Jag tillhör den sk. ironiska generationen.

Jag tycker alltså om ironi. Eller så kan det uttryckas så här:

Från Wikipedia 
Den ironiska generationen, benämning på den generation som föddes under 1960-talet och 1970-talet.Det sägs att just denna generation i högre grad än sina föregångare och efterföljare kunde formulera, förstå och uppskatta ironi, och vanligt var också att de särskilt som tonåringar och unga vuxna under 1980-talet och det tidiga 1990-talet använde ironiska kommentarer i sitt vardagliga språkbruk.

Den svenska komikergruppen Galenskaparna ser ironi som att man "...överdriver alltså något som är negativt så att det blir så positivt så att det blir negativt".

 Nationalecykopedin säger så här:

ironi, yttrande eller framställning där upphovsmannen säger motsatsen till vad han verkligen menar men med avsikten att åhörare eller läsare ska inse detta.

Och så kan det ju vara. Att man hoppas att folk skalll inse det själva.
ibland är det så och ibland inte.