En dag stod hon där när jag skulle gå hem från jobbet. Hon stirrade och jag kände mig plötsligt som ett jagat djur i bur.
Krampaktigt höll hon i sin docka som hon insisterade att kalla för Arne. den där dockan gav mig rysningar. 'Hon, hon var som en trasdocka i dockans hand. Arne, han styrde och ställde och det tyckte jag inte om.  Han pratade ryska med kvinnan som svarade på dalsländska.

det hela kändes surrealistiskt.

Sedan var jag tvungen att gå hem.