Äntligen. En lååång resa som nbörjade igår kl 04 på morgonen.

Svärfar Leif körde in mig och Hugo till tåget som vi hoppade på och som tog oss mot kastrup. Efter en halvtimme på tåget tyckte Hugo att vi skulle vara framme.
Men det tog ju lite tid liksom.

Ner till Kastrup och checkade in väskan och gick till första flighten till london.
hugo var jju lite hungrig och det var jag med men tänk er min besvikelse och förvåning när man fick KÖPA en macka på fluget till London. Inte ens kaffe kunde de bjuda på- vad dåligt!!!
Men jag köpte en liten äcklig macka till Hugo (som han förövrigt vägrade att äta för den var ju st - läskig) för femtio spänn, men när vi kom till London så var vi ju såklart lite försenade....

MAT!

Vi gick bort till TGIF matstället och Hugo beställde en jättemåltid och jag med....
Tick tack. Vi hade typ 5 minuter på oss tills boardingen skulle börja så vi skyndade oss att äta maten (Hugo åt upp nästan allt!!!) och sedan var det dags att ta oss bort till vår gate.

den låg såklart längst bort.
Och så mycket att titta på på vägen, tyckte Hugo.
Men ila ila ila, kissa lite och när vi kom fram så hade folk börjat gå på planet så vi kom perfekt!!!

In påplanet, och till Hugos stora besvikelse så fick vi mitten säten (tresäte) i mitten av planet, och inget fönster....
Hugo deppade, tills jag fick tag på en flygvärd som såg övertalningsbar ut, och jag berättade om min ledsna 6-åring och han "hittade" ett säte för två längst bak i planet med fönster!!

Hugo överlycklig! Dessutom så fanns det ju en teveskärm till varje säte så lyckan var fullständig...

Ett tag...

tills det meddelades i högtalaren att President Bush var på besök och att han minsann skulle flyga först.

Så vi fick vänta. och vänta...............och vänta..................

och vänta...............

Vi somnade. Vi väntade. Varje gång piloten talade i radion sa han med spydig röst att President Bush vill åka först.

två timmar satt vi fast.
Sedan fick vi klartecken. Då....bara för att vi hade stått så länge och väntat så blev det ett elfel, och Mr Airplane-repairman skulle komma.

Och det gjorde han. Och reparerade, de försökte starta, reparerade och försökte. Tillslut!!!!! Så kunde vi ge oss av. Bra försenade.

I vilket fall. När vi åkt halvvägs och när Hugo hade ätit upp maten, som han förövrigt fann vara "delicious" så tyckte han att nu kunde vi vara framme.

Hm. Jag fick honom att sova en stund och han var trött och grining och ville inget anna än att hoppa av. Han joggade ett par rundor runt planet för att röra på dig medan jag tog min(a) obligatoriska Bloody Mary.

Två timmar försenade kommer vi av i Ottawa!! Tack och lov, Hugo var så trött och mådde illa, och var yr. Igenom tullen, och allt vad det innebär, hämtade väskan (som faktiskt hade kommit med) och ut till Syrran!!!

Köpte världens största vaniljlatte och så ar det av hemåt.
Nästan hemma här så blev Hugo åksjuk och fick hoppa ur och kräkas lite vid vägkanten, men sen kunde vi åka vidare.

Fick isäng honom kl nio i går kväll, då hade han ju varit uppe länge.

Sov lite. Vaknade 03.44 och tyckte att han var vaken nu. Han lekte med sina nya Pokémon som han hade fått och jag slumrade lite till.
Kvart i sex imorse var det dags att gå upp för då var han "helvaken" som han sa.

Det var bara att gå upp och gör frulle.

Nu har vi fått igång datorn, skall åka till leksaksaffären som Hugo har velat sedan han kom.

sedan väntar dagar i Canada.
Jag återkommer snarast....