Helst när man får tjuvlyssna lite på de som sitter bakom mig.

Ett äldre par damer. pensinärer tror jag. De pratar med varandra på ett sådan där litet fisförnämt vis, som bara äldre pensionerade damer kan. De är på väg mot Stockholm.

de diskuterar vad som är hela grejen med "fäjsbock". Den ena förklarar, den andra frågar.

Jag fnissar för mig själv.

Efter ett tag så går de över till att prata om medicinska besvär. Jag tror ingen av dem har någon medicinsk grundutbildning, men ändå låter de så säkra över olika diagnoser som man bara kan göra om man läst Allers läkarspalt.

Mycket roande.

Det var ungefär som att se Åsa-Nisse diskutera kvantfysik med Klabbarparn.



Jag hade en underhållande resa tills jag fick byta tåg. Då fick jag sitta brevid en sovande hip-hop-typ med brallorna nere vid knäna. Inte fullt så samuserande. Jag hade fullt sjå att hindra mig själv från att på pin tji liksom peta ner hans byxor liiiite liiiite till och sedan ropa det brinner så att han hade fått rusa upp med följden av en fantastisk fallolycka.

Bara tanken gjorde resan lite lättare.

Det är viktigt att ta hjälp av sina reskamrater för att stå ut på resor.