läste ett mycket tänkvärt inlägg av Ronnie Sandahl på aftonblaskan.
 
klok kille, tycks det. och jag som verkligen inte trodde att det stod något av substans i den tidningen. Men här bevisar man tvärtom.
Det handlar om mobing, nätmobbing och om det där som enkelt passerar gränsen till det otillåtna, till det onämnbara där vissa hamnar utan att veta varför. Och ifrån landet där det är svårt att komma ut.

En del säger att det är humor. En del tycker att det är kul. Kul att förnedra andra människor för sitt eget höga nöjes skull. Att trampa på någon annan är ju kanske roligare än att faktiskt tala väl om någon. Kan man vinna en poäng kanske? Man kanske hamnar på något rolig lista över kul människor.

Och då har man ju lite att leva upp till liksom. Då måste man ständigt bevisa sig. Bevisa hur stor och stark man är, och hur jädra rolig man är!!

Även om det  är någon annan som får betala.

Visst har alla rätt till sin åsikt, och man får lov att uttrycka sig och säga sin mening. Helt OK.
Men låt inte någon annan betala notan.

För det är alltid någon som måste betala! Inget kommer gratis.

Inte ens ett skratt.