Ibland stöter man på människor som bara gör allt fel. eller rättare sagt, de gör allt för sig själva. Bara. Bara för sig själva. Egomänniskor alltså.
Som inte bryr sig om något annat än sig själva, och i deras lilla lilla värld, där bara de får plats, så är det andefattigt och trångt.
Syrebrist råder och gör att de mer än någonsin inte ser klart utan i deras minskande synfält är det bara en enda de ser. sig själva.

Idag har jag råkat ut för två av dem.

Konstigt nog efter varandra.

Stod i kön i affären.Bråttom bråttom, hämta barnen, sen, lång kö, händer inget?
Hör pling plong, pling, plong från kassan. Kön står stilla. Länge. Måste kolla vad som pågår.
Sticker fram huvudet.

Ser tjejen i kassan med en uppgiven min. Ser kärringen med sura minen som skall betala.
Hon har handlat en hel del.

Och så skall hon betala. Har slängt upp en gammal plastburk med, håll i er, växel bestående av enkronor, femkronor samt femtioöringar.

Och dessa får kassörskan stå och plocka.

tror ni det tog lång tid? Och kärringen, den snipnästa, stod och såg ut som att, tja "varför tar du så lång tid på dig"?

Slutar aldrig att förvånas.

ut i bilen, kör, ut på utfartsleden där det är kö. Stor kö. Blev insläppt av en trevlig dam. (hon fattar det där med att "saxa")
Bilen framför mig, sitter det en kille i 40 årsåldern. Antagligen bitter och sur. VÄGRAR att vare sig släppa fram någon annan eller stanna så att andra bilar kan passera eller släppa över till annan fil. han blockerar alltså så mycket han kan.

Varför underlätta för andra? Varför göra det smidiga valet? Varför vara lösningsfokuserad?

Men i deras lilla lilla förkrymta värld där de är GUD så är det säkert så att de tror att världen rör sig runt dem. Vad de behöver är en Galileo Galilei som kan bevisa för dem att de inte står i centrum, att de istället är en DEL i samhället. Och om samhället skall fungera så måste alla delar samarbeta. men det är väl så bara att vissa inte har fattat det.

Må vetenskapen upplysa deras sinnen tillslut.