Dunder och granater, här var det Quantum of Bond
Det var dags att se karlarnas karl James Bond på bio.
Hamnade på något underligt sätt brevid begåvningsreserven som tydligen beslutat sig för att lämna sin grotta och gå på bio för att uppleva världen.
Han, en man i sina bästa år, som talade med en släpig och synnerligen se skånsk dialekt, mycket konstig. Pratade ungefär som David Batras figur, den där snubben i hissen i kvarteret Skatan
här sitter han dock i bussen...
i allafall; han stinker, och då menar jag stinker After Shave, antagligen för att dölja kisslukten som låg som en svag ridå mellan honom och damen han kom med.
Hon; dam i 50 års åldern, verkar inte ha kommit ut så mycket.
det började redan under reklamen.
Dumlereklam. Snubbe tappar en kola i ett akvarium. Firren käkar upp kolan.
Då bryter mannen in.
-Nu skall du se att fisken spottar ut kolapappret, säger han nervös i en förklarande ton.
reklamen slutar med att snubben fiskar upp firren och steker den.
-Nu skall han äta fisken. Han ville verkligen ha sin kola! helt fantastiskt!
Cola Zero reklam, med Bond tema:
-Är det sån du har köpt? säger han till henne.
-Ja, det är det. Det är så mycket socker i. Titta 23%! Men det är sånt Asp..asmar...Aspargam i.
Sedan fortsatte det hela filmen igenom med att han fällde kommentarer om allt.
När Bond ringer till M så slänger de upp en frän virtuell dataskärm.
-Oj då, finns det såna datorer på riktigt?
När slutvinjetten kom och Bond knallar fram och vänder sig och skjuter, ni vet, och blodet rinner ner och färgar skärmen röd, då utbrister han:
-Det där när de filmar genom det där röda, det har de inte utvecklat alls sedan Bond började.
-Nä, men musiken är svängig, säger damen.
Sedan tar han en klunk ur sin nyöppnade Cola-flaska, funderar en stund, och så säger han:
-Det här med Coca-Cola, det var ju rätt gott.
Mmmm. Det där med ........det tyder ju lite på att han aldrig har druckit Cola. Det tyder på att han har haft ett enormt motstånd mot drycken, men nu blivit övertalad (kanske av Aspargam-damen) att köpa en Cola, och så upptäckte han att....det där med Cola var ju gott.
Om ni behöver en recension på själva filmen så får ni läsa någon annan blogg. det var helt Ok action, och Daniel Craig är ju superskön, men skulle kanske behövt en mindre effektiv klippare, och en lugnare och mer erfaren regissör.
jag recenserar bara biobesökarna.
det är sånt jag gillar. Det var nästan roligare att höra på paret brevid än att se filmen. Bond var ingen komedi, men jag skrattade så jag höll på att kissa på mig.
Nåt att dräggla över
tips från coachen
förklaring till den sk. Ironin.
Jag tillhör den sk. ironiska generationen.
Jag tycker alltså om ironi. Eller så kan det uttryckas så här:
Från Wikipedia
Den ironiska generationen, benämning på den generation som föddes under 1960-talet och 1970-talet.Det sägs att just denna generation i högre grad än sina föregångare och efterföljare kunde formulera, förstå och uppskatta ironi, och vanligt var också att de särskilt som tonåringar och unga vuxna under 1980-talet och det tidiga 1990-talet använde ironiska kommentarer i sitt vardagliga språkbruk.
Den svenska komikergruppen Galenskaparna ser ironi som att man "...överdriver alltså något som är negativt så att det blir så positivt så att det blir negativt".
Nationalecykopedin säger så här:
ironi, yttrande eller framställning där upphovsmannen säger motsatsen till vad han verkligen menar men med avsikten att åhörare eller läsare ska inse detta.
Och så kan det ju vara. Att man hoppas att folk skalll inse det själva.
ibland är det så och ibland inte.
passa dig du!
-Ja det är vad f'ängelsedirektören (finns det sådan i Sverige)? säger till barnamördarens (utan att nämna hans otäcka namn) medfångar i sexbunkern i fängelset. Ja kolla själva på artikeln.
Men alltså, vore inte det precis vad de vill? Att åka ut? Till vart skall de ut? Till parken? Utanför fängelset? Till en öppen anstalt? Eh.... Det känns mera som ett löfte än ett hot. Inte tillräckligt skrämmande för att liksom hindra någon från att pilla på Eklund.
Pilla på ni. Jag tycker nog att det skulle vara synnerligen självreglerande om de får ta hand om "sina egna" på nåt sätt.
Eller är jag elak och sarkastisk nu igen?
sur och vresig
Gick omkring och var lipfärdig hela dagen, tills jag fick åka hem för att kunna åka med Ville till barnakuten. Mr lille Astmahostan ni vet.
När jag kommer dit säger de att han har dubbelsidig öroninflammation också, och inte bara astma.
Världen sämsta mamma som inte har sett det. Jag verkar ju inte ens vara nån bra sköterska. Suck.
Men han har inte ens klagat på öronen. Jag kanske har varit fullt upptagen med att lyssna till hans hosta på nätterna....
Jag borde få sparken. Från alla uppdrag.
Gå i pension, läggas in i saltlake och säljas i småbitar till Japan. Konserveras i pyttesmå glasburkar som ställs i någon mörk källare. Stoppas in i en låda på vinden. Billig mamma till salu! Hallå hallå!
Gå hem.
Jag återkommer när jag är på bättre humör. Ingen vil läsa en trettioplus surtant med ironin drypandes från mungiporna.
Nu kommer House på teve. Lagom för mig. Min like och vän i livet.
hur kass är man då?
Fick inte vara med bland de bloggar som är trevligast.eller coolast. eller roligast. eller galnast. eller.......
Tyskungen har en tävling. Eller tävling och tävling, en omröstning kan man ju säga.
han har läst två miljoner bloggar i jakten på några få roliga.
Jag vet att han har läst min. (kolla här för BEVIS)
Men, snyft, jag fick inte vara med. Ergo= jag skriver som en kratta. No har feelings, liksom.Jag skall bara sura ihop, lägga mig i badkaret och täcka min kropp med kokosflingor och smörkräm, sedan får jag ligga tills jag torkat.
Suck. Fast det var ju redan något jag visste egentligen, så hur skall man med mina tio läsare kunna locka till mig tvåhundra tusen läsare som skapar köer på servern bara för att komma in på Treamigos?
Hm. Vet inte. Men visst hade det varit roligt. Att få skapa en egen kö, alltså. Stopp, här kommer du inte in.
jag skulle hyrt in Fadde som dörrstopp.
Ole!Hade varit najs.
Äh, nu drar vi vidare.
Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke vettu.
snorungar
Jo men att vara hemma med två snoriga och fullkomlig galna barn som sitter som klisterlappar på benen är inte kul. det kan vi konstatera. en gång för alla.
jupp.
Gurkan har kruppat hela natten. Och ni som har kruppbarn vet ju hur kul det är. Som att få en böld på ett mindre synligt ställe. Manfår ge mediciner och sitta uppe mitt i natten och stirra in i mörkret, och så var jag ute en sväng på altanen, men ungen inlindad i en filt, och så tittade vi lite på stjärnorna, tills han sa att -Nu vill jag sova, mamma.
japp, det skall du få älskling. Om jag får.
Ville vaknade i morse och ville inte gå ur sängen. Snoret gled sakta ur honom, när astma hostan hackade igång, och han såg så där ledsen ut som bara ett verkligt förkylt barn kan göra.
och honom kan man ju inte släppa till dagis. Nä.
Så det var ju bara att se glad ut och vara hemma.
så nu har jag varit hemma. Med en böld i mitt operationsärr dessutom så jag fick åka till sjukhuset med. Där tog den trevlige med ack så brutale doktorn fram en spruta med en mycket vass kanyl på och stack in den. -vilken tur, sa han. det var bara en cysta.
mmmm. Tur för vem? och varför?
Men nu har jag fått antibiotika. Så nu skall jag väl bli frisk oxå, kanske, eventuellt. Och hör ni inte av mig på ett par dagar så har den inte hjälpt. Då har jag drunknat i mina egn kroppsvätskor i ett desperat försök att nå telefonen för att ringa 112.
Det var ju livsfarligt......det sa jag ju.
Jag nu skriver jag Clowner med stort C för jag anser att clowner i allmänhet är ett jäkla pack som borde buntas ihop och skickas till en avlägsen plats där de inte kan skämma små barn, och mig. alltså jag ser dem som en gemensam grupp som har som "yrke" att skrämma folk. de kan man INTE lita på, det är omöjligt.
Alltså clown, vad är det om inte en utklädd, falsk jäkel med mindervärdeskomplex för att han inte älskar sig själv, precis som han är. Då sminkar han sig så han ser GROTESK ut, och himlar med ögonen och tar på sig överdimensionerade skor. vad skall det vara bra för?
Skall det vara kul?
Nä. Inte kul.
Bara väldigt disturbing på något mycket obehagligt sätt.
Nu vill jag inte prata om clowner längre, lika lite som jag vill prata om böldpest.
lika illa, på nåt sätt.
Äntligen Premiär!
Häxan Surtant är allt jag önskar att jag vågade vara. Elak, tyken, fullkomligt blasé på saker och ting.
Hon säger vad hon tycker -och står för det.
mera sånt.
Favvoreplik:
-Vad elak du är!
-Nämen, tack så mycket, det var vänligt sagt.
Längtar nu till varje lördag vid halv sju snåret......
Att Darth var ett sånt badass
Makt - en definitionsfråga.
Ja, jag kan inte släppa Linda Rosing, det förstår ni ju.
Jag läste artikeln igen, och när hon säger att hon har makt å börjar det ringal och kvida i magen på mig. Jag tror inte Linda vet vad som menas med makt.
Jag går snabbt in på Wikipedia för att kunna definiera ordet:
Makt, sociologiskt, organisationsteoretiskt och filosofiskt begrepp som beskriver möjligheten att efter egen vilja fatta beslut som verkställs. Makt är ett relativt begrepp, som förutsätter minst två parter: en part A som begär något, och en annan part B som uppfyller denna begäran. Premissen för att A skall ha makt är att B är beroende av A. Beroendet kan vara olikartat till karaktären, och A kan i vissa fall framkalla detta förhållande.
Man talar om att man måste ha tillgång till maktresurser. Maktresurser kan vara:
1) Retorisk förmåga. 2) Kunskap (okunnighet är vanmakt). 3) Prestige och status. 4) "Närhet till makthavarens öron". 5) Kontroll av produktionsmedel. 6) Kontroll över opinionsbildning.
Nu måste jag bena ner punkt för punkt:
1) Jag kan bara inte tänka mig att Linda Rosing ens förstår innebörden av den retoriska förmågan. Och behöver man använda sig av en spökskrivare till sin blogg så har man inte en susning om vad retorik är.
2) Kunskap. Jag tror inte kunskap om vilka barer som släpper in en gratis och vilka skumma typer man skall ringa till för att få roliga piller innefattas in begreppet kunskap. I detta sammanhanget bör ju kunskap vara ett högre tillstånd av vetande. Eller?
3) Prestige och status. Här är väl det området som man kan överhuvudtaget diskutera om Frk. Rosing kan hävda sig i. När det gäller prestige: Status och rang i flocken? Eh, vilken flock? Visst i innegänget i Stureplaaaans mikrokosmos där ytliga prestationer och glättiga latexkläder kan få vem som helst att glänsa så visst....
rang? Kan tro att den är rätt låg egentligen. Tänk babiansamhälle. Tänk flocktänkande. Tänk hackkyckling.
4) Nej, Linda, inga makthavare lyssnar till dig. Tvärtom. Lagstifta mot!!!! Tänk Unika partiet! Brrrr.
5) kontroll av produktionsmedel. Nej Linda det innebär inte det du tror. det har inget med silikonbröst som kan användas som handelsvara. Det går liiite djupare än så.
6) Kontroll över opinionsbildning. Ja. opinionen, det handlar om politiska frågor, och så vitt jag kan förstå så har ju Linda lite låg credd när det gäller detta. hur gick det för Unika partiet? Kom ni över 4% spärren? Kom ni över 0,2 promille-spärren? Nej. nej och åter nej.
och Nej, Linda, man kan inte välja in riksdagsmän via en dokusåpa. Även om DU tycker att det skulle vara demokratiskt.
Wikipedia fortsätter: Maktutövning är kostsam. Ju mindre maktresurser en makthavare behöver använda, desto billigare blir det för honom. Det gäller därför att finna metoder som kostar så lite som möjligt för den som innehar makten.
Det är dyrt med Botox och silikon Linda. Du som tjänat 44 900 kronor (taxeringsår 2007), kan man ju undra till vad du har för sidoinkomster? Och eftersom du inte har mycket maktresurser att tillgå så borde det bli dyrt för dig. Men, what the heck, kanske du får komma in gratis, och kanske du inte behöver betala för dina linjer som du drar.
Så Linda, vad har du för makt? Du kanske har makten att vända synen på små tjejer i förpuberteten som tror att stora bröst och nakenexponering under bästa sändningstid är något att sukta efter. Att bli en del i ett B-lag av "kändisar" som har blivit kända, inte för några storartade prestationer i mänsklighetens tjänst, utan för att man svängt runt med sillisarna i teverutan. Att hon sedan spär på att mena att hennes största hobby är att besöka sin likala Botox-hallick för att spruta in och upp saker i kroppen för att hon vill se "naturlig" ut kan ju verka helt världsfrånvänt.
Men vad vet jag. Men nästa gång Linda uttalar sig om makt, och om hennes status i samhället så kommer jag ligga på och vara kritisk.
För om inte vi skyddar våra små i samhället och ger dem en vettig syn på saker och ting, vem skall göra det då? Linda Rosing?
Jag är Batman, jag är WonderWoman, jag är Robin, Flash Gordon, eller han snubben i "Titta han flyger".
jag håller utkik.
Mooaaahhhaaahhaaaaaa (mitt hemskaste skratt)
från djupet av min själ
Tyskungen skriver så man skrattar och gråter. Kolla själva.
Speciellt det HÄR inlägget, som får min hjärna att snurra och vilja få ut alla de saker som man har inom sig när det gäller mina kära, fast döda, föräldrar.
De är en del av mig som aldrig kommer att få träffa mina underbara barn, och då kan jag kanske dra mitt strå till stacken genom att skriva något vackert som de sedan kan ta med sig genom livet.
Jag jobbar alltså på denna post, och den kommer att uppdateras så snart jag kan.
Under tiden, Läs Tyskungens fantastiska ord över sin mamma.
GRATTIS Syrran!!
Nämen guuuuuuu´va gulligt hörru
Nämen titta på de glada käcka flickorna som tar sig en rackabajsare.
Och jag som trodde Blondinbella inte ens var myndig än, och får då följdaktligen inte ta sig en pillejamare på krogen.
vad hon gör hemma framför datorn är det ju ingen som vet eller kan lägga sig i. Möjligtvis hennes föräldrar då.
Men visst är de söta.
Eller söta och söta, jag tycker väl mest att de ser desperata och halvt om halvt hysteriska över att nu måste de verkligen visa sig från sin bästa sida. DVS nu har de ingen spökskrivare som kan formulera de oerhört klyftiga formuleringar som uppkommer på deras bloggar. Nä, nu måste de faktiskt öppna munnen och kanske säga nåt.
Nåt klyftigt.
Men jag tror det är meningslöst. Jag känner att det går inte. De har blivit såta väninnor och de är ju bra att de kan stödja sig på varandra när det blåser kallt. Kanske förstår de varandra, på ett sånt där sätt som man inte kan förklara. Som den där inre tysta kommunikationen som sjögurkor verkar ha med varandra.
Nej, jag skall inte klaga, jag skall inte gnälla, jag står själv och skriver på en tämligen meningslös blogg som får Blondinbella att framstå som näste Nobelpristagare. Horace, Lyss till den blogg som skrevs....
Jag har inga glada miner på krogen (för att jag inte hinner gå på krogen), och jag kan inte ha guldlamé när jag går till dagisför att hämta mina snoriga ungar.
Jag tycker att Lilla Linda kanske borde skaffa sig en ny hobby. en hobby som kan leda till inre tilfredställelse. En uppgift i livet som kan lindra hennes trasig inre. En annan uppgift än att guida runt Blondinbella bland glassiga hak och sunkiga barer i ständig jakt på uppmärksamhet och att någon kanske SER dem,för den person de verkligen är. Inte det där lyx-hore-liknande, plastigt inpräntade intrycket som till och med får Barbie att se lycklig och uttrycksfull ut.
Men vad vet jag.
Kanske inget. Kanske nåt.
Schwiiiisch.....
-vad var det?
-det var ditt liv, Linda.
-Kan jag få det igen?
-Tyvärr......men le gärna lite istället.
har du inget klyftigt att säga, le istället.
glöm inte............
Jag - ett vrålande premiärlejon!
Linda Rosing (vår allas favorit) som säger att hon har blivit en viktig person, någon att räkna med. Hon är respekterad nu, säger hon.
Läs R E S P E C T
jo då. och varför? Jo för att hon bloggar, och därmed har hon kvalificerat in i den lilla klicken av Ûber-människor som får komma in i premiärfesterna på Stureplaaaaan. (och som om det är något att sträva efter)
Lilla Linda, som planerade att bli flygvärdinna (minns ni eller?) och som plötsligt började blogga och blev SÅÅÅÅ inne.
Och vips så är hon inne i klicken och får gå på fest med blondinbella!
Jaaaaa, men drar jag slutsatsen: jag bloggar - alltså finns jag.
Eller? jag blir inte ens special guest på nyinvigningen av vår lokala ICA-affär. Men OM jag hade blivit det, så hade jag uppträtt som det anstår ett premiärlejon. Klädd i guldlamé och leopardpäls skulle jag glida in och svepa 18 glas champagne, slätat av Martin Stenmark, gjort fälleben på Christer Sjögren, och snott med mig fotografens kamera.
Kvällen hade antagligen avslutats med att jag, efter ha hånglat upp Martin Stenmark (igen), kastar mig in i en limo och drar iväg till på efterfest hos E-type. eller nåt.
Låt mig få drömma lite för sjutton. för när man bloggar om galonbyxrealism och allmäna funderingar som antagligen ståkar ut vem som helst, så inser ju även en sådan som jag, att det här är inte vägen till fortune and fame.
Inte för mig i alla fall.
Och även om det gör det för andra, så är det nog kortlivat!
Så.....
Minns:
Linda "Luftgrop" Rosing innan bloggandet.
eh, ja, jo. just det. Så gick det ja.Gode min värld, LÅT mig ALDRIG bli bjuden på INNEFEST!!!!
Höstlov.
Ja, det är supermysigt att umgås med sina nära och kära dygnet runt i en vecka, men kan man inte vara ute och måste gå och dra på varandra inne så.....barnen går ju varandra på nerverna till slut. och jag på dem.
idag har vi i alla fall varit på stan , käkade och sedan gick vi på bio. Och det var faktiskt första gången för smågrabbarna.
med gapande munnar och et flin på läpparna så såg vi på Spöket laban. Jag lyckades nicka till en liten liten stund och det var tur för sedan var det slut. Men barnen satt där lyckliga och popcornprickiga om kinderna.
Och så var det dags för den sedvanliga "städa trädgården dagen" Jo så är det. Jag rensade altanen från en massa bråte och bar bort utemöblerna, Hugo var på sitt bästa humör och hjälpte mig att sopa av altanen.
Men så är det. Nu den här veckan så har man liksom ingen ursäkt för att man vill chilla lite, nä nu skall det hittas på aktiviteter dag som natt, det skall vara inbokat och man skall göra det och det och det med familjen och hej och hå.
Snacka om prestationsångest.
Tidningarna är fulla med tips och ideér som nästan känns som ett måste, krav på den perfekta familjeverksamheten. man skall åka til äventyrsbad, gå på bio, plocka svamp, valla får, åka utomlands, hälsa på intet ont anande släktingar, odla bomull, tälja, bada vedeldat, växla till D-mark eller vad man nu skall hitta på.
jag gilar bättre den gamla varianten:
Så här säger Wikingpedia::
Höstlov, potatislov, är ett skollov som infaller då det land de berörda skolorna ligger i har höst/tidig vinter. Tidigare hade man ofta "potatislov" så att skolbarnen kunde vara hemma och hjälpa till med att plocka lingon och skörda potatis.
Men nu kan man ju inte skicka ut barnen och skörda potatis. Det räcker inte nu för tiden att umgås och bara VARA. Nä det skall vara UPPLEVELSER som barnen skall MINNAS upp i vuxen ålder. Det skall vara kVALITETSTID för hela slanten. För man hinner ju liksom inte umgås med sina barn på vardagarna.
Det skall vara upplyftande, informativt och behagligt. Det känns som om man är en sämre förälder om barnen inte får uppleva segelflyg eller klippklättring, Atlantsegling eller varför inte spa-vecka på höstlovet.
Jag bojkottar.
jag går på bio. Och tvingar mina barn att hjälpa till att städa trädgården. sedan skall vi gå ut i skogen och grilla korv.
Kanske kan det bli lingonplockning.....
det ni.
Det räcker långt. Så länge man är NÄRVARANDE......mentalt alltså.
Det där sneda regnet....
igår visade sig hösten från sin bästa sida, det var varmt på altanen när jag lagt mig i badenbaden stolen. Hade glömt att ställa in dem så de passade ju bra medan ungarna lekte med alla löven i trädgården.
Nu när eken har för evig ramlat ner så har vi ju inte så där hemskt mycket löv att klaga över. Fast grannens gigantträd släpper ju ut sin skörd av ruttnande löv över min trädgård. Och det innebär ju att JAG på nåt sätt måste ta hand om dem. Fast jag har en plan. Tänker smita ut mitt i natten när kärringen sover och köra med lövblåsen. Sedan har jag en fin gräsmatta och hon har fullt med löv, hahahaha.
Smart tänkt, va.
Det är sånt som man funderar på när regnet faller ner, och jag ser hur alla löven blir tyngre och tyngre...
Som sagt. Idag så är det trist. Vinden viner utanför, och kära svärmor har tagit med sin två av barnen (de mest väluppfostrade, för tillfället) upp till sig så jag kan vila lite.
Viktor är på något annat sorts humör idag. Han vill inte. Vil inte något.
Vill inte äta.Vill inte leka. Vill inte. Vill inte.
Känner väl av höstvädret han med antar jag.
Slängde iho en god soppa:
kräftsoppa. Den passade bra nu när det rasslar utanför knuten och man behövde nåt varmt i magen:
Här kommer den:
4-6 port (beroende på om den serveras som förrätt eller huvudrätt)
2 msk margarin
2 stora morötter
2 msk vetemjöl
1 liter vatten
2 fiskbuljongtärningar
400 g kräftost (mjukost)
1 burk kräftstjärtar
2 dl creme fraiche
cayennepeppar efter tycke och smak
dill
Grovriv morötterna och fräs dem tillsammans med margarinet och vetemjölet i en kastrull. Späd med vatten och tillsätt sedan buljongtärningarna och låt det puttra en stund. Ha i kräftosten, creme fraichen och dillen och sjud på svag värme ytterligare en stund. Smaka av med cayennepeppar. Hacka kräftstjärtarna grovt och häll ner dem i soppan och låt allt bli varmt. (Vill man ha en slät soppa så kör några varv med mixerstaven i innan kräftorna åker i). Servera med gott (vitlöks-) bröd!
Smakade bra.
Funderar på om jag helt enkelt skall tända brasan och sätta mig och läsa en bok för den lille gaphalsen.
Så här glad brukar han ju vara:
jag längtar......
Läste i blaskan att min absoluta svenska favvoförfattare Johan Ajvide Lindqvist skriver en ny bok.
Åh!!! Jag vill läsa den nu! och dessutom så har "Låt den rätte komma in" biopremiär på fredag! Ja, hans bok som har nu blivit film. den skall nu bli mycket intressant att se. Jag har en känsla av att den kommer att genomsyras av den där utanförkänslan som förekommer i böckerna. Och då är det bra.
har ni läst den?
fantastisk.
Men en sak som jag oroar mig för:
filmen har sålts till andra länder, och då kanske det innebär att Hollywood skall sätta tänderna i den. Och det kan väl aldrig vara bra? Eller? Jag menar se hur det gick för tex Nikita, som var en utmärkt fransk film, Sedan kom amerikanarna och tyckte att det skulle glimra till med Hollywood stajl, och Bridget Fonda i huvudrollen (var det väl) och plötsligt var den inte bra längre.Då var det plötsligt glitter och glamour, välmejkade narkomaner, snygga och välorganiserade blodspår och en liten lätt kärlekshistoria som kryddar hela anrättningen.
men så är det väl. Jag är glad att Alfredson hinner göra den först.
För den utspelar sig i Sverige. I en svensk förort. Med en svensk vampyr.
Och barns utanförskap och det här med att inte passa in, och att inse att man om och när man hittar en själsfrände så kanske det inte blir som man tänkt sig. Alls.
Jag ser fram emot fredag. Jag vill gå på bio.
kallskuret tack.
narkos i all ära, men visst är det skönare att vara vaken och kunna kontrollera det man gör.
drog till op igår, och sedan började de spruta saker i mina kärl, och jag gled som en glad och ganska trött lärka igenom operationsalen och in i dimman.
sedan vet jag inget förrän jag vaknade upp. Och det var ju bra det förstås.
men mardrömmen började igår när jag kom tillbaka till avdelningen. Trodde jag skulle få ligga ensam på tvåsalen, men ICKE.
In rullar de en annan nyopererad kvinna med okänt ursprung. hon har med sig maken och sonen i trettioårsåldern som tolkar. Högt.
Jag fattar inte varför man inte kan prata tyst när det ligger andra omkring en. Och på ett sjukhus.
hela kvällen satt de och pratade HÖGT och på okänt språk. Alltid trevlig med nya kulturella influenser men inte just då kände jag.
Sedan gick de hem. Skönt, tänkte jag. nu kan jag få sova.
Icke. Då börjar det stora oväsendet.
han kanske hade ont, vad vet jag, men oj vad det lät. Somnade till vid halv tre när jag hade varit ute och sagt til personalen att ; -snälla, ge henne nåt så det blir tyst!.
Och då blev det tyst. men då kunde jag inte somna i alla fall. Men det är tur att det finns en dator i matsalen så jag kunde gå och sköta mina jobbmejl i allfall mitt i natten.
Nu på morgonen tänkte jag; -Skönt, sova lite nu då.
Men då fick hon besök igen, och det Stora oväsendet började om igen.
Jag vill åka hem till min egen säng som är full av barn, som springer och hoppar och skrattar.
För där kan jag sova.
Så, nu vet ni. Jag överlever.
Men med viss sömnbrist.
Men ibland undrar jag varför det är så: svenskar, tysta som små möss, säger inte till utan ligger och kvider i det tysta. Vill inet störa, vill inte vara till besvär.
Kanske vi skall ta efter andra kulturer där man anställer gråterskor vid begravningar för att vi i Sverige inte skall gråta så att någon ser, eller där man måste ropa högt om man har ont för att någon skall hjälpa en. det ingår liksom i kulturen. Och missförstå mig rätt nu, det kan bli en kulturKROCK. Om man liksom inte är med på noterna.
Och när man är nyopererad och sliten så är jag inte med på noterna. Då vill jag ha det lugnt. Och skönt. Och stilla.
men snart kommer ungarna och hämtar mig, tränga mig in i en bil och åka hem. Kanske käka pizza ikväll och bli pysslad med.
Skönt.
hemmet - here I come.
