som vanligt.
Mitt minne är ju som en guldfisk´s. vara i ungefär två sekunder.
Imorse skulle jag vara lite duktig och gå ner i källaren och sätta på en tvättmaskin. Hinner knappt ner för trappan förrän larmet går.
Gustav tyckte att det var hysteriskt roligt, jag rodnade och Pelle kom springande med telefonen.
Sedan ringde SoS och så skall man ju byta hemliga kod-ord med varandra så att de vet att det inte finns någon skummis i huset.
Jag vet inte hur många gånger som jag GLÖMMER av att larma av innan jag går ner....
Det börjar bli pinsamt.
Men hon var så snäll och trevlig på SOS så det var nog ingen fara.

Hon fick ju prata med mig, ju.



nu skall jag dricka kaffe. Och ta hand om tvätten. (Ja jag har larmat av nu...)