...man kan tro det, idag, när jag slår på teven.

En massa vitklädda kineser står och gör massivt kollektiv kung-fu-chigong-snart skall vi avrättas-gympa på en stor plats. En massa glada kinesiska barn kluddar med stora kritor och målar något sinnessjukt fult på en stor grej som plötsligt, i mörkret, far till väders.

Snart kommer ett par astronauter svävande och hela stadion förvanldlas till rymdimperiet slår tillbaka, och en svävande jordglob stiger upp ur djupen. På den står ett osannolikt fult par och sjunger för allt vad tygen håller. Jorden svävar och ändrar färg.....

Det är som om smurfarna på knark. Det är OS-invigning.
Det hade jag missat totalt.

Så jäkla pinsamt.


Jag vet inte vad regisörren av hela spektaklet hade rökt på innan han bestämde vad som skulle ingå i invigningen men det var nåt starkt......

jag hade kanske förväntat mig nåt mer i Kina-stil liksom.

Ett par torterade munkar dras sakta genom glödande kol. En svettig kinamat-kock häller kokande flottyrsmet över ett par oliktänkande samtidigt som ett yngre par bestämmer sig för att bara skaffa ett barn, samtidigt som ett par stora tanks glider fram ur dimmorna och Maos lilla röda fladdrar runt i vinden. Tvåtusen militärer marscherar i räta led fram och tillbaka.

Eller nåt.

Jag vet inte. Men jag lockas inte riktigt i år.

Eller nåt år. Glo på sport? Njae, inte för mig.....

Men nytt skall vara nytt, och kanske, bara kanske kommer jag att titta eller kommentera nåt mer som händer runt OS.

Härmed (hoppas jag på att) avsluta min OS-rapportering.

Signing out.