Ja det är sant. jag har drabbats av ÅNGER.

Ångrar att jag sa ja. jag skulle sagt nej. Men det blir säkert bra bara man kommer där. Och sedan blir det ändå bättre när man får komma hem.

Jag stod i mataffären, mesproppig som jag är, och försökte desperat välja en mat som skulle gå snabbt, medan barnen löpte amok som en skock elefanter på extacy.
Min hjärnkapacitet var minst sagt på låg nivå, då det enda jag ätit på hela dagen, var en smörgås. Imorse.
Alltså ingen lunch i magen. Och ingen lunch i magen = låg hjärnaktivitet.

Jag stod och rev mig i huvudet och undrade vad jag skulle köpa mer, då det surrar till i telefonen.
Någon ringer.

Skyddat nummer.

Nu jäklar ringer Lars-Gunnar Björklund och meddelar att jag vunnit på lotto, tänkte jag.

det var inte Lars-Gunnar.
Det var min f.d. chef. Hon är trevlig så det är inte det.

-Kan du jobba extra i natt, sa hon.

Plötsligt drabbades jag av en sällsynt blackout, himlen ramlade ner,öronen slog lock och jag fick tunnelseende.

Och jag sa ja.

JA:

Så nu vet jag vad jag skall göra inatt.

Jobba. Se solen gå upp. Åka hem och sova (i 4 timmar) för sen måste jag gå upp då det är SIMSKOLA för ungarna.

Nu är det Bolibompa. Jag skall försöka vila lite. Allt medan klockan närmar sig nio och jag skall vara på jobbet....