla alla ungarna vakna hela vägen hem för att de skulle kunna somna i "normal tid" i bilen. De somnade typ vd 21 (vilket är alldeles för sent tycker jag, ordningsfacisten) men Ok då kanske kan de sova längre imorgon.

Kom hem. Ungarna vaknade kl 06.  Ute var det blåsigt, igenmulet och 6 plus.

Lurad. Dubbel lurad.

det är alltid lite lustigt när vi är i Sälen. Lugnt skönt, inga större liftköer, stilla på hotellet,  vi har det helskönt måndag till torsdag och sedan på torsdag eftermiddag som känner man sig som en egyptier. Invaderad av en svärm gräshoppor.

Då kommer nämligen stockholmarna. jag vill ogärna dra alla över en kam eller generalisera men i detta fallet så måste jag faktiskt det. Man kan ju liksom HÖRA vart de kommer ifrån. På torsdagarna kommer de för kortvecka, alltså långhelg, eller vad man skall kalla det.

och här är det som utomlands Allt är tillåtet liksom. Man kan uppföra sig hur som helst. Här kan man kasta ölburkar i backen. man kan fimpa på vår altan. Man kan stjäla våra snowracrar som står utanför. Man behöver inte ta upp sin HUNDSKIT i backen. Man kan GAPA och SKRIKA och banka på folks dörrar mitt i natten. Man kan släppa på alla regler och normer och liksom släppa lös! Härligt va!

Det är lustigt.

Inte undra på att vi åker hem lördagar istället för söndagar. Man orkar liksom inte.

Här däremot är lite bilder.





fikadags




superhjälten i backen
Hugo






har man inget badkar så kan man hoppa i hinkarna!





Här får Gustav diplom av skidskolefröken Elin.






Här ska Ville få sitt diplom men vill hellre ligga och äta snö.







Hugo och hans medalj som han fick i skidtävlingen!

...har glott lite på Linda Rosings askungesåpa ibland sådär. Tyckt att det har varit mest pinsamt, ledsamt och lite sisådär lagom profiterande på en människa som uppenbarligen inte har någon integritet, eller egna gränser överhuvudtaget. Det känns som om det finns så många runt Frk. Rosing som vill suga ut det sista lilla kändisskap som bara finns, som vill sko sig på henne. Det känns som om hon har blivit en nickedocka till starkare personligheter.

I vilket fall, det var hennes blivande soulmate Hugo, 19 år gammal. Han har tydligen ett lugn och livserfarenhet som Linda saknat i sitt liv. 19 åringen skulle liksom bli styvpappa till hennes barn, som typ är 13. Lagom.

Och så läser man, att det redan har tagit slut. "Vi hade inget att prata om" säger Hugo.

hade du förväntat dig annat? 

Egentligen säger Lindas kommentar allt; "jag längtar efter att vara ensam med Hugo för han luktar så gott, och hans hud är så mjuk."

Linda - söker du en man eller en trygg teddybjörn från barndomen som du kan krama när mörkret kommer krypande?